Shut up you southern muppet - Elake Daves Krönika (Del 3)
Newcastle har gått från klarhet till klarhet de senaste åren och tredjeplatsen de tog i år är fullt välförtjänt. Man är utan tvekan Englands tredje bästa lag efter Manchester United och Arsenal. Lika tveklöst är man också ett av Englands allra mest populära lag. Mycket på grund av den genomsympatiska coachen Bobby Robson vars verklighetsförankring fler skulle göra klokt i att anamma. Med tålamod och en hel del pengar har han byggt ett lag vars främsta attribut är snabbhet - symboliserad av kvicke huvudfotingen Bellamy - och järnvilja, symboliserad av den gamle stridshästen Alan Shearer. Med dessa två i spetsen har Newcastle gått fram som en trimmad slåttermaskin under säsongen och var faktiskt titelkandidater på allvar ända in i april när man fick sig en fotbollslektion av Manchester United på St. James Park. 2-6 slutade det mötet och eftersom Manchester hade vunnit hemmamötet med 5-3 blev de totala siffrorna i dubbelmötet 11-5. Så ska fotboll spelas! En mardröm för tränarna men underbar underhållning för publiken. Det märks att bägge lagen siktar på en marknad i USA där publiken går hem om det inte är mål eller slagsmål var tredje minut oavsett sport, vilket för all del gör schacktävlingarna ganska intressanta. Efter denna stjärnsmäll hämtade sig Newcastle aldrig utan man haltade avstannande in i mål på en tredjeplats med 69 poäng.
I Champions League gick man vidare till andra gruppspelet där det återigen gavs mening åt klassiska ordspråk. Denna gång var det "Binda ris åt egen rygg" som vädrades sedan Craig Bellamy lyckades dra på sig ett rött kort efter endast 5 minuter i hemmamötet mot Inter. Matchen slutade sedermera 1-4 men bekymren var inte slut med det. Det Shearer har tappat i snabbhet under åren har han vunnit i fult spel med armbågarna och när UFA granskade en incident från samma match där Shearer försöker slå av Cannovaros öra kom avstängningen lika säkert som en offsideflagga på Anelka. Utan Shearer och Bellamy i följande CL matcher var förstås Newcastle chanslösa men ingen skugga ska falla på Newcastle. Man bjöd upp till en härlig kamp och var en hårsmån från att nå kvartsfinal.
Och helt utan anledning tänker jag här flika in att nästa gång jag hör Tomas Nordahl säga UEFA Champions League kommer jag gå bärsärkagång. Mannen är lika irriterande som italiensk fotboll i stort. Det är fullt möjligt att hans pappa var jättebra fotbollsspelare. Det är lika fullt möjligt att han kan allt och lite till om hur man spelar fotboll i Italien. Men det är inte möjligt att man ska springa runt och säga UEFA Champions League hela tiden när det räcker bra med Champions League. Hur många springer runt och säger Barclaycard Premiership t ex? Nej, Champions League duger så bra så. Basta.
Newcastle är också ett av de få lag som denna säsong som kan visa upp en bokföring med svarta siffror. £15 miljoner gick man i vinst med och det är pengar man tänker storhandla för under sommaren. Man har redan nu gjort klart med Lee Bowyer som därmed kommer återförenas med sin gamla dryckesbroder Woodgate. Rubrikmakarna jublar.
#
16 plats, 45 poäng och endast en uslig bortaseger. Det är inte konstigt att Aston Villas coach Graham Taylor avgick endast tre dagar efter ligans slut. Han har ännu inte uppgett något skäl men det tros bero på att han inte fick den backning från styrelsen han eftersökte. Min gissning är betydligt enklare än så, förutom det uppenbara resultat av säsongen kan ingen coach sitta kvar i Aston Villa när Birmingham slutade ovanför det egna laget. Det är helt otänkbart. Dessutom tror jag han behöver chockbehandling efter att ha insett att Marcus Allbäck faktiskt var bra.
Ny coach i Aston Villa blev inte oväntat förra Leeds coachen David O'Leary, mannen som tog Leeds till Champions League och sen fick sparken för att han inte ville sälja lagets bästa spelare till rivalerna Manchester United.
Vad O'Leary kan göra för Aston Villa är naturligtvis svårt att sia om. Som alla nya coacher inledde han med ett peptalk där han lovade guld och gröna skogar. I detta fall Europaspel och en placering ovanför Birmingham. Hur väl han kan hålla sina löften beror säkert på vilken stab han sätter ihop och vilka spelare han köper in alternativt väljer att behålla. Leeds har numera gjort sig av med Brian Kidd, en av männen bakom Manchester Uniteds ungdomsverksamhet, och det skulle inte förvåna någon om O'Leary plockade upp honom för att se över Villas ungdomsverksamhet. Vad gäller svenskarna i laget så är Kapten Rödskägg alias Olof Mellberg helt given. En av ligans bättre mittbackar gör man sig inte av med hur mycket David O'Leary man än är. Marcus Allbäcks framtid borde också vara säkrad efter hans insatser under slutet av säsongen. När väl Graham Taylor hade hittat den blonde svensken under bänken längst in i omklädningsrummet var han given i startelvan. Om det är någon som bör vara orolig är det engelske landslagmannen Darius Vassell. Hans insatser under säsongen har inte gjort någon glad.
Aston Villas bestående minne från denna säsong får bli den show man bjöd på i derbymatcherna mot Birmingham. Få kan förneka att dessa matcher har varit några av säsongens mest underhållande matcher i hela Premier League. Bisarra självmål, spelare som skallar varandra, spelare som utvecklar Rivaldo komplex, publik som stormar planen och hånar spelarna. Kort sagt, Aston Villa - Birmingham är en show utan motstycke och jag ser redan nu fram emot nästa säsongs matcher mellan dessa både lag.
#
Hakan Sukur kommer till Blackburn, skadar knäet, alla är snälla, England är fantastiskt, Hakan trivs jättebra, blir bra i knäet, spelar skit, alla är dumma, England är dåligt, Turkiet är bra, Hakan trivs inte och vill hem!
Det är inte lätt att vara före detta superstar eller Blackburnsupporter. Men Blackburn gjorde en strålande säsong och med lite hjälp av avlagda gamla spelare från Man Utd tog man sig till en sjätteplats och en plats i Europa. Andy Cole gjorde det han gör bäst och missade upplagda lägen medan han satte omöjliga chanser och Dwight Yorke sprang runt och log. Frågan nu är dock om Blackburn kan eller vill behålla sin enda superstar Damien Duff. Media gör allt för att sälja honom till andra klubbar och i dagsläget är Liverpool favoriter förutsatt att man kan skaka fram nog med kontanter och inte bränner allting på underpresterande fransmän.
Fortsättning: Del 4