Bah, humbug och absolut nonsens- Elake Daves Krönika (Del 2)
Manchester United har fortsatt sin utförsäljning av begåvade spelare och nu sålt även Veron. Men har klubben låtit ombyggnaden gå ett steg för långt i sin jakt på pengar? Elake Dave granskar, kritiserar och hittar på i del två.
Denna första kontakt anslog tonen för resten av Kenyons miserabla sommar. Istället för välja den korrekta vägen att säkerställa allting med PSG, och t ex förhandla fram en övergångssumma, valde Manchester United att istället säkra Ronaldhinos namnteckning genom att diskutera personliga villkor med brasilianarens bror tillika agent.
Detta var inget lyckat val. PSG:s klubbpresident Graille är nämligen urtypen för en pompös fransman och han såg detta som den ultimata förolämpningen: "Sacre bleu! Hur törs dessa blekfeta britter behandla mig, en fransman, så illa? Jag ska skicka 15 kg illaluktande ost till deras omklädningsrum och tvinga alla att äta sniglar". (Ja, okej. Jag hittade på det där sista citatet. Men det var säkert nåt åt det hållet.)
Denna stelbente fransman som var tydligt mer intresserad av att prata med pressen än att tillmötesgå Manchester Uniteds önskningar satte sig inte bara ordentligt på tvären efter Kenyons lilla manöver, han visade sig dessutom även vara en stenhård förhandlare,
Graille vek inte en tum från sitt utsatta pris på Ronaldhino och vad man än tycker om saken så kan ingen påstå annat än att han gjorde vad han trodde var bäst för sin klubb. Hade Manchester United haft Graille på sin sida i förhandlingarna med Real Madrid hade man fått ut 50 miljoner pund för David Beckham. Minst.
När det allmänna priset på Ronaldhino ryktades vara 10 miljoner pund - den siffra Ronaldhinos agent gav Kenyon - vek sig inte Monsieur Pompös en millimeter. Minst det dubbla eller så kunde samtliga intressenter hoppa i Seine vad honom anbelangade. Real Madrid baxnade först, Manchester United trodde det kunde räcka med 15 och vips så var det bara Barcelona kvar.
Graille meddelade nämligen i slutet av förhandlingarna Manchester United att deras bud fortfarande låg under Barcelonas. Ville man ha Ronaldhino så var det bara att slanta upp. Visst sa Kenyon och åkte hem till Manchester utan en tanke på öppna plånboken. Pete hade nämligen en plan här. Han hade ju faktiskt Ronaldhinos namnteckning och i sin enfald trodde han fortfarande att den var värd något. Så väl hemkommen till Manchester pratade han med resten av styrelsen och informerade om sin listiga plan. Eftersom man hade Ronaldhinos namnteckning kunde man lägga ett bud under Barcas och spara minst ett par tre kronor till segercigarrerna. Ronaldhino vill ju uppenbarligen till Manchester United - återigen notera namnteckningen - och det här tramset med Barcelona är säkert bara tomma ord. Sagt och gjort, Listiga Pete faxade iväg sitt sista bud, som fortfarande låg under Barcas, och som det inte vore nog med pinsamheter begick Kenyon ännu ett löjeväckande misstag. För att ytterligare understryka sin fatala felbedömning bestämde sig Kenyon att visa fransmännen att han också kan förhandla via media. Direkt efter att ha faxat över budet skickade han ut ett pressmeddelande om att man nu hade givit PSG ett ultimatum. PSG hade sex timmar på sig att acceptera budet eller så drar sig Manchester United ur affären.
Faxet anlände till PSG. Graille noterade totalsumman och 0,792 sekunder senare var Ronaldhino såld till Barcelona.
Och där satt Peter Kenyon med skägget i brevlådan och en rasande Ferguson framför sig.
Beckham såld för kaffepengar och hans ersättare blev en no-go. Maken till inkompetens syns sällan utanför Ericssons väggar men detta var något alldeles i hästväg.
Vit i ansiktet av fasa drog Kenyon i alla nödbromsar han kunde hitta men det är tyvärr så illa ställt i livet att om man har börjat få oflyt så fortsätter det allt som oftast. Nödbromsen han hittade var därför märkt "Skyll på någon annan". Således kunde vi läsa kryptiska bittra uttalanden om att man måste vara en speciell typ av spelare för att spela i Manchester United. Host och harkel. Vad ska man säga? Ja, man måste vara köpt och betald för det första Kenyon lilla.
Så, Manchester Uniteds styrelse har verkligen inte haft sin bästa sommar och det återstår att se vad som ska hända med stackars Manchester United. Är det domedagsbasuner vi hör ekande i bakgrunden? Har vi kommit till slutet på ett decennium kantat med framgångar och pengar i överflöd? Törs vi ana en försiktigt optimism i de andra lagens läger om att nu äntligen är Uniteds dominans bruten?
Det korrekta svaret här måste som alltid vara ja, kanske. Vem vet? Fast det kunde förstås lika gärna ha skett med Becks och Veron kvar i laget, men det är ingen vidare populär åsikt idag när Manchester United anhängare ivrigt övertygar varandra hur fantastiskt allt hade varit om bara Becks och Veron hade varit kvar. Ferguson gör dock sitt bästa för att lugna alla och han har bara en gnutta desperation i rösten när han likt Baghdad Bob deklarerar att läget är under kontroll. Det finns många, många mittfältare kvar i laget. Vid ett skede använder han t o m detta som förklaring till varför Veron måste säljas. Det var omöjligt att hålla alla glada och nöjda. Man häpnar. Han har ju själv köpt in två av dessa denna sommar i Dubbel-Djemba och Kleberson. Vad trodde han skulle hända? Att Nicky Butt helt plötsligt skulle förvandlas till en forward över en natt eller att Giggs skulle gå över till Rolexsamlande på heltid och avsluta fotbollskarriären? Maken till snickelisnicksnack har inte hörts sedan Wilkinson trotsigt hävdade att bara för att man ligger tvärsist är man inte automatiskt indraget i bottenstriden.
Trots allt detta finns det faktiskt i dagsläget ingen anledning till panik Man blir inte världens mest framgångsrike coach för intet och Alex Ferguson vet oftast vad han gör.
Det är inte heller första gången styrelsen sätter käppar i hjulet för honom så han har mångårig vana av att plocka fram reservdäck och vet mycket väl var domkraften finns.
Det brukar ta ett antal svordomar, kanske några telefonsamtal och säkerligen ett dussintal obskyra mediautspel men Manchester United har en för rivalerna obehaglig vana att alltid landa på fötterna.
Alex Ferguson är i full färd med att bygga ett nytt Manchester United och det brukar innebära dåliga nyheter för resten av lagen i ligan.
