Tallyho - Elake Daves Krönika (IV)
Arsenal har - för att leta i klyschbiblioteket och dra fram den mest uppenbara - en glöd och intensitet i sitt spel som inte har setts i England sedan United vann trippeln 99. Det lyser revanschlusta ur spelarnas ögon och som alla vet är det ett betydligt effektivare drivmedel än arrogans. 2-1 segern var i underkant och 5-0 hade nog varit ett mer rättvisande resultat.
Kort sagt, Arsenal visade att man inte på något sätt gett upp kampen om vilket som är Londons bästa lag. Chelsea må ha pengarna men Arsenal har viljan.
#
Gammal är äldst bevisades på nytt i helgen. Teddy Sheringham och Patrick Berger svarade för hemmalagets mål när Portsmouth hemmaslog Aston Villa med 2-1.
Om Portsmouth insats får sägas vara imponerande så måste det också sägas att Aston Villa var precis lika usla på bortaplan denna säsong som förra.
Till svensk medias allmänna förvåning var Kapten Rödskägg alias Olof Mellberg petad hos gästerna, något som givetvis basunerades ut med krigsrubriker i kvällspressen.
Sportbladet gick som vanligt längst när man förklarade att Mellberg inte tänkte stanna kvar om han inte fick spela, ett faktum Kapten Rödskägg i sin tur fick ägna följande dag åt att dementera för brittisk media.
Gareth Barry hade en blandad dag för gästerna. Först sparkade han i gräset och stod på öronen i straffområdet men fick en straff som bonus. Efter denna händelse bestämde han sig tydligen för att domarteamet var bevisat inkompetenta. När han inte fick med sig ett inkast förklarade han ingående för linjedomaren vad denna skulle vara om han var en kvinnlig kroppsdel. Rött kort och nya coachen David O'Leary, som under sin tid i Leeds blivit mer än van vid synen av dylika, måste ha undrat varför allting plötsligt kändes så bekant.
#
Liverpool må ha köpt Harry Kewell till superpris, Chelsea må ha lagt vantarna på Geremi och Veron men sommarens absolut bästa köp svarade Tottenham för.
Jag hyser inga tvivel om att redan nu utropa årets nykomling. Bobby Zamora, inköpt från Brighton till Tottenham för en spottstyver. Detta hävdar jag trots att Tottenham inledde säsongen med att förlora borta mot Birmingham med 1-0.
Hoddle sin vana trogen hade förstås en uppsjö förklaringar till varför det gick som det gick (och nej, det egna lagets prestationer var förstås inte någon av dem). Den mest självklara att allting var domarens fel.
När Tottenhams back dansade tango med Savage och avslutade med att parkera walesaren på gräsmattan ansikte först så blåste domaren straff för Birmingham. Domslutet var naturligtvis diskutabelt då det som bekant krävs två för att dansa tango men det var inte alls lika horribelt dömt som Hoddle ville få det till. Och vad som gör Hoddles uttalande än mer häpnadsväckande är att han inte nöjer sig med att det inte var straff. Nej, nej. Det är mycket värre än så. Domaren skulle naturligtvis inte ens ha fått döma matchen! Förra månaden visade han nämligen ut en Birminghamspelare när Birmingham spelade i Malysia Cup. Med ett trumpets barns klockrena logik förklarade Hoddle för allt mer förbluffade tv-tittare att den utvisningen innebar att domaren inte kunde behålla sin objektivitet. Han kände sig följaktligen tvingad att döma till Birminghams fördel vilket innebar att Tottenham förlorade matchen.
Det finns inget fel i Hoddles fotbollskunskaper men han har fortfarande inte lärt sig att prata, det är när man tänker med munnen öppen och det bör undvikas framför tv-kameror.
#
Veckans målkalas ägde rum på Loftus Road där Fulham besegrade Middlesbrough med 3-2. Fulhams nya coach Chris Coleman var föga överraskande extatisk men man kan undra om han var vid sinnens fulla bruk när han på fullt allvar sade att Fulhams bästa chans till överlevnad låg i att bli ett nytt "the crazy gang" (Wimbledon på 80-talet för de unga läsarna). Låt oss hoppas för alla näsben och hälsenors skull att vad han menade var lagandan och ingenting annat.
Eller varför inte ladda ner rubbet i ett enda svep.PDF
