MUWomen’s Barmy Army: Jackie Groenens leende
Spelare kommer och spelare går. Jackie Groenen kom till Manchester United och höjde med sin blotta närvaro förväntningarna. En jättevärvning där och då. Nu har hon lämnat – livet går vidare, som det ju gör när man följer fotbollsklubbar. Men på vilket sätt går det vidare, och vad betydde hon för United?
Om du orkar stå i köerna och trängas med folk i timmar och tar dig in på Louvren i Paris kan du kanske få en skymt av ett av världens mest berömda konstverk – Leonardo da Vincis Mona Lisa. Målningen från 1500-talets början fortsätter fascinera år efter år, och frågan om vad Mona Lisa döljer i sitt hemlighetsfulla leende är ständigt aktuell.
När vi pratar om leenden är det en särskild spelare jag kommer att tänka på direkt, nämligen Jackie Groenen. Vilka hemligheter hon döljer i sitt leende kan jag inte svara på, däremot råder det ingen tvekan om att det är ett leende fyllt med glädje. Ett leende som smittar av sig.
Och mer än leendet är jag övertygad om att Groenen – både som fotbollsspelare och person – varit instrumental i uppbyggnaden av Manchester Uniteds damlag som vi ser idag.
Kanske att värvningen av henne sommaren 2019 också var lika viktig som symbol.
En symbol för att United faktiskt hade ambitioner med damlaget och att man ville ta sig upp mot toppen snabbt. Vi pratar ändå om att klubben – som då bara existerat i ett år och skulle kliva in i sin första säsong i Women’s Super League – plockade in en ordinarie spelare och EM-guldmedaljör från ett av världens bästa landslag. Som vi svenskar minns avgjorde hon ju semifinalen mot Sverige i VM 2019 innan USA blev för svåra för Nederländerna i finalen.
Vi pratar alltså klasspelare.
Hon blev den första icke brittiska spelaren i Uniteds damlag – signalen som skickades när en spelare av den kalibern valde att komma till United tror jag inte går att överskatta.
Men nu har hon lämnat. Nu har hon flyttat till Paris.
Jackie Groenen i PSG-dress i CL-kvalet mot Häcken.
United släpper en bärande spelare – när fönstret är stängt
Ni som läste säsongens första artikel i denna återkommande serie om Uniteds damlag minns säkert hur jag konstaterade att ”Dessutom – Ona Batlle och Jackie Groenen som ryktats bort blir kvar!”. 50 procents rätt blev det i alla fall.
Anledningen till att jag så självsäkert konstaterade att de båda blev kvar var att transferfönstret stängt i England.
Det franska var fortfarande öppet. Men vem säljer en bärande spelare när det inte finns någon möjlighet att plocka in en ersättare liksom? Så resonerade jag. Men det gjorde inte Manchester United. Ett beslut som kom som en chock.
Eller ja, helt chockerande var det kanske inte ändå. Tidpunkten absolut. Men att Jackie skulle lämna hade det funnits gott om rykten om. När då fönstret stängt och Groenen använts som en självklar startspelare under försäsongen räknade alla kallt med att hon blev kvar ett år till. Men några dagar efter att ligan egentligen skulle dragit igång meddelades att Groenen skrivit på för PSG.
Och även om tidpunkten på inget sätt är optimal finns det en logik i försäljningen. Groenen gick in på sitt sista år på kontraktet och hade troligen lämnat gratis efter säsongen. Klubben måste fått indikationer om att hon inte tänkte skriva på ett nytt kontrakt, annars framstår beslutet som oerhört märkligt.
Marc Skinner berättade inför premiären mot Reading om försäljningen. ”Alla spelare i alla klubbar har ett pris, och när vi tar i beaktning att Jackie kunde skrivit på ett förhandskontrakt med en annan klubb om tre månader så blev det en affär som matchade vad klubben ville ha för henne och det blev bra för alla parter”. Samtidigt berättade han att det inte var en deal han förväntade sig skulle ske, men att det nu skapas utrymme för andra spelare att kliva fram.
Vem fyller luckan?
Fel har han ju inte, Skinner. Nu öppnas en plats upp på mittfältet och andra får chansen att steppa upp. Frågan är bara vem det ska vara, och om någon klarar av att fylla tomrummet.
United har konsekvent spelat ett slags 4-3-3 och av säsongsinledningen att döma kommer det inte ändras. För det mesta har trean på mitten haft spetsen riktad framåt – en plats skräddarsydd åt Ella Toone. Visst, det har varit lite baksmälla efter EM-succén för Toone och hon har denna säsong inte alls kommit upp i den nivå vi vet hon har, men hon ska så klart spelas i form och har en offensiv x-faktor inte många andra i laget besitter.
Katie Zelem hyllas för sin hundrade match för United inför premiären mot Reading.
På en av de två kvarvarande platserna ska Katie Zelem in. Jag säger ska, kaptenen har – trots att hon ofta ifrågasätts från supporterhåll – mer än någon annan haft en gjuten plats i laget sedan Skinner tog över. Samma förtroende för Zelem visade Casey Stoney innan Skinner, och utsåg henne till kapten. Jag har ifrågasatt henne som startspelare vid flera tillfällen, inte främst utifrån hennes kapacitet utan utifrån hur hon använts. Hon har en av ligans bästa fötter på fasta situationer – vilket resulterade i att United förra säsongen var det lag som gjorde flest mål på hörnor till exempel. Hon har en trygghet med bollen och kan lugna ner och styra spelet.
Men som ett ensamt defensivt ankare blir hon ofta genomskådad av bättre lag, då går det för långsamt och hon förlorar för mycket dueller.
Går vi då över till den sista platsen och placerar in Hayley Ladd får vi en helt annan balans och dynamik. Jag beskrev förra säsongen Ladd som Uniteds MVP – tänk damlagets Casemiro, eller att Casemiro är herrlagets Ladd, och ni får en bild av henne som spelartyp. Med henne på plan exponeras inte Zelems svagare sidor lika mycket, snarare får hon utrymme för sina bästa.
Jade Moore, Lucy Staniforth, Vilde Bøe Risa och unga Grace Clinton finns också och konkurrerar och visar att det finns en bredd. Men för mig är det Ladd, Zelem och Toone som ska starta.
Och även om det är svårt att ersätta Jackie Groenens presspel, intensitet och passningsspel är det inte omöjligt. Kanske att det till och med ger ännu bättre balans.
Inledningen i ligan där just Ladd, Zelem (ett mål och två assist) och Toone utgjort mittfältstrion har visat upp fina intentioner med både stabilitet bakåt och finurlighet och rörelse framåt.
Jag kommer sakna Jackie Groenen i United – hon var huvudperson i den allra första texten jag skrev om Uniteds damlag här på SvenskaFans – men hon får göra Mona Lisa sällskap i Paris och ta upp kampen om det mest populära leendet i den franska huvudstaden. Så bygger Skinner och United vidare med de pusselbitar som finns och fortsätter på den inslagna vägen med positiva resultat för att utmana i toppen hela vägen in till mål.
Till sist…
… Manchester United på Viaplay, hemmamatchen mot Brighton klockan 13.00 söndagen 16 oktober visas på Viaplay. Helt perfekt att slå sig ner framför tv:n och sedan följa upp med herrarnas match klockan 15 – supersöndag!
… 4-0 seger mot Reading, 2-0 seger mot West Ham och ligaspelet har börjat på topp. Förlust på straffar mot Aston Villa i ligacupen var ett bakslag, men det finns matcher kvar i gruppspelet för att hitta ett avancemang.
… efter Brighton kommer tre överkomliga matcher (Leicester, Durham, Everton) innan det brakar loss rejält med de tre stora (Chelsea, Arsenal, Manchester City) på kort tid, upp till bevis för att befästa en topplats.
… på tal om Katie Zelem så nådde hon milstolpen 100 matcher för United mot Reading, det är bara Ella Toone (106) som gjort fler matcher för United.
… Maya Le Tissier, två mål i debuten – säsongens nyförvärv, i told you! Även Nikita Parris gjorde mål i sin startdebut, och Lucia Garcia nätade mot West Ham. Nyförvärven imponerar.
… 5315 – så lyder det nya publikrekordet på Leigh Sports Village, ett rekord som slogs i premiären mot Reading.
… Maria Thorisdottir har tagit examen från Longford International College, det går alltså att göra mer än spela FIFA mellan träningar och matcher.
… Kirsty Hanson har fått en flygande start på lån hos Aston Villa, kul att se.
… dessa eviga landslagsuppehåll. Det har redan varit två och säsongen har knappt kommit igång…
… vilket kaos i spanska landslaget. 15 av de bästa spelarna har gått ut och tillsammans sagt att de inte kommer spela under nuvarande ledning – både Ona Batlle och Lucia Garcia tillhör dessa. Landslagsledningen då, de verkar totalt tondöva inför kritiken.
Månadens spelare: Maya Le Tissier
Månadens mål: Alessia Russos 4-0 mot Reading. Parris mål mot Villa var en riktig kanon, men jag går för Russos perfekta nick. Spanskt samspel på kanten och i luften framför mål är det inte många som slår Russo.
Vad tänker ni kring det som hänt i United, kommer ni sakna Groenen? Hur kommer United klara sig i kampen om topp tre utan henne? Dela med er i kommentarsfältet!
