Matchrapport West Bromwich - Aston Villa
Returen i playoff-semifinalen skulle visas sig bli en riktig nagelbitare långt in på sena timmarna. Det krävdes både förlängning och straffar för att skicka ett av lagen till Wembley för en direkt final om en plats i Premier League.
Matchen
Aston Villa hade med sig en vinst med 2-1 i första matchen och skulle gå vidare på minst kryss då bortamål inte ger någon extra fördel. Ett fördelaktigt läge då WBA dessutom saknade sin bäste målskytt (Gayle) så det fanns stor förhoppning att detta skulle gå vägen. Spelarna tågade in i ett kokande inferno med flaggviftande supporters. The Hawthorns var prytt i blått och vitt och där kände man en viss oro att WBA skulle lyftas fram. Men de drygt 2000 tillresta Villasupportrarna hördes mer än väl och det gav ny råg i ryggen. Matchen drar igång och Villa börjar lovande med bollinnehav utan att skapa riktigt bra chanser dock, men som sagt ett kryss skulle räcka. Återigen var det tydligt att Grealish skulle få det tufft och fick ta emot sparkar och smällar varje gång h fick bollen. Domaren visade tidigt att han inte tänkte stävja detta fulspel utan lät WBA-spelarna härja fritt. Men när Mings träffade bollen med handen på en hörna så varnades han direkt, helt ologiskt. Efter cirka en halvtimma ändras förutsättningarna. Först tacklas Mings i ryggen, vilket i normalfallet ger frispark i 99 av 100 gånger, som i efterföljande situationer till slut leder till ett inkast som naturligtvis ska fuskas med att torka bollen med handduk av som förses av bollkallar. Ett långt inkast och slarvig markering ger Dawson fritt spelrum och skarvar bollen otagbart bakom Steer. Så var det helt jämt i kampen totalt sett. WBA drar sig tillbaka och tillåter Villa ha bollen men återigen så slarvas det framförallt med inläggen. El Gahzi, Taylor och Green får inte till ett enda vettigt inlägg trots flera bra lägen. Tiden rinner ut och den så långt oduglige Chris Kavanagh blåser av första halvlek.
Andra halvlek drar igång och nu sitter man och hoppas på att Dean Smith sagt några väl valda ord i paus som ska ge fart i spelarna. Men nu blir det nästan tvärtom, flera spelare gör horribla misstag och spelar bort eller tappar bollen i farliga lägen. Det är ett under att WBA inte gör 2-0 omgående. Villa repar sig något och så gör även domherren när han äntligen börjar varna spelarna för fult spel. Framförallt Chris Brunt som borde fått rakt rött kort för sin medvetna stämpling på en liggande McGinn får en av varningarna som skulle visa sig förödande. I den 80:e minuter drar han nämligen klumpigt på sig ytterligare en varning och blir utvisad. Villa med en man mer och 10 minuter kvar. Med ett redan kraftigt bollinnehav så ser detta ljust ut och det skulle finnas utrymme för att trycka in en boll som skulle betyda avancemang. Men det blir mycket bollar i sidled och för långsamt spel som gör att WBA är samlade och svårpasserade. Tiden rinner iväg och matchen slutar 1-0 till WBA och därmed väntar förlängning.
Trots stor dominans efter utvisningen där WBA inte alls är intresserade att ens försöka gå till anfall så väntar Dean Smith med några offensiva byten. Kodjia kommer in i 101:a minuten och Davis buts in i 114:e minuten. Inte så mycket tid att göra skillnad offensivt kan man tycka. Men visst skapar Villa några riktigt bra lägen att ”avgöra” i förlängningen. Johnston står för en fantomräddning på ett närskott från Adomah bland annat. Flera skottförsök i bra lägen av Adomaha, Grealish, Hourihane, McGinn blir misslyckade och går inte ens på mål. Det är mycket vilja men kanske kylan saknas i denna speciella match. Smith gör ett sista taktiskt byte i sista minuten (Jedinak mot Tuanzebe) innan allt är över efter 120 minuter. Villa är mållösa för första gången på mycket länge och nu väntar ovissa straffar som ska avgöra vem som tar platsen på Wembley.
WBA inleder straffarna och Steer räddar de två första straffarna, samtidigt sätter Hourihane och Jedinak sina straffar. 2-0 efter 2 omgångar, overkligt bra läge men ändå känns det inte säkert av någon anledning. I nästa straffrunda sätter båda spelarna sina straffar (Grealish med en säker strut) och det är 3-1. Det räcker alltså med 1 mål eller en räddning på 2 straffomgångar. Detta är i princip klart, eller? Naturligtvis inte, för alla som följer Villa vet att det aldrig blir enkelt. För i fjärde omgången sätter WBA sin straff och sedan skjuter Adomah (varför tar han en straff?) över det är nervkänning. WBA sätter naturligtvis sin sista straff vilket betyder att Abraham måste sätta straffen för att vinna. Han stegar upp i en visselorkan från publiken men visar grym kyla och placerar boll och målvakt i varsitt hörn. Saken är klar, Aston Villa är åter i playoff final på Wembley.
Reflektioner
Helt klart är att WBA är ett bra lag och spelar väldigt utstuderat, taktiskt bra mot Aston Villa som har väldigt svårt att skapa klara målchanser trots mycket stort bollinnehav. Men samtidigt lider vi av att många fina inläggslägen slarvas bort, för det finns gott om spelare i straffområdet oftast. Sedan tycker jag det var underligt att man helt plötsligt i båda matcherna gick över till korta hörnor som inte alls blev lyckade. Sett till säsongen har Villa varit väldigt starka på fasta situationer och framförallt är det på leverans av Hourihane. Detta hoppas jag återgår till ”normalt” till finalen. Över två matcher tycker jag det var välförtjänt och Aston Villa var det bättre laget.
Men det känns lite onödigt att analysera för mycket i en sådan speciell match. Avancemang var det enda som räknades och vägen dit fick gå hur som helst. Det känns otroligt skönt att få uppleva ytterligen en final. Denna gången får man bara hoppas att spelarna visar upp sig och inte som sist då det blev platt fall efter en minst sagt medioker insats. Nästan 2 veckor på att läka skavanker och fila på detaljer. Nu återstår bara att få fram en motståndare. Leeds har övertaget men undertecknad håller en extra tumme på Derby.
UTV och VTID.
