My Heroes
The Boys of 1972
Stoke City vann ligacupen 1972. Då var jag 12 år gammal. Lagets spelare var mina hjältar, mina idoler som även om jag träffade dem idag skulle få mig att känna mig ödmjuk. Här är lagets spelare med några olika kuriosa som några Stoke fans kanske inte känner till.
Gordon Banks: Englands målvakt när de vann VM 1966 men då tillhörde Gordon Leicester City. Sålde sin VM medalj 2001 för £124 750; ville inte att sina 3 barn skulle bråka om det efter hans död. England slog Västtyskland i finalen men Gordons fru Ursula (sedan 50-talet) är tyska. De träffades när han gjorde militärtjänsten i Tyskland.
John Marsh: högerback, född i Stoke -on-Trent som alla 4 försvarare. John som kallades Jackie av sina lagkamrater var en om inte den första spelare som spelade med kontaktlinser. Hans bild i början av 70-talet var i många optikers skyltfönster. Jag minns en match när både lag plus domare kröp på alla fyra för att leta efter en lins som Jackie hade tappat på planen. Minst sagt ganska komiskt.
Mike Pejic: Tydligen var han lagets gnällspik, pappan var en gruvarbetare från Serbien. Såldes 1977 till Everton, där han köpte Kevin Keegans hus. Keegan hade skrivit på för Hamburger SV. Ägde alltid en hund av rasen ”Old English Sheepdog” som han hade med sig till träningen.
Alan Bloor: kallades ”Bluto” av lagkamraterna. I souvenir programbladet skrev han att hans favoritmaträtt var en pommes frites smörgås. Sista gången Stoke slog Man U. på Old Trafford (1976) gjorde Alan målet.
Denis Smith: lokal legend som bröt hela 28 olika ben när han spelade för Stoke City. Spelade längst av alla i cupfinallaget för Stoke; sista matchen var en 3-0 vinst mot WBA 1982 som innebar att kontraktet i Englands högsta division var räddat. Gjorde 50 mål, inte illa för en mittback.
Mike Bernard: var den första som försvann från laget, sommaren 1972 skrev han på för Everton. Skrev kontrakt för Stoke efter att Stoketränaren Tony Waddington hade sett honom spela för Shrewsbury Towns ungdomslag mot Stoke Citys ungdomslag. Bernard var den enda som fick ett kontrakt vilket var ganska lustigt eftersom Stoke vann matchen 11-0.
Peter Dobing: lagets kapten som av någon anledning var en del av publikens hackkyckling trots att han gjorde hela 82 mål för Stoke, inklusive en fantastisk hattrick mot Leeds United 1968 (då Englands bästa lag). Dobing hade ett lynnigt temperament och var avstängd i 9 veckor på slutet av 60-talet. Rökte pipa.
George Eastham: Äldst i laget, gjorde det vinnande målet; ett av bara 4 mål han gjorde för Stoke City. Trots att han är engelsman var hans första klubb Ards från Nordirland där han spelade tillsammans med sin pappa (också George). När Waddington lämnade Stoke 1976/77 var det Eastham som fick jobbet som huvudtränare med fick kicken efter endast 1 år.
Terry Conroy: mannen som gjorde Stokes första mål i finalen (en av de få han gjorde med huvudet). Extremt populär bland Stokies. Terry är fortfarande involverad med Stoke, där han arbetar som matchvärd. Jag som har träffat honom 2 gånger och kan instämma att Terry är en fantastiskt, trevlig prick. Terry heter egentligen Gerry men hans farbror hade samma namn så han kallades Terry och namnet fastnade (på tidiga bilder av Terry i en Stoketröja stod det alltid Gerry Conroy). Hans mål mot Arsenal 1970 blev valt till det näst snyggaste målet av säsongen.
Jimmy Greenhoff: minst sagt en underbar fotbollspelare; har många gånger kallats den bästa engelska fotbollsspelare som inte har spelat för sitt land. Greenhoff är/var unik när han blev den första spelare som skrev på för en annan förening halvvägs under en cupfinal. Jimmy spelade den första matchen i Fairs cupfinal (gamla UEFA cupfinalen) 1968 för Leeds mot ungerska Ferencvaros, men när returmötet spelades hade Jimmy skrivit kontrakt med Birmingham City.
John Ritchie: tyvärr lever inte John länge men hans minne är med oss. John dog 2007 endast 65 år gammal. Obegripligt nog såldes Big John eller ”Reggie” som han kallades av sina lagkamrater till Sheffield Wednesday 1966, när Stoke ledde division 1. Men John flyttade aldrig från Stokeområdet och när chansen kom att återförenas med Stoke nappade han direkt. John blev faktiskt utvisad efter endast 20 sekunder i en UEFA cupmatch mot Kaiserslautern 1972 när han kom in som avbytare. Bröt benet efter en hård tackling av Kevin Beattie september 1974 och spelade aldrig fotboll igen. Hans mål saknades och om han hade varit frisk är jag övertygad att Stoke skulle ha vunnit ligan 1974/75.
Avbytare
John Mahoney: Trots ett irländskt efternamn var ”Josh” en walesare. Köptes från lokalklubben Crewe 1967. John var mannen som räddade Frank McLintocks nick med hand i FA cupens semifinal i april 1971. Arsenal kvitterade med matchens sista spark och vann omspelet. Trots att John inte hade något val, var han otröstlig efteråt påstods det.
Trots att dessa spelare nu är mellan 60 och 75 år gamla är de och kommer alltid att förbli mina hjältar.
