Oldham 0 - 2 Portsmouth
Tillbaka med besked. Efter tre missade matcher och en längre period med få mål satte Pitman båda målen mot Oldham.

Oldham 0 - 2 Portsmouth

Oldhams svit på fem raka utan förlust sprack mot Portsmouth. Brett Pitman blev matchhjälte med sina två mål i sin comeback.

St Patrick's day och Eoin Doyle i motståndarlaget, bra form mot tveksam form, nästan skadefritt mot dess motsats. Allt upplagt för irländsk hemmafest? Jag måste erkänna att efter förra matchen kändes det verkligen inte som att det kunde bli någon poäng för Portsmouth, men det här laget är ojämnt och levererar bra prestationer när man minst anar det. Det blev inte Doyle utan en annan irländare som fick fira, men det var en anfallare med konstig löpstil från kanalöarna som stal showen. Brett Pitman var tillbaka med besked. 

Till tio elftedelar satt min elva. Christian Burgess petades efter några tveksamma insatser, ett mycket modigt drag av Kenny Jackett men också förståeligt. Här fanns ju Jack Whatmough och Matt Clarke, två av seriens bättre mittbackar. De fick sällskap av två andra 21-åringar i en fyrbackslinje. Jämfört med min elva blev det en variant av 4-1-4-1/4-3-3 istället för 3-4-1-2 och irländaren Connor Ronan fick plats på innermittfältet.

Matchen inleddes i soligt men kallt och blåsigt väder. Det hade snöat före avspark och mer snö skulle det bli. Inledningsvis var det chansfattigt med litet övertag för Portsmouth som hade det bättre passningsspelet. Johny Placide i hemmamålet var desto sävligare i sitt passningsspel och det var nära att Ronan kunde sno åt sig sitt första mål för klubben. Doyle hade första chansen för Oldham med ett avslut som gick rakt på Luke McGee

Men det var mer Portsmouth än Oldham och Jamal Lowe var nära att fortsätta sin fina målform med ett skott som täcktes till hörna. Hörnan blev farlig då Whatmoughs avslut räddades på mållinjen. Målet kom efter en knapp halvtimme och det var så klart Pitman som slog till. Efter en fin uppbyggnadsfas slog Ronan ett väl avvägt inlägg som anfallaren styrde in i bortre gaveln med sin panna. Det såg underligt ut eftersom Pitmans timing verkade vara lite off, han var på väg ner när han träffade bollen, men det var en väldigt fin nick som var otagbar för Placide. 

Strax innan paus gjorde Pitman sitt andra mål efter att ha brutit en svag passning av Placide i straffområdet. Målvakten räddade första skottet, men Pitman kunde enkelt rulla in returen i öppet mål. Rättvis ledning i paus och det viktiga andra målet hade gjorts den här gången. Dock kände jag en påtaglig nervositet inför andra halvlek eftersom Oldham nyligen hämtat upp ett likadant underläge mot Bury. När Matt Clarke orsakade en frispark strax utanför eget straffområde direkt i andra halvlek blev det nervöst, men Kean Bryan kunde inte överlista McGee. 

Men det blev ingen anstormning utan Oldham fick försöka förlita sig på att vädret skulle radera ut underläget och det blev som mest spännande när domaren avbröt matchen i mitten av halvleken då han inte längre kunde se linjerna. Eftersom regeln är sådan att en avbruten match spelas om gjorde Oldham vad de kunde för att övertyga domaren om att blåsa av tillställningen enligt Pitman, som var noga med att påpeka att hans lag nog försökt samma sak om ställningen varit tvärtom. Men det var inte roliga förhållanden med snöfall och en iskall kraftig vind, så jag undrar om domaren kanske hade brutit matchen om det var likaläge.

Efter åtta minuter, de första utan någon som helst ansträngning av funktionärerna att ta bort snön runt linjerna, kunde matchen återupptas. Snöfallet hade upphört och nu lyste solen på den vit-brun-gröna planen. Avbrottet tycktes först gynna hemmalaget som nu kom i flera anfallsvågor. Doyle tvingade fram en vass räddning av McGee och inhopparen Duckens Nazon såg också sitt avslut räddat. Men närmare än så kom aldrig Oldham och Portsmouth vädrade det största hotet för dagen. Mot slutet var såväl Kal Naismith som Lowe nära att sätta ett tredje mål, den sistnämnde med ett skott i insidan av stolpen.

Segern innebär med all säkerhet säkrat kontakt. Inför denna omgång hade jag räknat på att Rochdale möjligen skulle kunna nå 52 poäng, men två raka kryss på hemmaplan får den prediktionen att framstå som väl optimistisk. MK har spottat upp sig med två raka segrar, men har liksom Fleetwood en tuff avslutning. Det är förvisso mycket sannolikt att något av dessa lag klarar sig på Northamptons bekostnad, men oavsett vilket tror jag att det nu räcker med 50 poäng räcker för nytt kontrakt. 

Så nu kan vi istället blicka uppåt igen och även om sjätteplatsen nog kommer tas av ett bättre lag såsom Peterborough tycker jag att ett lämpligt mål kan vara att fånga in Plymouth, förslagsvis på sista dagen. Gapskrattar bäst som gapskrattar sist? 

Oldham (4-4-2): Placide; Dummigan, Wilson, Bryan, Moimbe (Nazon 80); Byrne, Fane, Gardner, McLaughlin (McEleney 55); Davies (k) (Amadi-Holloway 59), Doyle

Pompey (4-1-4-1): McGee; Walkes, Whatmough, Clarke, Haunstrup; Close; Lowe, Donohue, Ronan, Naismith; Pitman (k)

Domare: Sebastian Stockbridge

Publik: 4306 (767 gästande) 

David Gunnarsson Lorentzen2018-03-18 14:08:18
Author

Fler artiklar om Portsmouth