Paul Cook går till Wigan
Mindre än en månad efter att ha svurit sig trogen Portsmouth, såvida inte Liverpool var intresserade, går Cook till Wigan med ett år kvar på kontraktet.
Samma dag som titeln bärgats. Paul Cook är lite småfull, men framförallt euforisk. Kanske fastnade han i ögonblicket när han sade att han ville vara kvar, att ingen "higher club", förutom Liverpool förstås, kunde locka honom bort från Fratton Park. Ett foto av The News uppslag finns bland annat här.
Första gången ryktet blåste upp var det total tystnad från Cooks läger. Det var enkelt för honom att bara göra ett uttalande, men han avböjde samtliga förfrågningar efter ett sådant. Just då tänkte jag att han kanske tyckte att han redan meddelat var han står. Varför skulle han behöva upprepa sig? Men så kom det till slut en form av uttalande i The News. Enligt källor nära till managern var han rasande över att någon hävdat att han ville tala med Wigan. Den uppenbara tolkningen just då var så klart att han svor trohet till Portsmouth. Nytt kontrakt och allt skulle ordna sig. Så fel man kunde ha.
Det är möjligt att allt kom ikapp honom under de veckor han var borta. Euforin hade lagt sig. Kroppen hade nyktrat till. Känslan av att inte vara uppskattad fanns nog där, men jag undrar jag om det inte bara var så att han fastnade i en tankeloop. En besatthet av att negativitet har varit i fokus från supportrars håll har lyst igenom under ett och ett halvt år, och visst har en klick supportrar varit oerhört negativa. De har, ironiskt nog, klagat på negativitet. En negativ taktik, för att spela med bara en forward kan aldrig vara positivt (det tyckte jag länge också, men det bygger nog mer på att jag aldrig nådde framgångar på Championship Manager utan att spela med två forwards).
Cook har blivit taskigt behandlad av många fans, fans som kan väldigt lite om fotboll och vars liv kretsar kring 4-4-2 och en 20-målsskytt. Detta var spelsystemet som användes redan 1066 och därför måste det vara det bästa. Och då får Chaplin plats. Att 4-2-3-1 gav näst flest mål, bäst målskillnad och flest poäng betyder visst inget. Att det inte går att spela 4-4-2 på ett framgångsrikt sätt när alla andra lag, inklusive topplag på hemmaplan (!), satsar på kryss och hoppas på något kontringsmål, betyder inte heller något. Snabba anfall via kanten och två man i straffområdet är receptet, det är det de vill se.
Chaplin gjorde inte 20 mål och det gjorde ingen annan heller. Kal Naismith vann interna skytteligan med färre än 15 mål och det gick ju bra ändå. Längre ned i tabellen finns flera exempel på lag med 20-målsskyttar, men inget av dem gick upp. Doncaster är ett undantag där med John Marquis, men John Akinde sköt inte Barnet till övre halvan, Danny Hyltons mål räckte inte till kvalfinal och Matt Goddens Stevenage blev till slut tia.
Vi kan nog inte peka på en sak som fick Cook att avvika från sitt löfte. Att pengar spelar in är en no-brainer. Wigan erbjöd en högre lön och en bättre budget, men som supporter som precis har fått höra orden yttras och på det sätt de yttrades är det konstigt att inte känslorna trumfar detta. Hur kan det vara värt att gå från hjälte till svikare (och lögnare) för detta? Och det från en man som tycker att managers inte visas tillräckligt med respekt och inte ges tid. En man som lyfter fram begreppet lojalitet. Han är lojal mot sina spelare, och premierar de som är lojala mot honom. Var Portsmouth inte lika lojalt tillbaka?
Här väcks flera frågor. När man upplevt i stort sett fullsatta läktare och den stämning som bara kan upplevas på Fratton Park i League 1 och 2 vill man väl ha mer av det? Eller var det en känslomässig höjdpunkt som inte kan överträffas och något som all annan managerverksamhet i Portsmouth skulle ligga i skuggan av? Hade helt enkelt Cook nått så högt som han kunde nå i Portsmouth? Det är mycket möjligt, även om jag personligen tror på att hade han varit kvar och byggt vidare på en redan stark trupp hade kvalspel varit inom räckhåll.Eller kan det vara så enkelt som ett högt spel av Cook och hans agent som spårade ur? Wigans intresse var vältajmat. Här fanns något att förhandla med. När Portsmouth inte kontrade snabbt nog, delvis på grund av Eisners köp av klubben som så länge det inte är helt klart medför att budgeten blir oförändrad, hade det gått för långt. För mycket hade läckt från Cooks läger, tveklöst avsiktligt från början, för att det skulle kunna finnas en återvändo. Kontraktsförslaget kom för sent och Cook hade redan bestämt sig för att han inte var tillräckligt uppskattad i Portsmouth.
Det finns förstås andra faktorer som kan spela in. Var det till exempel Michael Eisners idéer om en Director of Football? Eller är pressen för stor i Portsmouth, där reaktionerna blir starka efter varje förlust? Cook har varit inne på det flera gånger, men uttryckt det som att det är något han accepterat och väljer att fokusera på att varje seger istället väger mycket tyngre. Det blir förstås lugnare i Wigan där fotboll inte ens är största sporten och där läktarna är långt från välfyllda. Om vi ska utgå från vad som skrivs på Twitter är det dock inte de mest intelligenta fans som Wigan har. Som tur är för Cook och Wigan är Twitter inte representativt.
Men Cook kommer säkert att ångra sig. När serien lunkat igång kommer han sakna Fratton Park och han kommer att bli besviken över sig själv när han återvänder dit och blir mottagen med kyla. Han kommer önska att han hade kommit ihåg att spara spelet efter sista matchen mot Cheltenham.
Många droppar fick bägaren att rinna över. Hade det inte varit för Portsmouths hållbara finansiella förhållningssätt (tack för det Mark Catlin!) hade Wigans erbjudande kunnat matchas, men vi vill inte gå den vägen igen. Hade det inte varit för en högljudd skara negativa, och okunniga, fans hade Cook säkert känt sig mer uppskattad. Hade det inte varit för osäkerheten kring vad som väntar efter Eisners övertagande hade det varit lättare för Cook att stanna, men då hade förstås spelarbudgeten fått lida av de fem miljoner pund som måste ner i det svarta hål som vi kallar för Fratton Park.
När allt nu är klart vill Portsmouth snabbt tillsätta en ny manager. Av den anledningen är det högst osannolikt att någon redan kontrakterad manager blir aktuell. Det finns en lista på fem kandidater som toppas av Kenny Jackett. Han har gott om erfarenhet och har tagit upp såväl Wolves som Millwall från League 1. Han kan hantera storklubbar, vilket förstås är positivt. Vilka de andra fyra kan vara är inte känt, men The News lista som inkluderar Blackpools Gary Bowyer, Exeters Paul Tisdale, Bristol Rovers Darrell Clarke samt Jimmy Floyd Hasselbaink är nog inte långt från sanningen.
Jag gillar alla av dessa alternativ även om jag kommer att sakna Cook. Men precis som Harry Redknapp lämnar svikna löften och lögner en besk smak. Det är mitt minne av Cook innan den här sagan inleddes som jag saknar och inget annat. Både Cook och Redknapp hade kunnat vara hjältar, men vi minns FA-cup- och League 2-titlarna som de positiva sidorna av två välbalanserade mynt. Det positiva dessa herrar gjorde vägs upp av det negativa, men skillnaden är att Cook inte körde klubbens ekonomi i botten. Vi har Catlin att tacka för detta och vi ska vara glada över att det är han och inte Cook som är kvar. Det är just Catlin som står för det i mitt tycke bästa citatet under de senaste veckorna:
"There are so many elements out of our control, but Paul is our employee and we expect him to carry on acting accordingly. We are currently in a process of negotiation." (The News)
Det är lätt att utläsa att Catlin tycker att Cook agerat olämpligt utan att för den skull peka finger. Catlin är så bra på det. Han sätter aldrig en fot fel och gör alltid det som är bäst för klubben. Det är han som är vinnaren och Cook som är förloraren. Nu återstår då frågan om huruvida Cook får med sig någon eller några spelare från Portsmouth, eller om Catlin och co på något vis fått med en klausul som förhindrar detta (om nu något sådant är möjligt).
Mycket av denna text är egna spekulationer, aningens hafsigt nedtecknade under de senaste dagarna. Men dessa är också baserade på bland annat det som Neil Allen har skrivit på sistone. Den här artikeln rekommenderas varmt för den som är intresserad.
