Port Vale 0-1 Bolton Wanderers

Nu är det banne mig illa. Trots att ett formstarkt Bolton stod på andra sidan kändes det verkligen som om Vale kunde ha kommit undan med alla tre poäng. Återigen faller det hela på att laget inte verkar veta hur de ska föra sig i den sista tredjedelen och när Southend i alla fall lyckades få med sig ett poäng från sin match kommer nedflyttning bara närmre och närmre för varje vecka.

Inga ursäkter. Det finns inga ursäkter för att prestera så pass dåligt som laget gör mot Bolton på hemmaplan. Nog för att det var ett lag med flyt och stark form som kom till Vale Park i lördags men sättet de vinner på är oerhört frustrerande. Till att börja med var hela matchen ett enormt sömnpiller. Man måste leta långt bak i minnet för att ens komma i närheten av en lika innehållslös match och jag kan meddela till alla er som inte såg matchen att ni verkligen kom undan. Fotbollen som presterades var rentav dålig och det känns inte bättre när man tänker på det faktum att samtliga på planen är professionella fotbollsspelare, vissa av dem relativt välavlönade dessutom.

Om vi nu ska ta oss igenom den här godnattsagan till fotbollsmatch får vi väl lov att börja med att konstatera att Vale inte hade något att komma med i början av den. Nog för att det defensivt var stabilt och Bolton kom inte till några lägen att tala om men det har jag skrivit några veckor nu och det hjälper föga ifall inte anfallarna är sugna på att hänga några kassar. Samma gamla visa med andra ord. Bollinnehavet var inte stort för hemmalaget och på offensiv planhalva blev såväl Swan, som Robinson och Rodney, alla mobbade av Ricardo Santos i Boltons försvar.

Det första av intresse som hände var när en pigg David Worrall nästan lyckades blockera en rensning av Boltons målvakt. I färd med att försöka göra just det råkade dock Worrall springa in i motståndarlagets burväktare. Gilkes, som målvakten heter, låg ned ett tag och tog sig för sin vrist. Vid det här laget nämnde kommentatorn att Bolton inte hade någon målvakt med sig på bänken, något som tände en liten låga av hopp hos mig, och säkerligen fler Valesupportrar, men som tur var för alla involverade hade inget allvarligt drabbat Gilkes.

Det tog hela 27 minuter för de båda lagen att vaska fram en chans och att ens kalla den en chans tycker jag väl är i det grövsta laget. Eoin Doyle lyckades på halvvolley damma till bollen efter en inspark av tidigare nämnda Matt Gilkes i Boltonmålet. Bollen färdades i en båge som till en början såg ut att kanske kunna störa Brown men på grund av att Boltonanfallaren fick en dålig träff på den så blev det ett skruvat skott som studsade ut ur spel en meter eller två om Browns högra stolpe.

Nästa chans värdig att berätta om kom i den 40:e minuten efter ett långt inkast signerat Leon Legge. Inkastet skarvades vidare in i straffområdet av Nathan Smith och där bollen damp ned kom Tom Conlon springande och mötte upp den med sin vänsterfot. Skottet blockerades i höjd med målgården och styrdes ut till en hörna. Vales bästa chans så här långt.

Fyra minuter senare kom ytterligare en halvchans och nu duggade de illa utförda avsluten tätt. Den här gången kom chansen till från en långboll av Legge som skarvades vidare inåt i plan av David Worrall. Skarven styrde bollen till fötterna på Theo Robinson som med ryggen mot mål valde att trycka till med sin svagare fot (den vänstra) på en touch. Skottet blev, som ni kanske förstår, inte alls särskilt välriktat och kom aldrig i närheten av att hamna i målet. Varför en anfallare som inte gjort mål sedan oktober väljer att ta ett sådant svårt avslut (han hade lika gärna kunnat blunda och skjuta tåpaj därifrån, samma procentuella chans till mål) istället för att ta hand om bollen och försöka få till ett ordentligt avslut är bortom mig. Vem tror han att han är, Tom Pope eller?

Andra halvleken såg till stor del ut som den första. Vale hade svårt med det där att spela fotboll och Bolton verkade inte särskilt bekymrade över något. När den andra halvleken var sex minuter ung fick samme Theo Robinson bollen på offensiv planhalva. Den här gången fick han den rättvänd efter att Devante Rodney bröstade ned en hög passning från Conlon till honom. Robinson tog med sig bollen en meter eller två och valde sedan att skjuta från lite drygt 20 meters avstånd. Säg vad du vill om kvaliteten på avsluten, killen testar i alla fall. Problemet är bara att han även vid detta tillfälle testade när han inte borde gjort det. Robinson har Worrall med sig till höger och han hade enkelt kunnat lämna av bollen till honom för att senare få tillbaka den i djupled eller om inte det skulle hänt kunde kanske laget etablera ett anfall på offensiv planhalva för en gångs skull. Resultatet blir, hur som haver, att Robinson testar från 20+ meters avstånd men det känns inte riktigt som om han tror på det, för skottet saknade både fart och riktning redan från första början och Gilkes hade nog faktiskt inte ens behövt ta bollen med händerna, även om det var snällt mot Robinson att han gjorde det, skottet såg på grund av det ut som ett skott istället för en dålig hemåtpassning.

12 minuter senare kommer så målet och jag ska inte bli långrandig kring det. Vale försvarar dåligt och efter att Oladapo Afolayan dribblat sig ned till kortlinjen spelar han in bollen snett inåt bakåt och vid straffpunkten dyker högerbacken Gethin Jones upp och tofflar till bollen som retligt långsamt studsar in i mål bakom Scott Brown.

Några minuter senare kom nästa halvchans för Vale då Worral tryckte till med sin vänsterfot från det högra hörnet av straffområdet efter att bollen studsat ut till honom från ett misslyckat avslut av Theo Robinson. Avslutet hamnade rakt på Gilkes som enkelt kunde lägga sig över bollen.

På en hörna i den 78:e minuten fick Luke Joyce en chans. Hörnan slogs av David Worrall och han upptäckte att Joyce stod ensam vid det högra hörnet av straffområdet så dit slog han bollen. Joyce hann både ta emot bollen och sikta in sig innan han avfyrade sitt skott men trots det var avslutet inte mer välplacerat än att Boltons målvakt kunde limma skottet då det inte tvingade honom att röra på sig något nämnvärt.

Nu är det fem poäng ned till nedflyttningsplatserna och det är fortfarande segrar som krävs. Försvarsspelet såg återigen stabilt ut men offensivt finns inte kvaliteten för att döda matcher när vi borde göra det, något som, i sin tur, ger våra motståndare möjligheten att sno poängen istället. Nu går vi in i en viktig vecka, med match på tisdag mot kluriga Newport och på lördag i en riktig sexpoängare mot nedflyttningskandidaterna Colchester. Vale har fortfarande allt i egna händer men frågan är om det för tillfället verkligen är en bra sak.
 

0 kommentarer