Portsmouth 1 - 0 Southend
En tät match med en kontroversiell incident slutade med uddamålsvinst för hemmalaget. Efter att Nile Ranger placerat en feldömd straff i Fratton End precis före paus kunde Brett Pitman avgöra i den andra halvleken.
Vilken skillnad en vecka kan göra. Avståndet mellan strecken är fortfarande tio poäng, precis som inför Blackpool borta, men Portsmouth är nu tre poäng närmare rätt streck. Under ett par omgångar då bottenlagen plockat oväntade poäng har Portsmouth distansierat sig från nedflyttningszonen med tre pinnar. Efter tre raka förluster, varav åtminstone en orättvis, var två raka segrar (tre om man räknar urvattnade Checkatrade Trophy) otroligt välkomna.
Kenny Jackett ställde en oförändrad elva på planen och fortsatte därmed försöka lösa vänsterbackskrisen med Matt Clarke. Stuart O'Keefe och Nathan Thompson var åter i truppen efter avstängning. Portsmouth inledde bäst och Clarke låg bakom en het chans i tredje minuten. Hans inlägg hittade Brett Pitman fem meter framför mål, men anfallaren fick dålig träff och bollen kunde rensas undan framför stolpen.
Efter en kvart kunde Southend äta sig in i matchen och var nära ett ledningsmål i 19e minuten. Ett skruvat skott från höger av Theo Robinson tippades till hörna av Luke McGee. Lagen bytte sedan ett par halvchanser med varandra innan det hettade till på tilläggstid i samband med en frispark för gästerna.
Bollen skickades in framför mål och Simon Cox fick på en kalasträff, men skottet nickades undan av Danny Rose på mållinjen. En fantastisk räddning, men det var inte över. Nytt skott kom in och den här gången kastade sig Clarke i vägen och blockade till hörna. Trodde alla, inklusive Robinson som var närmast. Han tog med bollen till hörnflaggan medan Anton Ferdinand i ett desperat försök vädjade efter straff. Linjemannen påkallade domarens uppmärksamhet och mycket riktigt blev det straff till stor ilska från publik och hemmaspelare. Repriserna kunde inte avslöja någon hands, men däremot en försvarare som hade armarna intill kroppen. Detta intygades av Rose som stod rakt bakom Clarke.
Efter att fyra bortaspelare gnabbats om bollen en stund, Cox har bränt ett par straffar redan så det var väl inte så konstigt egentligen, tog Nile Ranger ansvaret med McGee och hela Fratton End som motståndare. Pressen blev för stor för spelaren med tveksam karaktär och man kan säga att han kom ut ur ett fängelse med en svag straff som gick över ribban. Christian Burgess sprang demonstrativt mot linjemannen med armarna bakom ryggen och hemmapubliken jublade som om favoriterna hade gjort mål.
Straffincidenten svängde matchen till hemmalagets fördel. Phil Brown hade så långt lyckats med sin taktik att packa mittfältet och göra det trångt. Detta är en taktik som tycks funka borta för Southend, men den här gången blev Brown överlistad. Jackett satte nämligen in Matty Kennedy istället för Kyle Bennett. En kantlinjeslickare ersatte sin motsats, och Portsmouth tog över. I den 54e minuten slog Kennedy ett inlägg som Pitman nickade in i duell med Ferdinand.
Sedan spelade Portsmouth av matchen professionellt och Southend kom inte till några farligheter. Många inlägg pumpades in, men det var alltid en storspelande försvarare i vägen. Southends anfallare stod sig slätt mot den resliga trion Burgess, Clarke och normalt sett anfallaren Oliver Hawkins. Portsmouth hade kontringslägen, men inte riktigt skärpan för fler mål.
Segern var en fjäder i hatten för Jackett som såg problemet och fixade det. Dessutom var det tydligt att samtliga spelare gav allt. Att sätta Hawkins som mittback har varit ett genidrag. Samtliga fem matcher han startat som mittback har vunnits.
Pompey (4-2-3-1): McGee; Evans, Hawkins, Burgess, Clarke; Close, Rose; Lowe (Thompson 87), Bennett (Kennedy 46), Naismith; Pitman (k)
Southend (4-1-2-1-2): Oxley; White (McGlashan 82), Turner, Ferdinand (k), Timlin; Leonard; Wright, Kightly; Cox; Robinson (Fortune 77), Ranger (McLaughlin 64)
Domare: Carl Boyeson
Publik: 18431 (1422 gästande)
