Portsmouth 1 - 1 Mansfield
League Two bjuder alltid på underhållning i någon form men denna helgen var det varken Portsmouth eller gästande Mansfield Town som kunde bjuda på detta då planen på grund av ett par dagars spontan nederbörd förvandlats till något som vid denna årstiden närmast kan liknas vid en vältröskad potatisodling någonstans i östra West Midlands. Resultatet blev en delad poäng och det positiva med det var att laget nästan vann.
Nu skall varken matchens resultat eller individuell spelskicklighet hos någondera lagen bedömas efter förutsättningarna för det var fullt rättvist med 1-1. Anledningen var att planen var i ett sådant dåligt skick för fotbollsspel efter flera dagars mer eller mindre konstant regnande att det föreföll som att SVT-sportens Christer Ulfbåge hade varit där och försökt bevattna den med en snökanon avsedd för störtlopp i den alpina världscupen. Att matchen överhuvudtaget kunde genomföras med tanke på väderförhållandena beror på några hårt jobbande planskötare som ägnar större delen av sitt liv åt att vårda denna helt unika gräsmatta. Det krävs mycket arbete och stor omsorg att ta hand om denna 8400 kvadratmeter stora yta som planskötarna själva beskriver som deras egen trädgård. Det var säkerligen med ett stort slag av sorg i hjärtat som dessa bägge stod vid sidan av när matchen startade och efter bara någon minut fick se Ryan Taylor sätta dobbarna till och sparka upp den första jordhögen på deras nyss så fint kritvitade långlinjer.
Innan domaren flöjtade igång matchen och Mansfield skulle ta avsparken så inleddes det med en tyst minut för att hedra minnet av Albie McCann och Johnny Phillips. Två inom Portsmouth-kretsar legendarer som nyligen dessvärre hastigt men mindre lustigt gått bort. Den dagen undertecknad avlider hoppas jag att min aska sprids över hela Fratton Park, eller åtminstone över parkeringen på baksidan om Fratton End om det blåser åt det hållet så att jag kan sona för mina snart 10 år gamla parkeringsböter. Som väntat fick nyförvärvet Wes Fogden omgående ta sig an en plats på mittfältet från start vilket förpassade annars utmärkte Therry Racon till avbytarbänken. Det innebär att laget för första gången på flera år har viss intern konkurrens även på bänken. Ett tag klarade vi knappt av att fylla upp denna med några intressenter alls utan fick gå till match med enbart juniorer och några man kort på bänken. Men det var då det.
Portsmouth inledde matchen piggt men utan att skapa något av dignitet. Det närmaste man lyckades vara i närheten av ett mål var en frispark från 40 meters håll som Ryan Taylor med hjälp av en skarvning av Jed Wallace lyckades slå ut till inspark för gästerna.
Mansfield ställde upp med det något udda spelsystemet 3-4-1-2 vilket är friskt vågat och skulle senare visa sig vara hälften vunnet i form av en poäng. Efter en halvtimme spelad kom matchens så långt farligaste målchans när Jed Wallace kom loss och passade snett inåt bakåt till Patrick Agyemang vars avslut resulterade i en hörna via en försvarare. Det mesta kreativa som Portsmouth skapade i första halvlek låg debutanten Wes Fogden bakom. Det var svårt för bägge lagen att skapa någon etablerad skönfotboll på grund av underlaget men Portsmouth var åtminstone det laget som försökte mest. Minuterna närmare halvtid somnade spelet av fullständigt och även den annars så högljudda Fratton End började rocka av med sin ramsa "Richie Barkers blue and white army" som annars förgyllt hela den här tillställningen konstant i nästan 45 minuter.
Andra halvlek hade knappt hunnit komma igång innan skadedrabbade lagkaptenen Simon Ferry fick bytas ut med sin knäskada igen, samma som till och från plågat honom och nu väntar troligtvis rehabilitering. Therry Racon avlöste. Han hade dock knappt hunnit komma in på planen innan Mansfields Lee Stevenson överraskade med en spektakulär cykelspark och klippte in ett ledningsmål för gästerna. Väldigt snyggt mål.
Portsmouth vaknade till liv först när Barker hade finurligheten att genomföra ett dubbelbyte med 20 minuter kvar. Connolly och Jervis fick chansen istället för Wallace och Fogden och i och med det djärva tilltaget spelade Barker med fyra man i anfallet och inget mittfält. Det skulle visa sig vara ett klokt beslut då just Connolly var den inspirationen som laget så långt saknade. Han inledde efter sitt inhopp med att pricka ribban från 20 meter och var sedan mannen som låg bakom förarbetet till Ryan Taylors kvittering en stund senare.
Sista kvarten var det uteslutande Portmouth som visade var skåpet skulle stå och med lite flyt och välvilja från domaren hade en seger mycket väl kunnat erhållas när Jervis gick ner i straffområdet på övertid men Sheldrake viftade efter viss tvekan avvärjande "no penalty" något som fick hemmasupportrarna att fullständigt gå i taket. Nicky Shorey var en frisk fläkt i anfallsväg, ja hela laget gick fram. Patrick Agyemang försökte med alla sina till buds stående medel och hade öppet mål efter en hörna men skickade upp bollen på läktaren istället.
Nästa lördag väntar en lång resa upp till nordvästra England då Morecambe väntar på bortaplan.
Portsmouth-Mansfield 1-1 (0-0)
0-1 Lee Stevenson (51) 1-1 Ryan Taylor (78)
Portsmouth (4-4-2): Carson - Alfei, Devera, Bradley, Painter - Fogden (Jervis 68), Ferry (Racon 50), Shorey, Wallace (Connolly 68)- Taylor, Agyemang
Subs not used: Smith, N'Gala, Barcham, Ertl
Varningar: Inga
Domare: Darren Sheldrake (Surrey)
Publik: 14 686 varav 607 Stags
