Portsmouth 1 - 2 Northampton (Paint Trophy)
Portsmouth åkte ur Paint Trophy efter en händelserik match hemma mot Northampton. Efter att Portsmouth kvitterat gästernas ledning i första halvlek tycktes hemmalaget gå mot seger, men det var Northampton som fick sista ordet.
Andy Awford gjorde som väntat ett antal ändringar, men kanske inte de mest väntade. Dan Butler var åter efter sin lårkaka och tog plats till vänster i en fyrbackslinje. Johnny Ertl och Joe Devera sattes i mittförsvaret. Ynglingarna Nick Awford och Ben Close spelade bakom Nigel Atangana på innermittfältet och längst fram tog Ryan Taylor plats. Noterbart också att Ricky Holmes var åter efter skada.
Portsmouth startade bra och innan minuten var spelad frispelades Jed Wallace till höger i straffområdet. Hans inspel gick dock lite för nära mål och Taylor hann inte fram. Sedan tvingades man till ett tidigt byte då en magsjuk Devera inte kunde fortsätta. Adam Webster tog hans plats och gjorde säsongsdebut i sin rätta position.
Nästa chans fick Taylor som språngnickade nickade tätt utanför på ett inlägg från Wynter efter ett mönsteranfall. Det hade blivit ett riktigt kanonmål, som en spegelvänd version av Henrik Larssons och Erik Edmans samarbete mot Bulgarien. Det hade varit passande eftersom det gick att se en engelsk flagga med Portsmouth skrivet på i just den matchen.
Northampton arbetade sig in i matchen och testade Paul Jones vid ett par tillfällen, främst genom Marc Richards som noterades för två chanser. Sedan kom 0-1, och det var både snyggt och effektivt. Northampton kom igenom centralt och David Moyo smekte in bollen via den bortre stolpen.
Wallace hade sedan en kvitteringschans men hans skott räddades av Jordan Archer och Holmes skickade returen över. Men kvitteringen skulle komma genom Taylor som tog ner en fin krossboll från Alex Wynter innan han vände bort en försvarare och lugnt rullade in bollen bakom Archer. Sedan hade han en bra styrning på ett inlägg från vänster, men målvakten parerade snyggt.
Man kunde tro att Portsmouth nu skulle ta ledningen, och visst startade man bättre i den andra halvleken. Bästa chansen var ett långskott från Taylor som smet strax utanför. Som en blixt från klar himmel tog sedan gästerna ledningen med sin första målchans i den andra halvleken. Möjligen borde Portsmouths vänsterförsvar kunnat ta undan bollen i ett tidigare skede, men D’Aths låga kross var hård och precis, och Kaid Mohamed kom perfekt i sin löpning och stötte in 1-2 vid högra stolpen med kraft. Sedan firade han med en Stålmannenflygning – helt klart det roligaste på hela matchen.
Portsmouth gjorde sitt tredje byte (Wallace sparades efter en halvlek) när Webster vred till sitt knä. Nicky Shorey ersatte och nu bestod fyrbackslinjen av två vänsterbackar, en mittfältare och en högerback.
Det var mer Northampton nu än vad det någonsin varit på Fratton Park. Man kontrollerade matchen under en 20-minutersperiod hade fina chanser. Ryan Cresswell nickade i ribban och Alex Nicholls brände ett friläge som Butlers inkast bjöd på (det såg ut ungefär som ett berömt svenskt inkast i en bortamatch mot Holland, fast i en helt annan sport).
Matchens utropstecken var dock tveklöst Lawson D’Ath som med en vansinnessatsning mycket väl kunde ha brutit benet på Holmes, men domaren visade bara gult kort vilket är helt ofattbart. Satsar man så hårt riskerar man alltid att bryta benet på någon och då ska man inte vara på planen. Om man sedan missar bollen klart och bara träffar spelaren är det ju än värre.
På stopptid gick Holmes omkull i straffområdet, till synes omkullsparkad av en försvarare som inte var i närheten av bollen, men domaren bedömde det som filmning. Det var svårt att se om det var någon kontakt, men försvararen sparkade i riktning mot Holmes stödjeben och om han missade även det borde han kanske inte syssla med en sport där sparkar är ett viktigt inslag.
Trots bra tryck från Portsmouth i slutskedet lyckades man inte få in en kvittering. Den här matchen visade tydligt varför laget inte är med i den absoluta toppstriden i League 2 och Northampton är det. Gästerna hade inte lika många vassa målchanser men hade kvalitet i sina avslut (jag skulle förstås också kunna nämna Chris Wilders förmåga att smyga in lite fultaktik som domarna tycks premiera, men i så fall skulle jag framstå som en dålig förlorare och det vill jag ju inte göra). Å andra sidan tror jag att Taylor kommer att sätta fler bollar framöver, särskilt eftersom han kommer att vara understödd av Wallace, bäst på plan i Portsmouth i första halvlek, James Dunne och Danny Hollands.
Pompey (4-3-2-1): Jones - Wynter, Ertl (k), Devera (Webster 8 (Shorey 60)), Butler - Awford, Close, Atangana - Wallace (Barcham 46), Holmes - Taylor
Northampton (3-4-3): Archer - Tozer, Cresswell, Collins (k) - D’Ath, O’Toole, Carter, Byrom - Richards (Mohamed 40), Nicholls, Moyo (Toney 78)
Mål: 0-1 Moyo (28), 1-1 Taylor (36), 1-2 Mohamed (55)
