Winnipeg - Tampa Bay1 - 7
Portsmouth 3 - 3 Plymouth
En andra oavgjord målfest på raken rundade av Portsmouths säsong. De avslutande 90 minuterna var på flera sätt symptomatiska för säsongen som innehållit missade målchanser, svagt försvarsspel, onödiga frisparkar emot och tappade ledningar. De avslutande sju matcherna lovar dock mycket gott då 17 poäng av maximala 21 spelades in.
Fratton Park var i stort sett fullsatt och därmed ramades sista matchen in ungefär som den första. Drygt 18000 åskådare hade sökt sig till arenan, varav 1600 från Plymouth. Stämningen var av förståeliga skäl på topp.
Före matchen fick ett par spelare utmärkelser av olika supportergrupper som hade röstat fram årets spelare. Trevor Carson, Jed Wallace och Ricky Holmes var pristagarna, och den sistnämnde fick också The News utmärkelse som årets spelare. Holmes är den spelare som oftast nått en hög nivå, men som också stått och fallit med lagets prestationer. I den här matchen stod han för en av sina bästa prestationer.
Plymouth, med en uppställning som liknade 3-4-3 eller möjligtvis 3-5-2, hade inte mycket att sätta emot inledningsvis. Portsmouth radade upp attacker utan att för den skull få till det framför mål. Jake Cole räddade Ryan Taylors avslut från nära håll innan Danny East sköt ett långskott utanför. Matchen lugnade sedan ner sig och det dröjde till halvtimmen spelad innan det hettade till igen då den berömda ketchupeffekten kickade in.
Först nickade Jack Whatmough Holmes hörna över. Strax därefter spräcktes nollan av Danny Hollands som med full kraft nickade in ett utmärkt vänsterinlägg från Taylor. Ledningen höll sig inte länge då Reuben Reid elegant vände på ett korvöre och stänkte in 1-1 fyra minuter senare. Detta var Plymouths första målchans.
Hollands replikerade dock direkt efter att Plymouth inte fått undan ett lågt inlägg från Holmes. Det var svårt att säga om målet var mer tur än skicklighet då Pompey Players kamera inte hängde med i flippret framför mål. Även den här ledningen skulle stå sig i blott fyra minuter. Ben Chorley gav bort en onödig frispark och Wes Hourihane skruvade snyggt in bollen i Trevor Carsons hörn. Det är möjligt att muren inte stod så bra som man kunde önska, men det var en perfekt slagen frispark med en dykande bollbana som gjorde det svårt för Carson.
Två minuter in på andra halvlek fullbordade Hollands sitt hattrick. Precis som första målet kom hans tredje på nick, den här gången framspelad av Holmes. Plymouth replikerade inte inom fyra minuter men hade ett par chanser som inte resulterade, den bästa ett skott över från nära håll av Hourihane.
Portsmouth försökte avgöra matchen med ett fjärde mål och var nära flera gånger. Hollands sköt i burgaveln från snäv vinkel när det hade varit bättre att passa in bollen framför mål och sedan sköt Wallace över. Holmes hade sedan en solouppvisning som avslutades med ett skott utanför bortre stolpen. Plymouth fick sedan ytterligare en bra chans, men Reid sköt utanför i ett friläge.
Andy Awford bytte ut Wallace för Michael Drennan och den sistnämnde fick omgående en bra chans, men nådde inte riktigt fram på Holmes fina inlägg. Drennan var sedan inblandad i Plymouths kvitteringsmål då hans svaga rensning hamnade hos Hourihane som sköt ett hårt skott i nättaket från 10 meter, otagbart för Carson. Det innebar ytterligare en tappad ledning i matchens slutskede och när vi nu sammanfattar säsongen kan vi konstatera att alla dessa sena baklängesmål faktiskt är skillnaden mellan play off och en 13:e-plats.
Men det är lätt att räkna tappade poäng och svårt att analysera hur andra matcher hade påverkats av dessa potentiella slutresultat. När säsongen nu summerats kan vi med gott samvete hävda att Portsmouth har nått den placering som laget förtjänat. För bägge sydkustlagen kommer sommaren att innebära en satsning mot tabellens toppregioner. Plymouth lär sikta mot uppflyttning och Portsmouth mot play-off. Portsmouth är begränsat av ett transferembargo som säger att Football League måste godkänna övergångarna och det är osannolikt att transfersummor kan/får betalas. Alltså är det fria transfers och lån som gäller.
Truppen är för stor och ska bantas ner. Det är en punkt. En annan punkt är att det kommer att finnas främst tre luckor i startelvan som den ser ut just nu. Wallace kommer med all sannolikhet att lämna för större uppdrag i och med att hans kontrakt går ut. Hollands kontrakt med Charlton går ut och såväl Awford som Hollands har aviserat att det är högaktuellt med en permanent övergång. Carsons kontrakt med Bury går också ut, men Awford har inte sagt något om målvaktssituationen ännu. Carson är intresserad av att stanna medan det i supporterkretsar talas om att Jamie Ashdown skulle vara ett intressant namn. Den förre Pompey-målvaktens kontrakt med Leeds går ut, men efter ett skadeår är det osäkert vilket nivå han håller.
Störst frågetecken finns för försvarsspelet. Portsmouth släppte Enda perioden av bra försvarsspel inträffade under Richie Barker, men då var offensiven usel. Chorley var som bäst då, men har inte imponerat i de två sista matcherna. Whatmough och Webster gjorde ingen stormatch mot Plymouth så frågan är hur konsistenta dessa tonåringar kan vara nästa säsong. Nicky Shoreys rutin är värdefull, men stannar han även nästa säsong? Eller tänker sig Awford att nu utlånade Dan Butler ska vara förstaval?
På sätt och vis är Portsmouth på samma ställe som för ett år sedan. Det finns hopp om framtiden, en före detta spelarikon har gått från att vara care-taker till att bli permanent manager och laget har avslutat säsongen starkt. Skillnaden är att Awford har en stomme att utgå ifrån, Guy Whittingham fick bygga från grunden. Awford har också en större budget att jobba med efter att klubben gjort stora ekonomiska framsteg. Detta kan också kryddas med £1m om Liverpool vinner Premier League. Detta då man hade med en klausul i samband med försäljningen av Glen Johnson.
Säsongen blev inte som vi hade hoppats på. Jag hade räknat med fler vinster än förluster och hade en förhoppning om kvalplats. Det skulle mestadels bli en njutning att lyssna på hemmamatcherna, men laget visade sig ha svårt att prestera inför mycket folk. Den största biten av säsongen kom att präglas av nedflyttningsångest istället för en kamp att ta sig över det mittersta strecket i tabellen.
Men nu vet spelare, ledare och supportrar vad League 2-spel innebär. Klubben har fått en säsong för att stabilisera sig själv och nu finns det utrymme för satsning. Det utrymmet fanns inte för ett år sedan.
