Bäddat för rafflande kvalstrid
Fyra matcher har gett fyra poäng och det är inte bra nog för ett topplag, men andra topplag haltar också och trots ett självmål i sista tilläggsminuten mot Accrington ligger Portsmouth sexa. Laget är skadeskjutet men kämpar på.
"Nobody cares about excuses". Danny Cowley fick bita sig i tungan när han adresserade spelarna efter förlusten i Milton Keynes. Det märktes också i intervjun att det fanns hårdare ord att säga än de som kom ut. Portsmouth var inte dåligt på något vis mot MK, men det var en match som hade kunnat vinnas med mindre slarv och mer skärpa. MK har tredje bäst bollinnehavsprocent i Europa om man beaktar de fem stora ligorna och division tre och uppåt. Portsmouth, som under Cowleys ofta ligger på mer än 60%, fick långa stunder inte tag på bollen. MK passar runt tills det börjar närma sig kroppskontakt, spelaren med bollen söker kontakt och faller. Han kan välja att stå upp, men gör det inte. Sådant frustrerar.
Två spelande lag bjöd annars upp till dans och det var målchanser åt båda håll. MK lite bättre med bollen, lite vassare framför mål. En ribbträff tidigt för hemmalaget innan Ronan Curtis sköt ett direktskott i stolpen från 20 meter när han hade kunnat ta emot bollen för ett kontrollerat friläge. John Marquis tvingade fram en bra räddning med en cykelspark.
Men även om Portsmouth hade utmärkta lägen kunde man inte hantera Ethan Laird och det var dennes kvickhet (och Charlie Daniels långsamhet) som gav 1-0. Laird fintade för enkelt bort Daniels som stack ut ett ben att falla över och Laird tog den chansen. Straffen var solklar och förvaltades säkert av Scott Fraser. Minuten efter kunde det blivit 2-0 om det inte var för att det var Will Grigg som avslutade en och två gånger, båda gångerna på ett försvarsben.
Andra halvlek inleddes med ytterligare en ribbträff för MK innan Tom Naylor nickade i undersidan av den andra ribban. Närmare än så, och det var inte många centimeter från kvittering, kom inte Portsmouth. Man tvingades till defensiva byten i brist på offensiva alternativ på bänken. Cowleys testade 3-5-2 med offensiva mittbackar bredvid Sean Raggett och byggde upp lite tryck som sedan försvann då Jack Whatmough fick bollen för långt ifrån sig och kastade sig efter den med båda fötterna. Det var ett klart rött kort även om han tog bollen för han tvingade Charlie Brown att välja mellan en allvarlig skada eller att missa bollen. Med mer rutin hade han acccepterat bollförlusten och tagit en varning istället för att chansa. Efter detta hade MK inga problem med att spela av matchen.
Extra salt ströddes i såren när Oxford vände 0-2 till seger mot Gillingham och med det avslutades lördagen på sjunde plats för Portsmouth. För Cowleys ser det nu svårt ut framöver då det inte finns några offensiva alternativ på bänken förutom George Byers som ska kunna spela tia. I övrigt finns det tre yttrar och en anfallare, och anfallaren spelar med dykarskor för närvarande. Förhoppningsvis är formsvaga Swindon med fem raka förluster och nu också utan manager ett lämpligt byte för tre absolut nödvändiga poäng. Ett lag som släppt in 78 mål måste ändå Portsmouth lyckas få hål på?
Ja, det kunde man tro, men Portsmouth gör det inte lätt för sig. 0-6, 0-4, 1-4 var resultaten från respektive motståndares senaste match. Vissa lag reser sig efter sådana smällar. Crewe, MK och Swindon har gjort det. Portsmouth kunde spela ner Swindon till division fyra. Istället bidrog Daniels till att kompisen och före detta Pompey-strikern Brett Pitman kunde skjuta bort Portsmouth från alla rimliga kvalchanser. Det var Daniels slappa försvarsspel som gav Pitman läge för 1-0 och det var Daniels återigen klumpigt orsakade straff som låg bakom Pitmans andra mål. Han försvarar som om han fick betalt av någon annan än klubben.
Vi kan förklara det med att spelarna är mentalt trötta och saknar publik som kan motverka det. Andra lag har också problem. Se på Ipswich, Doncaster, Accrington med flera. Även Sunderland har gått igenom tuffa perioder, men Charlton går som tåget efter hela 6-0 borta mot Plymouth. Oxford föll borta mot Wimbledon så Charlton har ett järngrepp om sjätteplatsen, men ska möta Peterborough, Hull och Lincoln.
Portsmouth var egentligen inte dåliga mot Swindon. Man hade bollen runt 70 procent av matchen och det var sällan som Swindon var i offensivt straffområde. Och direkt efter 2-1 var det mycket nära 2-2 då Byers skott tippades utanför stolpen av Lee Camp, mål där och Portsmouth hade vänt på matchen och läget hade förstås varit helt annorlunda. Att släppa in första målet mot ett lag som precis blivit av med sin manager och fått en liten nytändning var inte så smart, men ett topplag i form och med alternativ på bänken hade kunnat hantera det. Nu är läget så att för många spelare är ur form eller slitna och på bänken är det tunt. Ingen kan ersätta Naylor och ingen kan ersätta någon av de fyra längst fram. Daniels är ende vänsterbacken just nu.
Men trots dålig form och många skador är det så lite som skiljer mellan ingen poäng och en poäng, och mellan en poäng och tre poäng. Straffmiss mot Crewe, ribbträffen mot MK och Camps fina räddning. Marginalerna kanske är på Portsmouths sida snart igen.
Efter fyra raka matcher utan vinst kom det till slut en trepoängare mot bottenlaget Bristol Rovers. Cowleys kastade om och testade 3-4-3 med Harness och Williams på varsin kant och Johnson som mittback. Byers startade som en form av högerinner och gjorde det bra. Joey Bartons lag blev i och med resultatet nedflyttat och jag förmodar att fansen är ursinniga för att man inte försökte förhala det oundvikliga mer. Gästerna bjöd väl upp till dans ett tag och första halvleks tempo var högt, men MacGillivray var sysslolös hela matchen och hans försvar hade inga problem med att hålla nollan. Framåt var det många nästanlägen för hemmalaget som normalt sett hade gjort tre eller fyra mål, men den där sista passningen sitter inte och när den sitter tar Marquis emot den med smalbenet.
Det var efter Rovers bästa anfall som 1-0 kom. Alex Rodman hade tunnlat Nicolaisen och skickat ett lågt inlägg som smet utanför bortre stolpen via en touch på en hemmaspelare som var svår att upptäcka på liten skärm. MacGillivray plockade ner hörnan och iscensatte en snabb kontring där Curtis väggade sig till ett friläge med Byers vars eleganta skarvning öppnade upp försvaret och irländaren hade inga problem med att sätta bollen i nät. Därefter missade Nicolaisen knappt med en nick innan Rovers nästan skapade en målchans. I andra halvlek satte Curtis en perfekt passning på Marquis smalben och en försvarare hann täcka skottet. Sedan kom Harvey White in och frispelade Curtis med en svepande yttersida för att sedan se skottet smita utanför. Rovers farligaste chans var ett inkast som studsade mellan Nicolaisen och Raggett, men också rakt i famnen på MacGillivray. Rovers hade gett upp och verkade nöjda med att trilla boll på offensiv planhalva utan att anstränga sig för att hota trebackslinjen som sedan blev en fembackslinje. Det fanns ett hopp om kval efter matchen då Charlton föll hemma mot Peterborough med 0-1 efter att ha missat en straff.
Accrington hade dock ett ord man ville säga och stod för ett mycket tufft motstånd och behärskade en våt och något svårspelad gräsmatta bättre. Portsmouth hade svårt att hänga med emellanåt och det var hemmalaget som förde matchen. Att gästerna skulle ha lite svårt med positionerna var inte oväntat då det denna gång var Harness tur att spela vänstervingback för första gången i karriären och det var på hans felpass som Accrington tog ledningen. Colby Bishop kom som skjuten ur en kanon och språngskallade in 1-0 i krysset, ett mycket fint fotbollsmål. Därefter lyckades Marquis med att förpassa bollen i stolpen från två meter med målvakten överspelad och gör man inte mål där blir det inte lätt. Istället för 1-1 kom 2-0 under en period där Portsmouth uppträdde under all kritik. En klassisk rövtackling av Raggett gav bort en onödig frispark som förvaltades efter oerhört slappt försvarsspel. 2-0 och avgjort var känslan, samtidigt som Charlton ledde med 1-0 mot Crewe. Kvalet var långt borta.
Men några hårda och väl valda ord av Cowleys i kombination med ett dubbelbyte ändrade på matchbilden. Inom tio minuter var Portsmouth ikapp tack vare en förvaltad egen retur av Marquis och sedan ett friläge för inhopparen Williams, ett friläge som kom på inspark efter det att domaren hade missat en klar hörna för Accrington. Däremellan hade Accrington träffat stolpen och man kom att även träffa ribban vid 2-2, men det var Marquis som skulle få sista ordet. Vi trodde att hans konstspark till 2-3 skulle vara avgörande då klockan hade tickat upp mot 91 minuter. Marginalerna såg ut att vara på Portsmouths sida. Dock skulle Cannon ge bort en synnerligen onödig frispark som kom att resultera i slutresultatet 3-3. MacGillivray gjorde en bra räddning på en kraftfull nick bara för att se bollen studsa på Marquis smalben och in vid stolpen. Det är märkligt vad de där smalbenen ställer till med besvär just nu. Accrington förtjänade sin poäng och som tur var för Portsmouth var det inte så kostsamt som det skulle kunna bli, då Charlton också släppte in en kvittering i slutet av tilläggstiden.
Nu är det formsvaga Sunderland på 44 matcher och 73 poäng som ligger fyra, sedan Blackpool på 71 poäng efter 43 matcher och Portsmouth på 69 poäng efter 44 matcher. Oxford, också med 44 matcher spelade, ligger en poäng efter och Charlton ligger två poäng från kval med tre matcher kvar att spela. Två vinster räcker för att Portsmouth ska placera sig före Oxford och då skulle Charlton behöva vinna sina tre matcher på nio dagar. Accrington borta och sedan Lincoln och Hull hemma blir tufft för laget som hade 6-4-0 innan det blev en poäng på två matcher.
Men Accrington och Wimbledon är bra lag och Wimbledon behöver en poäng till för att säkra kontraktet. Det kommer krävas något extra för att lämna Plough Lane med tre poäng och det är snarare mer något att hoppas på än att tro på. Portsmouth är i alla fall med och slåss om något som såg ut att vara borta innan Kenny Jackett fick sparken.
Matchfakta
Milton Keynes 1 - 0 Pompey
MK Dons (3-5-1-1): Fisher; Lewington (c), Darling, Jules; Laird, O’Riley, Surman (Houghton 84), Kasumu (Brown 66), Sorinola; Fraser (McEachran 66); Grigg
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Johnson, Whatmough (utv 80), Raggett (Cannon 76), Daniels; Naylor (c), White (Byers 58); Harness, Williams (Nicolaisen 58), Curtis; Marquis
Mål: 1-0 (Fraser 41, straff)
Swindon 3 - 1 Pompey
Swindon (4-4-2): Camp; Garrick, A.Grant, Grounds, Thompson; Payne, Palmer, Missilou (Hope 79), Twine; Pitman (c) (Broadbent 90), Smith
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Johnson, Raggett (Bolton 74), Nicolaisen, Daniels (Byers 70); Naylor (c), Close (Cannon 81); Harness, Williams, Curtis; Marquis
Mål: 1-0 (Pitman 17), 2-0 (Pitman 61, straff), 2-1 (Curtis 82), 3-1 (Smith 90+1)
Pompey 1 - 0 Bristol Rovers
Pompey (3-4-3): MacGillivray; Johnson, Raggett, Nicolaisen; Harness (Bolton 77), Close (Cannon 63), Naylor (c), Williams (Daniels 77); Byers (White 70), Marquis, Curtis
Bristol Rovers (4-4-2): Jaakkola; Williams, Kilgour (Hare 84), Baldwin, Leahy (c); Rodman (Hargreaves 75), Martinez (Little 84), McCormick, Westbrooke (Oztumer 59); Hanlan, Daly (Walker 75)
Mål: 1-0 (Curtis 27)
Accrington 3 - 3 Pompey
Accrington (4-1-2-1-2): Savin; Rodgers (Smyth 76), Barclay, Nottingham, Burgess; Conneely (c); Phillips, McConville; Russell (Pritchard 68); Bishop, Charles
Pompey (3-4-1-2): MacGillivray; Bolton (Williams 46), Raggett, Nicolaisen; Johnson (Downing 61), Close (Cannon 46), Naylor (c), Harness (White 84); Byers (Daniels 68); Marquis, Curtis
Mål: 1-0 (Bishop 15), 2-0 (Burgess 43), 2-1 (Marquis 49), 2-2 (Williams 54), 2-3 (Marquis 90+1), 3-3 (Marquis 90+5, självmål)
Kommande matcher
1/5: Wimbledon (b)
9/5: Accrington (h)
