Bra start för Cowleys
Efter en slätstruken insats och förlust mot Salford fick Kenny Jackett lämna posten som Portsmouths manager. In kom bröderna Cowley på ett korttidskontrakt och inledde med två 2-1-segrar.
“Imorgon ska det spelas final i Papa John’s Trophy. Portsmouth är regerande mästare, men turneringen har hunnit byta namn två gånger sedan Sunderland besegrades i finalen 2019. Det är andra gången en världskris har hållit en trofé längre än ett år i Pompeys prisskåp. På söndag kommer den att lämnas över till Sunderland eller Tranmere och Portsmouth kan bli längsta titelhållaren och kortaste titelhållaren på samma dag.”
“Eller så åker man på en riktigt pinsam smäll.”
Finalen i EFL Trophy blev Kenny Jacketts sista match som Pompeys manager. Att förlora mot ett mittenlag i divisionen nedanför med stora finansiella muskler är kanske inte så pinsamt, även om även Salford tvingats rätta sig efter lönetaket. Nej, det pinsamma låg i att Salford saknade fem viktiga spelare och ändå spelade skjortan av Portsmouth under 45 minuter plus tillägg. Det skulle bli en match där Jacketts lag kunde hitta självförtroende igen, men ju längre den led desto mindre såg det ut att bli så. I bästa fall en orättvis uddamålsseger efter ett mål i sista minuten, men Lee Browns skott smet tätt utanför. I bästa fall en inte helt orättvis seger efter en stark förlängning, men trots Pompey-dominans var det Salford som var närmast med en stolpträff. Skulle en seger efter straffar verkligen göra så mycket för självförtroendet?
Nej, det hade inte gjort det. Matchens lirare var oavsett vilket Craig MacGillivray, trots att han inte var nära någon av de fyra straffarna. Ingen försvarad titel och Jackett fick gå.
Peterborough borta blev ingen vidare tillställning. Joe Gallen ställde upp med en defensiv 5-3-2-uppställning med två yttrar som anfallare. Planen var kass och inget lag kunde spela fotboll på den. Målet kom till på en hårt inåtskruvad hörna som MacGillivray boxade i ryggen på Rasmus Nicolaisen och in i eget mål. Farsartat. Portsmouth visade ändå karaktär och skapade tillräckligt för en poäng, men fick ingen.
På fredagsförmiddagen kom Danny och Nicky Cowley in och tog sin första träning och förmedlade några nyckelinstruktioner. Där och då fanns det hopp om förändring även om vi kanske inte kunde förvänta oss någon direkt effekt. Men matchen mot Ipswich kunde inte ses som acceptabel att förlora trots det. Cowleys har tolv matcher på sig att rädda kval, och Ipswich hade den sista kvalplatsen inför matchen.
Ipswich var under stora delar av första halvlek det bättre laget. Paul Cook hade genomskådat uppspelen på en felvänd Andy Cannon och lade in pressen där. Det var så Ipswich skapade sina flesta chanser och 0-1 kom efter en snabb omställning på Ryan Williams bolltapp. Skulle det bli 30 raka matcher utan vinst i matcher där motståndaren gjorde första målet? Nej, sviten stannade på 29 för Portsmouth vände och vann. Cowleys hade satt sin prägel på laget trots bara en träning. Borta var de hopplösa långbollarna, de extra tillslagen och en alltmer sjunkande försvarslinje. Äntligen fick vi se aggressiv press av flera spelare, snabbt passningsspel och försvar av ledning på offensiv planhalva. Och det var ljud från sidlinjen också. Inte bara Cook utan också Cowleys, men framför allt skadade duon Ellis Harrison och John Marquis. Konkurrenter, vänner och lagspelare. Cook slängde en del käft med den sistnämnde.
Hemmalaget stressade fram ett inkast på Ipswich planhalva i 93e minuten och i den 94e var vänsterbacken Brown längst fram. Och det var byten också. Inte för att någon var skadad eller för att det var underläge utan för att stärka chanserna till seger. När Ben Close ersatte Cannon honom var det roliga över för Ipswich. Michael Jacobs ersatte Jordy Hiwula, Ronan Curtis gick upp på topp och 2-1 kom direkt efter bytet sedan Jacobs satt ett perfekt instick till Curtis som sedan hittade målskytten Marcus Harness. En lång måltorka var över för irländaren och hela anfallet såg genomtänkt ut, som om det fanns ett mönster att spela efter.
Det var två halvlekar av olika karaktär i Shrewsbury som båda motiverade ett långt kontrakt för Cowleys. Den första var kontrollerad med kvickt passningsspel, få tillslag och många försök till instick. 0-2 och över 70 procent bollinnehav, två mål som kom till av några snabba kombinationer och båda ytterbackarna fick varsin assist. Den andra halvleken fick laget kämpa istället. Den ändring till 4-3-3 som Steve Cotterill beordrat från hemmet kunde inte spelarna hantera utan fick ägna sig åt att försvara med den äran efter den plötsliga reduceringen i minut 52.
Med Jordy Hiwula skadad och borta flera veckor var det tacksamt att Marquis överraskande kom till spel och dessutom satte 0-2, men han blev utvisad i andra halvlek för en tackling på boll eftersom Harry Chapman stack fram en fot, blev träffad och slog en volt. Fem medspelare var snabbt framme för att tala om för domaren vad han skulle göra. Så dags hade Shrewsbury satt in två värre tacklingar som missat boll och bara fått en frispark emot sig. Skillnaden var ju att det inte var ett koordinerat domarpåverkansarbete från bortalaget. Ja, det här är domarnivån och om det inte jämnar ut sig kan vi väl komma överens om att vi inte behöver be om ursäkt när ett tveksamt domslut går åt vårt håll?
Danny Cowley förklarade efteråt att man ännu inte hunnit träna på att spela mot 4-3-3 på ett icke-Jackettskt sätt. Det gäller att trycka upp ytterbackarna för att tvinga fram 4-5-1. Ja, han nämnde ju inte Jackett eller gjorde någon som helst hänvisning till alla de matcher där Portsmouth tryckts tillbaka, men det blir så uppenbart när man ser hur ledningar kan försvaras på ett annat sätt. Även i försvar spelar Cowleys på framfoten och även med en man mindre kunde man kontrollera matchen, förvisso med en hel del hjälp av Sean Raggetts styrka i luften.
Matchen slutade med ett missriktat inlägg rakt i famnen på Craig MacGillivray och Dave Edwards, den hemmaspelare som var närmast, försökte övertyga domaren om att linjen var en meter längre ut och garvade åt sitt egna skämt. Trots det försöket och att man tidigare under tilläggstiden snott åt sig ett inkast sedan Raggett spelat ut bollen över linjen på grund av skada på Ryan Williams kunde Shrewsbury aldrig komma nära en kvittering. Ja, det kunde ju ha varit en passning som bara gick väldigt snett, för det händer ju ibland när någon av Raggetts fötter möter bollen.
Babysteps. Det är två uddamålssegrar efter två bra halvlekar. Är förändringen på riktigt eller är det bara en ny manager-effekt? Även Jacketts Pompey kunde passa bollen inom laget på offensiv planhalva i vissa matcher. Jacketts Pompey spelade ut Ipswich på bortaplan och borde vunnit med 0-4 istället för 0-2. Jacketts Pompey gjorde sina bästa matcher när man låg lite längre fram i planen och spelade på framfoten.
Så frågan är om dessa två matcher egentligen är ett undantag och en effekt av en ny röst eller om laget kommer fortsätta på den inslagna vägen och till och med bli bättre. Kanske kommer tre av kommande fyra halvlekar vara bra och sedan kanske två hela matcher i rad kommer att se bra ut? Det är tidigt att säga att det kommer att bli bättre, men vi kan peka på några förändringar som är positiva. Den ena är att anfallsspelet är mer fokuserat på korta och snabba passningar. Den andra är att försvarsspelet inleds högre upp och presspelet är koordinerat på ett annat sätt med fler spelare som deltar. Den tredje är detaljerna som Cowleys lägger mycket vikt vid. Det finns numera en ställning för en kamera på träningsanläggningen och det som kameran filmar tittar tränarna igenom. Den fjärde är de 700 träningsövningar som bröderna tagit fram och digitaliserat.
När jag tänker tillbaka på tiden i League 2 var det främst en spelare jag imponerades av rörande detaljerna. Eoin Doyle gjorde hela tiden en extra liten rörelse för att skapa lite mer utrymme. Innan han fick bollen tittade han alltid över axeln för att skaffa sig en bättre bild av var andra spelare befann sig. Sådana detaljer kan man höra Cowleys lyfta fram på de träningsklipp som finns att hitta på Youtube. “Good to keep up the habits” som Danny sade om just det där med att titta över axeln, även på träning när ingen motståndare är där. Jag vet inte om Jackett någonsin gjorde på samma sätt. Många berättar om att han är en utmärkt coach, men han talade aldrig om det han gjorde på träningsplanen och sällan om taktiska förändringar som han gjorde eller kunde ha gjort.
Vi lägger matchen därhän och imponeras av Portsmouths första halvlek samt Aaron Wilbrahams skäggväxt. Senast vi såg Wilbrahams skägg var för ett drygt år sedan på Fratton Park då Rochdale besegrades med 3-0 och det är just Rochdale som gästar Fratton Park härnäst. Spelar Portsmouth utan forward då? Överklagan av Marquis avstängning avslogs inte oväntat, men inte heller rätt. Alternativen som finns är yttrarna Curtis, Harness och Williams, samt oprövade Alfie Stanley. Det blir nog Curtis som får flytta fram och visa varför det egentligen är hans rätta plats.
Matchfakta
Peterborough 1 - 0 Pompey
Peterborough (3-4-1-2): Pym; Kent, Thompson, Beevers (k); Ward, Brown, Reed (Mason 83), Butler; Burrows (Blake-Tracy 89); Clarke-Harris, Dembele (Eisa 63)
Pompey (3-1-4-2): MacGillivray; Whatmough, Raggett (White 73), Nicolaisen; Naylor; Bolton, Close, Cannon (Harness 61), Brown; Curtis, Williams (Hiwula 73)
Mål: 1-0 (Nicolaisen 32, självmål)
Pompey 2 - 1 Ipswich
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Bolton, Whatmough, Raggett, Brown; Naylor (k), Cannon (Close 58); Harness, Williams, Curtis; Hiwula (Jacobs 72)
Ipswich (4-2-3-1): Holy; Chambers (k), Nsiala, Wilson (Vincent-Young 79), Ward; Bishop (Parrott 89), Dozzell; Edwards, Judge (Jackson 79), Bennetts (Dobra 59); Norwood
Mål: 0-1 (Norwood 33), 1-1 (Naylor 42), 2-1 (Harness 77)
Shrewsbury - Pompey
Shrewsbury (3-4-1-2): Burgoyne; Pennington (Pyke 82), Ebanks-Landell (k), Williams; Sears (Chapman 46), Davis, Vela, Ogbeta; Goss (Whalley 69); Udoh (Edwards 69), Main
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Johnson, Whatmough, Raggett, Brown; Naylor (k), Close (Daniels 84); Harness, Williams (Nicolaisen 90+5), Jacobs (Cannon 75); Marquis (utv 68)
Mål: 0-1 (Harness 25), 0-2 (Marquis 36), 1-2 (Ogbeta 52)
Kommande matcher
2/4: Rochdale (h)
5/4: Wigan (b)
10/4: Burton (h)
13/4: Crewe (b)
17/4: MK (b)
20/4: Swindon (b)
24/4: Bristol R (h)
27/4: Accrington (b)
