Inför Crawley - Portsmouth
2-1 hemma mot Leyton Orient och plötsligt är tredjeplatsen inom räckhåll. Hemmastarka Crawley är dock en potentiell mina.
Sju poäng har blivit två. Plötsligt är tredjeplatsen inom räckhåll och då passar det ju utmärkt med en match mot Crawley som Portsmouth haft lätt mot på senare år. Ja, nu tror jag inte på den typen av statistik, särskilt eftersom spelaromsättningen är stor, men om höstens möte är något att gå på kan det bli en trevlig eftermiddag för oss.
Det är bara det att Crawley är starka hemma och kommer till matchen med fyra raka hemmasegrar. Men Dermot Drummys lag spelar fotboll, till skillnad från förra årets Crawley som parkerade bussen i en 0-0-match som Portsmouth borde vunnit om inte linjemannen ansett att Sonny Bradley var så dålig att han inte inverkan på spelet när en icke-offsidespringande Matt Tubbs gjorde mål. Just taktiken var den stora anledningen till att Crawley var chanslöst på Fratton Park. Portsmouth hade inga problem med att spela sig igenom ett normalt spelande lag och matchen var över innan paus.
Frågan är hur ett hemmalag med självförtroende uppträder, och hur Paul Cook ska lägga upp taktiken. 4-4-2 med Conor Chaplin och Michael Smith funkade utmärkt sist, men 4-2-3-1 bör passa bättre här. Helst skulle Curtis Main spela i så fall, han gjorde två mål i mötet i höstas, men är skadad. Dessutom känns det mycket mer spännande med nyförvärven Jamal Lowe och Nicke Kabamba.
Liksom Portsmouth har Crawley få skador. Matt Harrold missar matchen, men vasse och formstarke anfallaren James Collins gör det inte. Matt Clarke och Christian Burgess måste vara på tå.
Min elva: David Forde - Gareth Evans, Christian Burgess, Matt Clarke, Enda Stevens - Danny Rose, Michael Doyle - Carl Baker, Gary Roberts, Kal Naismith - Conor Chaplin.
