Inför MK - Portsmouth
Portsmouth tar med sig 6000 fans till Milton Keynes för att försöka ta årets första seger. Hemmalaget, som nu ligger på nedflyttningsplats, saknar också seger i ligan under 2018.
Det har gått några veckor sedan jag skrev om avsaknaden av "wow, vilken match detta är"-känslan. Nu har vi kunnat se två raka matcher med spänning och dramatik. Jag hörde att Liverpool-Tottenham var dramatisk, och jag såg en match med Chelsea, som blev riktigt intressant. Straffavgörande mot Norwich efter kvitteringsmål i sista sekunden och två utvisningar och allt. Jag tror jag blev mätt på toppfotboll när jag var med i Expertpanelen för tio år sedan eller när det nu var, men i gengäld känner jag att jag börjar älska League 1. Det är lätt att säga nu, för bristen på kvalitet är frustrerande emellanåt, men de sista arton minuterna senast kommer jag att titta på igen. Och igen. Och igen.
Så Portsmouth hade alltså kvitterat och skulle bara gå för ett segermål när Stephen Henderson gick sönder. Alla byten var gjorda och Kal Naismith, med ett självförtroende i nivå med Nicklas Bendtner, tog för första gången någonsin på sig målvaktshandskar med fem minuter kvar plus vad som skulle visa sig bli åtta minuters tillägg. Christian Burgess blev sedan utvisad, men Doncaster tappade kylan och fick bara igenom ett skott. Naismith räddade och beskrev det så här: "Yeah, great save - it was right in the side netting! Yeah, it was a great strike from the lad, probably against most goalies it goes in, but I was sharp on the day, yeah." Skotsk dialekt och utan att röra en min. Sarkasm? Sannolikt, men man vet aldrig var man har Naismith. Han har ju trots allt gömt en tablett lugnande i sin socka för att ge till förre managern Paul Cook när han gjorde mål som svar på tal efter en rättmätig tillrättavisning under pausen.
Portsmouth må agera taffligt på defensiva fasta situationer, slarva i offensiv tredjedel och köra fast med spelet i varje match, men vi kan inte klaga på karaktären och inte heller karaktärerna. Spelmässigt ser det okej ut, men två poäng i januari skrämmer ingen. MK är inte heller i någon vidare form med fyra poäng på fem senaste och sett över de 15 senaste matcherna tillhör man de sämsta lagen i divisionen med tolv poäng. MK har sjunkit som en sten och ligger nu på nedflyttningsplats. Det är fyra raka utan vinst och bara en vinst på tolv matcher om jag räknat rätt. Den kom mot Peterborough, men det har också tagits en fin vinst borta mot QPR i FA-cupen.
MK har frågetecken för Peter Pawlett och Aidan Nesbitt medan Chuks Aneke är avstängd. Skadeläget för Portsmouth var besvärligt före Doncaster och är inte bättre nu. Henderson skulle vara borta i en till två månader var det sagt, men nu låter det som att säsongen är över för honom också och Luke McGee får åter vara nummer ett. Adam May är tillbaka efter avstängning, men Christian Burgess är avstängd efter en till synes onödig utvisning senast. Kenny Jackett tyckte först att det var en hård andra varning för hands då John Marquis gick lite väl tufft och fult in i duellen, men jag håller inte med. Domaren kan ge frisparken åt andra hållet där, och en allsvensk domare hade gjort det, men så tufft och fult gick inte anfallaren in i duellen. Jackett har nu också ändrat sin uppfattning av situationen.
Men som en intressant men i praktiken obetydlig twist satte sig Burgess själv med klippet och saktade ner det till en kvarts hastighet. Man ser då tydligt hur Marquis rycker honom i tröjan så att armen åker upp. I den hastigheten är det tydligt att han nickade bollen på sin egen arm så att bollen sökte arm och inte tvärtom. Inte medvetet alls, men domare har i regel inte förmågan att sakta ner tiden under match. Snarare tvärtom.
I övrigt råder följande skadeläge: Tareiq Holmes-Dennis och Danny Rose är borta säsongen ut, Stuart O'Keefe spelar möjligen mot slutet av säsongen och Brandon Haunstrup och Jack Whatmough är åter i träning. De två sistnämnda har till och med spelat med reserverna i veckan, och i och med det är Haunstrup där han förväntades vara medan Whatmough är en månad före i sin rehab. Nu har Dion Donohue spelat upp sig rejält och kan hålla Wolves-lånet Sylvain Deslandes på bänken och Oliver Hawkins har imponerat stort som mittback så det finns täckning i försvaret, även om Jackett nog gärna hade velat ha lite fler alternativ. På innermittfältet kan såväl Nathan Thompson som Anton Walkes vikariera och det blev den förstnämnde senast. Förutom ett tidigt bolltapp som ledde till 0-1 gjorde Thompson bra ifrån sig. Möjligen får de båda konkurrens av Jonathan Douglas, 36, som provspelade med reserverna. Den före detta irländske landslagsmannen imponerade mot Leicesters u23-lag, men ett eventuellt kontrakt ligger på is.
Jackett har släppt några hintar om laget. Walkes kommer ersätta Burgess och May kommer att gå in i laget. Därmed ser den troliga elvan ut så här: Luke McGee - Nathan Thompson, Anton Walkes, Matt Clarke, Dion Donohue - Adam May, Ben Close - Gareth Evans, Connor Ronan, Matty Kennedy - Brett Pitman.
Portsmouth kommer att stöttas av runt 6000 tillresta supportrar vilket blir största sällskapet man haft med sedan titelfirandet i andraligan 2003, då 8000 supportrar reste till Bradford. Det kanske är en aning optimistiskt att hoppas på samma resultat (vinst med 5-0), men laget borde ha goda chanser till seger. Senast lagen möttes vann Portsmouth klart med 2-0 efter att Oliver Hawkins gjort båda målen. I övrigt har lagen två oavgjorda möten från förra gången Portsmouth spelade i League 1.
