Inför Portsmouth - Gillingham
Portsmouth ångar på och är nu uppe i elva raka utan förlust. När bottenlaget Gillingham gästar pekar det mesta på en hemmaseger, men vi har ju varit med om större överraskningar än att ett formsvagt bottenlag bortaslår serieledaren.
Ny seger senast och det här går ju som svenska tåg inte går. Vibbar från säsongen 2002-03, men den säsongen var Portsmouth överlägset rent spelmässigt och det är laget inte nu. Kenny Jackett och Jamal Lowe var nominerade till månadens manager och spelare. Många var oroliga för det eftersom det vilar en förbannelse över sådana utmärkelser och minns bara de tillfällen då ett lag har följt upp detta med en förlust. Vi forskare kallar det för confirmation bias. Håll gärna ett öga på Doncaster imorgon då Grant McCann och John Marquis tog hem utmärkelserna. Förlora hemma mot Fleetwood är förstås otänkbart normalt sett.
Imorgon gästar Gillingham Fratton Park och minns förstås en i halvtid osannolik triumf från förra säsongen. Portsmouth hade 1-0 och 11-0 i avslut när Conor Wilkinson briljerade in 1-1 med gästernas första målchans. Det blev 1-3 till slut. Gillingham ligger idag på nedflyttningsplats, men inte sist för det är i praktiken omöjligt att håva in färre poäng än Plymouth. Efter två raka segrar har det blivit åtta raka kryss och förluster. Tio om vi räknar cup. Mot Shrewsbury tog man en sen poäng tack vare effektivitet framåt, vartannat avslut gick in och för hemmalaget var det en helt annan historia.
Nyckelspelare hos Gills är de kvicka och tekniska nyförvärven Regan Charles-Cook och Brandon Hanlan medan Tom Eaves är obehaglig att möta och gör en del mål. Wilkinson har intressanta egenskaper och borde kunna vara en vass spelare på den här nivån men än har det inte lossnat. Managern Steve Lovell (inte den där Steve Lovell som gjorde det där målet för Bournemouth i kvalfinalen mot Huddersfield) föredrar diamant, men är inte främmande för att ändra mellan och under matcherna. Jag har svårt att tänka mig något annat än en variant av 4-5-1. Bradley Garmston skadades senast, men Lovell räknar med att Charles-Cook, Billy Bingham och Elliott List återvänder medan Connor Ogilvie är ett frågetecken.
Portsmouth har alltjämt Andre Green borta medan Dion Donohue spelar i cupen på tisdag. Nathan Thompson drog på sig sin fjärde varning på sju matcher, väldigt imponerande förstås, och oddsen för att han blir avstängd mot Wimbledon är nu väldigt låga. Förra säsongens givna spelare Christian Burgess och Danny Rose kom inte in i truppen mot Coventry medan det blir sporadiska inhopp för lånetrion David Wheeler, Ben Thompson och Joe Mason. Konkurrensen är stark.
Jackett efterlyser en bättre start på hemmaplan, ungefär som man gjort på bortaplan med ett undantag. Shrewsbury och Wycombe har lämnat Fratton Park med poäng medan Luton borde ha gjort det. Samtliga tre lag spelar mycket enligt in your face även om Luton utöver det också är ett spelande lag. Gillingham är annorlunda och kommer till Portsmouth för att spela och anfalla sig till poängen. Jacketts lag brukar ha lättare för spelande lag, men blir ibland tagna på sängen av lag som attackerar på Fratton Park. Tom Naylor, Ben Close och Gareth Evans har dock tagit hand om mittfältet allt som oftast och är dessa herrar lika bra som mot Coventry är chanserna till ytterligare en seger goda.
Lagen möttes i en ointressant cup för några veckor sedan då ett reservbetonat Portsmouth vann med 4-0. Ingen spelare firade sitt mål inför blott 2000 åskådare, ungefär som i en träningsmatch, och det lär smälla mer imorgon. Elvan lär vara oförändrad och bänken fortsatt oförskämt stark. Således har vi: Craig MacGillivray - Nathan Thompson, Jack Whatmough, Matt Clarke, Lee Brown - Ben Close, Tom Naylor - Jamal Lowe, Gareth Evans, Ronan Curtis - Brett Pitman.