Lechia Gdansk - Jagiellonia Bialystok
Inför Portsmouth - Stevenage
Portsmouth visade tydligt senast att man inte är ett lag för toppen för närvarande. Samtidigt finns en stark känsla av att en extra växel finns att lägga i så fort laget får lite vind i seglen. Det börjar närma sig en brytpunkt nu och jag tror inte att laget har råd att tappa poäng hemma mot Stevenage om det ska bli aktuellt med kvalspel den här säsongen. Tåget är på väg att gå.
Först fem raka utan förlust men fyra raka kryss. Nu fem raka utan seger efter en tung förlust i Bury. Ett formstarkt och topptippat Bury, men visst borde väl Portsmouth åtminstone stå upp och spela någorlunda jämnt med dem?
Vad sysslar Andy Awford med? Varför sysslar han? Fel spelare spelar. Efter varje misslyckande kommer krav på förändringar. När förändringar inte lyckas förändras det för mycket. Då krävs det kontinuitet istället.
Det här är en sådan period då jag hatar fotboll. När det ser ut som att ytterligare en säsong kommer att gå åt till att kämpa i fel ände av tabellen, när det ser ut som att nästa match alltid är en supertuff uppgift, när gnällspikarna får vatten på sin kvarn. När alla de som inte kan ett skit om fotboll, trots hur många år som helst som åskådare, kommer med kommentar efter kommentar. Alla har svaret. Alla har olika svar. Få har någon vettig lösning. Börja spela 4-4-2, satsa på Taylor och Storey. Och om inte det funkar, byt anfallspar. Men ändra inte för mycket, och framförallt, spela in ett anfallspar. Problemet är att de kanske behöver fem matcher i rad ihop, men vi har bara en på oss. Nästa match, den imorgon, ska de spela som om de hade spelat fem matcher i rad ihop.
Det var tröstlöst efter matchen senast. Tröstlöst att söka efter lösningen på problemet. En lösning som jag tror på. Hur kan allt vara så fel nu? Hur kan 3-5-2 som funkade så bra tidigare under säsongen, som dög för att besegra Peterborough och fullständigt kontrollera Northampton, fungera så dåligt nu? Hur kan det lag som satte tre bollar borta mot Yeovil inte göra några mål på bortaplan mot sämre motstånd?
Jag hamnar alltid på samma ruta när jag funderar kring sådana frågor. Det handlar om självförtroende. Svaret på allt. Och hur får man det tillbaka? Frågan ingen har löst. Supportrarna med alla svar fortsätter hävda att spelarna inte kämpar tillräckligt mycket, att de är för lata. För en supporter går det alltid att jobba hårdare, men visst vet vi väl alla att det alltid går att krama ut ytterligare några procent insats i medgång?
Hur Awford väljer att ställa upp återstår att se. Han talade om att problemet senast var att man inte var bra nog och att han tar sig en rejäl funderare på varför det inte görs tillräckligt med mål. Det är back to basics som gäller nu. En fyrbackslinje från start och ett mittfält med yttrar tror jag kan bära frukt. Sanningen är den att den här truppen inte har några naturliga vingbackar, och även om tre mittbackar ger defensiv trygghet tror jag att en fyrbackslinje kan klara sig hyfsat ändå. Awford har utlovat förändringar, och förhoppningsvis bär dessa förändringar frukt.
Jag hoppas på att förklaringen till förlusten senast är enkel. Att den beror på att James Dunne saknades, att trebackslinjen åter behövde justeras i och med Paul Robinsons skada, och att Bury fick det viktiga och tidiga ledningsmålet. Jag hoppas på att det blir tvärtom imorgon, att Paul Robinson och James Dunne startar och styr upp sina lagdelar, och att Portsmouth får ett tidigt mål.
Stevenage ligger strax bakom Portsmouth med två måls sämre målskillnad. De möttes i cupen ifjol då dåvarande League One-laget Stevenage vann med 2-1 efter en utvisning på Gavin Mahon, som i och med det gjorde sin sista insats för Portsmouth. Stevenage har ett par fina fotbollsspelare i form av Chris Welpdale (5 mål), Charlie Lee och Calvin Zola med flera. Patrick Agyemang och James Dunne har spelat för klubben, men mest intressant är förstås att ex-Pompey-målvakten, som var veteran redan då, vid 55 års ålder faktiskt har suttit på bänken som reservmålvakt den här säsongen. Sonen Sam har vaktat Stevenages mål vid åtta tillfällen och slåss med Chris Day om platsen mellan stolparna.
Stevenage har liknande bortaresultat som Portsmouth med en vinst och tre förluster. Segern kom mot Wimbledon i augusti. Senaste sex matcherna har gett raden 2-1-3. I fem matcher har man gjort två mål eller fler, två fler än Portsmouth som har raden 1-4-1.
Jag har inte hittat någon information om spelare som saknas hos gästerna. För Portsmouth är det fortsatt frågetecken för Jack Whatmough och Paul Robinson i försvaret. Danny East är borta. Mittfältaren Wes Fogden, som verkligen saknas just nu, återkommer tidigast i mars. Övriga skadade spelare känns oviktiga just nu. Vi vet att Storey har varit petad på grund av lågt självförtroende, men vi har ingen aning om varför Westcarr inte synts till. Om det är back to basics som gäller tror jag att en elva liknande den som var så framgångsrik i våras kan bli aktuell.
