Inför Portsmouth - Walsall
Ny seger på bortaplan i lördags och Portsmouth ångar på trots ett långt uppehåll. Här kunde man tro att laget hade gått på ett momentum, men det är uppenbart att det inte bara är det. Matchen mot Scunthorpe såg ut som många andra. Inledningsvis jämnt och kanske lite böljande, men sedan mer och mer Portsmouth och ett logiskt ledningsmål. Sedan ännu mer Portsmouth och ytterligare ett mål och total kontroll i paus. Efter pausen hände det som hänt vid fyra tillfällen tidigare. 0-2 borde blivit 0-3, men istället kom 1-2 från ingenstans. Portsmouth stod dock pall även om Scunthorpe var nära 2-2, men Portsmouth var också mycket nära 1-3.
Det är 41 poäng på 18 matcher och det är en start som ger en fantastisk plattform. Jag kunde inte låta bli att titta på snittet som tvåan och sexan haft de senaste 15 säsongerna i tredjedivisionen. Det är 87,3 respektive 73,4 och dessa är inom räckhåll. Nu ska det förstås påpekas att det inte är samma som krävs för direktuppflyttning respektive kval, då trean och sjuan i de allra flesta fall haft färre poäng. 80 poäng är det högsta som en sexa haft under den här perioden. Med 13 vinster och 15 förluster når Portsmouth dit.
Vad som krävs för en andraplats är mer vanskligt att sia om. Blackburns 96 poäng från förra säsongen är det högsta under denna period, men det är knappast sannolikt att två lag seglar iväg som förra säsongen. 79 poäng är det lägsta, men riktigt så jämnt är det inte att det kommer bli så. Portsmouth, Sunderland, Barnsley, Luton och Peterborough ser ut att vara numret större än resten och kommer antagligen plocka poäng av varandra. Jag tror vi hamnar nära snittet ovan och i så fall behöver Portsmouth ytterligare 46 poäng för att säkra en andraplats. Det innebär 15-1-12, 14-4-10, 13-7-8 eller 12-10-6 eller liknande. Inte speciellt skrämmande givet starten, men starten har varit exceptionellt bra.
Laget har nu tacklat två hinder. Det första var att komma tillbaka från en förlust, vilket man gjort på ett galant sätt. 4-2-0 sedan förlusten mot Gillingham, den enda så här långt. Nu senast tacklade man ett längre uppehåll. Nästa hinder? Många matcher på kort tid, och ett flertal av dem på hemmaplan. Det är allt som allt nio matcher innan årsskiftet, varav en där reserverna antagligen spelar. Det är Arsenals u-lag som väntar i den där cupen som Southamptons fantastiska u-spelare inte vill gå vidare i. De vill nog inte riskera att skämma ut oss.
Fratton Park då. Portsmouth har 15 poäng på åtta hemmamatcher och har haft svårt mot lag som spelar kontringsfotboll med hård press. Vi känner igen Walsall från förra säsongen i den stilen, men efter managerskiftet är det nog inte samma Walsall. Dean Keates verkar föredra en mer passningsinriktad spelstil än sin företrädare, men jag har inte sett något av Walsall och Keates såg jag som spelare enbart vid ett tillfälle och det var på en högljudd australiensisk pub i Portsmouth som visade Millwall - Peterborough på den tiden Portsmouth spelade i Premier League.
Det är väl främst Andy Cook som man bör se upp med. Han har gjort mängder med mål för Barrow och Tranmere och står på fem baljor hittills denna säsong. Mittfältaren Isaiah Osbourne känner vi igen från Aston Villa och han blev kanske inte så bra som man kunde tro då. Trotjänaren Adam Chambers förtjänar ett omnämnande också. Den 38-årige WBA-produkten har gjort runt 300 matcher för Walsall. Slutligen har vi också den lille Connor Ronan, med 16 framträdanden för Portsmouth förra säsongen, som spelat elva matcher för Walsall. Det är fortfarande lite svårt att se hur han ska kunna komma till sin rätt i League 1.
Jag vet inte riktigt hur vi ska värdera Walsall. Laget inledde väldigt bra med sju raka utan förlust innan 1-4-smällen hemma mot Doncaster. Det är en vinst och fyra förluster på senaste sju i ligan, men också en 3-2-seger hemma mot Coventry i cupen. Bristol Rovers, Oxford, Rochdale och Wimbledon är lagen man besegrat på bortaplan och det är ändå ett av seriens bättre bortalag med 15 poäng på nio matcher. Därmed är man bara något sämre borta än vad Portsmouth är hemma. Förutom förlusten borta mot Luton har man inte ställts på några riktigt svåra prov ännu utanför Bescot Stadium, men Luton är å andra sidan extremt hemmastarkt.
Portsmouth fick lite hjälp i toppen av Walsall i lördags när det blev 2-2 hemma mot Sunderland. På förhand ett bra resultat, men då Max Power åkte på sitt tredje röda kort för säsongen i mitten av första halvlek kan man tycka att Walsall borde tagit alla tre poängen, särskilt med tanke på den tvåmålsledning man skaffade sig i början av andra halvlek. Sunderland har dock tillräckligt med individuell kvalitet för att skapa och sätta dit bra målchanser och kunde till och med ha avgjort på tilläggstid om marginalerna hade varit mer på lagets sida. Walsalls skadeläge är oklart. Joe Edwards, Kory Roberts och kapten Adam Chambers saknades senast och i första halvlek tvingades också Zeli Ismail utgå.
För hemmalaget är det ett oförändrat läge. Jamal Lowe och Gareth Evans utgick med skador, men Kenny Jackett menar att båda kan spela imorgon. Joe Mason är eventuellt tillgänglig till helgens cupmatch mot Rochdale. Möjligen väljer Jackett att vila Jack Whatmough då dennes skadeproblem under de senaste säsongerna bidrar till att tre matcher på en dryg vecka blir lite för tufft. Antingen det, eller så spelar Christian Burgess mot Rochdale. Jackett är som vi vet inte den som roterar för sakens skull utan behåller ett vinnande lag så länge det går. Även om David Wheeler, Ben Close och Brett Pitman säkert utmanar, samt att Louis Dennis är för bra för att inte vara med på bänken, tror jag att det blir samma elva som senast. Alltså: Craig MacGillivray – Nathan Thompson, Jack Whatmough, Matt Clarke, Lee Brown – Tom Naylor, Ben Thompson – Jamal Lowe, Gareth Evans, Ronan Curtis – Oliver Hawkins.
