Inför säsongen: nytt, fräscht och spännande, men räcker Portsmouth till?
Cowleys har kommit in med nya idéer och klubben har hittat tillbaka till sin identitet och själ. Frågan är hur långt det räcker. Truppen är just nu för tunn och konkurrenterna är starka.
Säsongen närmar sig med stormsteg. Det är visst avspark redan idag och jag undrar om jag är redo. Och viktigare, är truppen redo? Ipswich och Wigan kastar pengar omkring sig, medan i Portsmouth, där har det stått nästan still. Danny Cowley har sagt att det är osannolikt att truppen kommer vara tillräckligt bred innan premiären. Han medger att han skulle kunnat värva spelare, men de skulle inte vara av den kvalitet som krävs. Strategin är att vänta ut transferfönstret för att göra de riktiga kapen under augustis andra halva.
Man siktar högt. Det är frustrerande att se klubben försöka låna George Edmundson bara för att se Ipswich köpa honom för lite mer pengar än vad han antagligen är värd. Det där är ju en hel del avundsjuka. Eisners sade från början att man inte skulle spendera löjliga summor på spelare utan vara självförsörjande. “We eat what we kill” som Mark Catlin brukade säga. Vad har man miljardärägare till då? Tja, kanske att investera tio miljoner pund i Fratton Park och en egen träningsanläggning, den första i klubbens historia.
Försöket att låna Edmundson säger lite om kalibern av spelare man är ute efter. Clark Robertson, Sean Raggett och Paul Downing är mittbackar för ett topplag, men Cowley vill ha en fjärde mittback som är väl så bra som dessa. Därför var det tacksamt att se Connor Ogilvie skriva på för två år. Ogilvie är en mycket stark försvarare på den här nivån och skulle absolut platsa en division upp, men ska nu konkurrera med Lee Brown till vänster eller Robertson centralt.
Ipswich har seglat upp som en favorit i takt med att de spenderat pengar. De har även lyckats knyta till sig Joe Piggott och Conor Chaplin, men vi ska komma ihåg att de släppt tjugo spelare också. Det är inte läge att säga att de köpt seriesegern redan även om många sura Pompey-fans vill få det till det. Wigan må vara en annan femma. Vi vet att Charlie Wyke har en femsiffrig veckolön i pund och jag kan inte tänka mig någon division tre-klubb som kan vara självförsörjande och klara av en sådan lön. Möjligen Sunderland vid en i stort sett utsåld arena vecka ut och vecka in, men det var ju därifrån han kom. Men Wigan har också en stor omsättning av spelare och vi vet inte om Wyke tjänar mycket mer än sina lagkamrater eller ej. Vi vet dock att Tom Naylor och Jack Whatmough fick bättre erbjudanden än av Portsmouth.
League 1 blir som vanligt en svår division att ta sig ur. Som vanligt menar tyckare att det är den starkaste tredjedivisionen någonsin. Kanske är det så. Det är inte många spelare som lämnat för högre divisioner och att en spelare som Piggott är kvar är talande. Förra säsongen tycktes åsikten vara den att divisionen var svagare än på länge eftersom det inte fanns några dominanta topplag. Jag tyckte snarare att mittenlagen var betydligt bättre än tidigare vilket gjorde det svårt för topplagen att dra ifrån. Oavsett vilket karaktäriseras ofta League 1 av jämna matcher och de bästa lagen är de som vinner flest jämna matcher. Så kommer det antagligen att bli denna säsong också då det säkert är minst tio klubbar som kan gå upp. I det här läget föredrar jag att min klubb inte tillhör de som spenderar stora summor och gör spektakulära värvningar. Det passar också Portsmouth bra att vara en form av underdog för det är då som publiken är som bäst.
Kenny Jackett hade ett fripass första säsongen. Hänga med i striden om kvalplats var bra nog, men sedan dess har kravet legat på uppflyttning och det är först nu som missad uppflyttning inte är synonymt med ett misslyckande. Det går att acceptera att tre andra lag går upp istället. Att Jackett lämnat och att Cowleys varit noggranna med att identifiera klubbens och stadens själ bidrar starkt till att det blåser positiva vindar kring Portsmouth.
Och det är det som får mig att se fram emot säsongen oavsett vad andra klubbar spenderar. Det är roligt att se Portsmouth igen, även om jag tyckte att tråkstämpeln på Jacketts lag var lite väl hård emellanåt. Men Cowleys får mig att känna en positiv spänning på ett helt annat sätt. Bara en sådan sak som den höga och välkoordinerade press man spelar med. I träningsmatchen mot Peterborough kom tre-fyra spelare som spjut mot bollhållaren vilket slutade med att Ryan Tunnicliffe bara hade att sätta bredsidan till för att sätta bollen i mål från sextonmeterslinjen. Förstaassist, andraassist, tredjeassist och så vidare stod Peterborough för. Sedan har vi det snabba och kortpassningsorienterade anfallsspelet. En blandning av Paul Cooks ibland långsamma bollinnehavstaktik och Jacketts direkta och pragmatiska taktik där bollen skulle så snabbt som möjligt fram till offensivt straffområde. Det bästa av två världar.
Men det är en spelstil som kostar och mot slutet av förra säsongen var spelarna inte starka nog att upprätthålla det. En hel försäsong med Cowleys borde kunna öka chanserna för att klara uppgiften, men truppen har som nämnts fyllts på långsamt. I skrivande stund är det Shaun Williams och Tunnicliffe som är ensamma innermittfältare och det är fortfarande oklart om Michael Jacobs och Ronan Curtis är kvar efter augusti. Många har provspelat på innermittfältet utan att övertyga Cowleys om att de har vad som krävs och vi hoppas fortfarande på att Ben Thompson på något vis ska värvas.
När säsongen nu ska sparkas igång ser startelvan ut som följer, med främste utmanare inom parentes:
Gavin Bazunu (Alex Bass) - Kieron Freeman (Callum Johnson), Sean Raggett (Paul Downing), Clark Robertson (Connor Ogilvie), Connor Ogilvie (Lee Brown) - Ryan Tunnicliffe, Shaun Williams - Marcus Harness (Reeco Hackett-Fairchild), Gassan Ahadme (Michael Jacobs), Ronan Curtis (Michael Jacobs) - John Marquis (George Hirst)
Ellis Harrison finns också att tillgå som en form av targetspelare medan Ahadme och Hirst mycket väl kan spela bredvid Marquis. Jayden Reid hade varit aktuell för startelvan om han inte hade slitit av korsbandet dagarna efter han skrev på för ett plus ett år, och det är inte omöjligt att man försöker hitta ytterligare en ytterforward. På försvarssidan är Haji Mnoga ett alternativ om han inte lånas ut.
Det blir en stark startelva som tar sig an Fleetwood medan bänken inte täcker allt. Brown och Bass kommer starta då Ogilvie är helt ny och Bazunu inte är helt hundra i sitt lår. Williams och Tunnicliffe får slita hårt utan avlösning de första matcherna. Cowleys har en startelva för att vinna alla matcher, men inte en trupp som klarar en hel säsong. Inte än, men kanske om tre veckor?
League 1 blir extra intressant i år med så många klubbar som kan slåss i toppen. Bolton, Wycombe, Rotherham och Oxford tillhör klubbarna med minst spelaromsättning. Bolton kan vara med däruppe om man behåller sitt momentum och de nedflyttade Wycombe och Rotherham blir säkert att räkna med. Oxford har varit nära flera gånger. Blir det här deras år? Annars är det Sunderland och Ipswich tätt följda av Sheffield Wednesday som är favoriter. Vi vet vad Cook kan göra med en bra budget efter framgångar i Portsmouth (League 2) och Wigan (League 1), men också sett på nära håll hur han inte hanterar press speciellt bra. Sunderland fick ett uppryck under Lee Johnson, men avslutningen på vårsäsongen och tappet av Wyke oroar. Sheffield Wednesday vet jag inte var de står, vare sig på och utanför planen.
Det tar alltid tio omgångar eller så innan vi ser vart det är på väg. Det som får mig att se fram emot säsongen är inte förväntningar på uppflyttning utan att få se ett modernt, progressivt och spännande spelande Portsmouth uppbackade av supportrar på plats. Fleetwoods bortasektion är utsåld och som fansen har väntat. Intressant och spännande kommer det att bli. Frågan är hur väl laget kan konkurrera. Vi vet mer i september.
