Legia Warszawa - Cracovia Krakow
Inför Southend - Portsmouth
Efter två raka förluster i ligaspelet väntar ytterligare en tuff uppgift på bortaplan. Southend är förvisso inte i bästa slag för närvarande, men spelade play off-semi i våras och slog Portsmouth i bägge matcherna förra säsongen.
En del av mig ser på morgondagens match som en make or break-historia. En måstematch kanske. Ett vägval - ska laget utmana om topplaceringar eller i bästa fall utmana om en sjundeplats? Nu kan det förstås gå sämre än så, även om det känns osannolikt med tanke på hur stark truppen är, men ett förväntat topplag bör vara med i leken från början.
Det ser väl kanske inte så tokigt ut trots allt. Med cuper inräknat har Portsmouth raden 5-1-3. En av förlusterna kom borta mot Stoke och en annan borta mot serieledande Burton i en jämn match. Burton slog nyligen ut QPR ur ligacupen och satte stopp för just Southend i play off-semin förra säsongen, så att förlora borta mot dem är ingen skam. Det är lite tidigt för att oroa sig för resten av säsongen, även om tre raka förluster skulle vara typiskt dåligt. Samtidigt är det så att ett topplag som menar allvar har potentialen att vinna en svår bortamatch och med det bryta en negativ trend.
Burton och det andra laget som nyligen besegrat Portsmouth, Newport, visade tydligt vad vårt problem är. För motståndarna är matcherna mot Portsmouth säsongens höjdpunkt. Portsmouth är lite som Hammarby i Superettan. Laget med publik, laget som alla vill sätta på plats. Portsmouth måste hantera det, behandla varje match som om den spelades mot Southampton. Vi väntar på att just den typen av inställning ska infinna sig. Portsmouth kan möjligen med sitt passningsspel och individuell skicklighet nå en sjundeplats, men sannolikt krävs det också att man betraktar merparten av matcherna som derbyn. Den läxan lärde sig Bradford så småningom, och Bradford är den senaste stora fisken som tagit sig upp från League 2.
Andy Awford bör närma sig sin starkaste elva. Han säger att han vet, men att motståndet påverkar vilka som spelar. Sunt förstås, men om han vet så vet han mer än jag (det borde han förstås göra). Jag ser en Craig Westcarr som är utmärkt längst fram, men som tar något viktigt från laget när han spelar släpande forward. Jag ser två besvikelser i Danny Hollands och Ricky Holmes. Jag är förundrad över att Andy Barcham inte får chansen.
Awford har trots skadorna (varken Nigel Atangana, Nick Awford, Ben Chorley, Tom Craddock, Wes Fogden eller Brad Tarbuck är tillgängliga) gott om alternativ. Ryan Taylor kan leda linjen, men det kan även Westcarr och Patrick Agyemang. Holmes kan spela till vänster eller centralt och Barcham kan man gärna stoppa in som vänsterytter. Där kan man också placera Miles Storey, som tycks vara den anfallare som har den högsta högstanivån för närvarande. Jag tror inte att Awford återgår till 3-5-2. Han har varit noga med att påpeka att det nu är dags att spela in ett system, och det system som passar flest spelare är 4-2-3-1.
I Southend finns duktiga anfallare i form av Lee Barnard och Barry Corr. På mittfältet finns ett bekant namn och det är Conor Clifford, som varit utlånad till Portsmouth. Inlånade är Shaquille Coulthirst (Tottenham) och Jerome Binnom-Williams (Crystal P), den sistnämnde förväntas ersätta långtidsskadade Ben Coker. Även Michael Timlin saknas. Laget inledde med två raka segrar men har sedan fem raka utan vinst i serie och cup.
Southend gjorde dubbeln över Portsmouth ifjol. Först med en 2-1-seger på Fratton Park trots underläge med 1-0 och en man mindre sista halvtimman och sedan 2-1 hemma på Roots Hall. Den första matchen var Awfords enda förlust som manager förra säsongen och Jack Whatmoughs debut. Den andra matchen förlorades under Ritchie Barkers ledning. Även den gången tog Portsmouth ledningen, men föll på stopptid.
Det låter som att det är en klok idé att inte göra första målet imorgon.
