Plymouth satte stopp för Portsmouths kvaldrömmar
Efter åtta raka utan förlust blev Plymouth övermäktigt den skadedrabbade truppen. Starka segrar mot Accrington och Crewe följdes upp av en poäng borta mot Ipswich, men på Home Park var hemmalaget för starkt.
Portsmouth 4 - 0 Accrington
Pompey (3-4-1-2): Bazunu; Carter, Raggett, Robertson (k); Romeo, Tunnicliffe, Thompson (Morrell 72), Ogilvie; Harness; O’Brien (Mingi 78), Hirst (Walker 73)
Mål: Hirst 16, 56, Raggett 28, Tunnicliffe 69
Röda kort: Harness (21)
Gula kort: Robertson, Romeo
Övriga avbytare: Webber, Vincent, Hume, Jewitt-White
Accrington (3-4-1-2): Savin; Sykes, Nottingham, Amankwah (Longelo 34); Rodgers (Leigh 52), Conneely (k) (Pell 46), Butcher, McConville; Hamilton; Woods, Bishop
Gula kort: Pell, Nottingham
Övriga avbytare: Isherwood, Rich-Baghuelou, Morgan, Adedoyin
Domare: Carl Brook
Publik: 15091 (144 gästande)
Varje match är en cupfinal tills avståndet till kval blir för stort. Det finns inte utrymme att förlora när kvallagen går ganska bra, men Portsmouth hänger i med en tunn trupp. Det fanns tre seniora utespelare på bänken när Accrington kom på besök. Ronan Curtis var fortfarande avstängd och de få spelare som är tillgängliga måste roteras. “Ändra aldrig ett vinnande lag” brukar man få höra, men det är ett måste när matcherna kommer tätt. Det var det som var Kenny Jacketts fall, att samma elva spelade match efter match och att trötta anfallare fick vara kvar på planen för de kanske hade kunnat göra ett mål.
Accrington var bättre i inledningen och Sean McConville var inte långt borta från att överraska Gavin Bazunu med ett långskott. Sedan kom en snabb kontring som stannade av innan Portsmouth sågade sig igenom i straffområdet och gjorde 1-0 genom George Hirst. Den bra starten kom av sig efter att Marcus Harness tappat huvudet när Ross Sykes vann bollen av honom, möjligen regelvidrigt (det gick inte att avgöra på reprisbildera). Harness svarade med att liggande sparka ner Sykes bakifrån och det var väl säsongens tydligaste röda kort. Det var inte första gången Harness reagerade på ett sådant sätt, men definitivt hans kraftigaste reaktion.
Portsmouth spelade nyligen mot Oxford med en man mindre en lång tid och kunde då hålla emot länge, även om det till slut blev förlust. Accrington är inte riktigt lika bekväma med att ha bollen och hade svårt att komma till farligheter. Istället nickade Sean Raggett in Ryan Tunnicliffes hörna till 2-0 vilket stod sig till pausen, efter att Bazunu fått göra två räddningar.
Accrington kastade in Harry Pell som direkt fick gult kort. Efter att Louis Thompson vunnit bollen av honom blev han nedsparkad bakifrån och det var fult, men kanske ändå inte mycket mer än en varning. På reprisen kunde man dock se hur Pell bara hade blicken på Thompson så rött kort hade inte varit fel. Tackling bakifrån utan intention att ta boll är väl ändå en av definitionerna på rött kort?
Det spelade mindre roll för Accrington hade fortfarande svårt att skapa några heta chanser. Portsmouth gjorde det bra med det lilla bollinnehavet och satte 3-0 på en hörna från Tunnicliffe där Hirst ville mest. Hans andra i matchen och tredje i veckan. Accrington var uppgivet, men skapade ändå några lägen som hade kunnat bli farliga. Bland annat en rörig situation framför Bazunu där det såg ut som att en egen spelare blockerade avslutet.
I mitten på andra halvlek sprang Aiden O’Brien med bollen från egen planhalva, tog sikte på hörnflaggan där han fintade bort två försvarare varpå han hittade in till Tunnicliffe som satte 4-0 via Toby Savins vänsterhand. Med matchen vunnen lyfte Danny Cowley av Thompson och Hirst (det är viktigare att vara fräsch mot Crewe än att göra hattrick) och senare kom även Jay Mingi in för sin debut. 29-71 i bollinnehav, 11-25 i avslut och 4-6 i avslut på mål. Här kan vi tala om ett effektivt hemmalag och ett tandlöst bortalag. Samtidigt kan tillräcklig löpvilja ta ut det numerära överläget, vilket vi förstås sett många gånger, även om det är ovanligt att ett lag släpper in tre mål med en man mer. Mahlon Romeo spelade högerback och högerytter, Tunnicliffe sprang för två innermittfältare och Hirst för två anfallare. O’Brien dubblerade som innermittfältare och vänsterytter.
Frågan är om inte tanken tömdes inför tisdagsmatchen i Crewe?
Crewe 1 - 3 Portsmouth
Crewe (3-4-1-2): Richards; Johnson (Williams 46), O’Riordan, Offord; Agyei (Ainley 67), Murphy (k), Griffiths (Harper 46), Lundstram; Lowery; Long, Porter
Mål: Long 90+1
Gula kort: Porter
Övriga avbytare: Jaaskelainen, Finney, Sambou, Salisbury
Pompey (3-4-1-2): Bazunu; Carter (Hume 78), Raggett, Robertson (k); Romeo, Morrell, Thompson (Tunnicliffe 68), Ogilvie; Curtis; Hirst (O’Brien 71), Walker
Mål: Hirst 3, 66, Walker 31
Gula kort: Thompson, Carter
Övriga avbytare: Webber, Vincent, Jewitt-White, Mingi
Domare: Andrew Kitchen
Publik: 4307 (1050 Pompey-fans)
Cowleys fortsatte med roterandet och placerade Tunnicliffe och O’Brien på bänken för att istället starta med Joe Morrell och Tyler Walker. Connor Ogilvie fick fortsätta som vingback och Ronan Curtis, tillbaka efter avstängning, ersatte avstängde Harness.
Gästerna rivstartade och tog ledningen i tredje minuten. Morrell vann bollen på mittplan, hittade Curtis som spelade ut bollen till Ogilvie. Vänsterbacken slog ett inlägg på ett tillslag och Hirst knoppade in 0-1. Sedan jobbade Portsmouth på med hög press som stressade Crewe till bolltapp och det var mest en tidsfråga innan 0-2 skulle komma även om Crewe inte var långt från att skapa bra målchanser i andra änden.
Walker borde kunnat utnyttja returen på Curtis frispark bättre än att passa bollen till målvakten, men han skulle till slut få utdelning. Efter en trasslig situation sköt Raggett via en försvarare och med öppet mål från knappt två meter kunde inte Walker missa. Äntligen fick han sätta dit sitt första mål.
I andra halvlek backade Portsmouth hem och lät Crewe bygga upp sitt tålmodiga spel, vilket ledde till några mer och mindre håriga situationer. Bland annat blockerades fyra skott i ett och samma anfall innan bollen kunde rensas undan. Jag vet inte om det var försiktighet eller om det handlade om att konservera energi inför kommande uppgifter, men andra halvlek borde kunnat bli mycket mer behaglig. Ett par chanser missades av Portsmouth, bland annat en klack av Walker som räddades och en volley som Ogilvie skickade i huvudet på målvakten.
Utdelningen kom till slut sedan Romeo hittat en fin passning längs linjen varpå Hirst och Ogilvie testade varsitt skott. Bollen hamnade på vänsterkanten där Ogilvie skapade sig utrymme för ytterligare ett perfekt inlägg på Hirsts panna. Nicken studsade i gräset och upp i krysset till 0-3.
Egentligen var det ganska lugnt även om Crewe hade mycket boll, för några farliga chanser skapades inte förrän med fem minuter kvar. En hörna nickades ner, bollen klackades mot mål och Chris Long sköt i ribban från två meter. Skulle Long, som gjort mål i varje match mot Portsmouth förutom den senaste, bli mållös igen? Nej, det skulle han inte, för några sekunder in på tilläggstiden hittade hans skott en väg mellan Bazunus händer och bollen kröp långsamt över mållinjen.
Det var det sista som hände och Portsmouth kunde ta hem poängen efter en professionell insats.
Ipswich 0 - 0 Portsmouth
Ipswich (3-4-3): Walton; Donacien, Woolfenden, Burgess; Burns (Aluko 86), Bakinson, Morsy (k) (Carroll 21), Thompson; Chaplin, Jackson (Bonne 45+3), Celina
Gula kort: Thompson, Donacien
Övriga avbytare: Hladky, Vincent-Young, Norwood, Pigott
Pompey (3-4-3): Bazunu; Carter, Raggett, Robertson (k); Romeo, Tunnicliffe, Thompson (Morrell 71), Ogilvie; Curtis, Hirst (Walker 86), O’Brien (Hume 84)
Gula kort: Thompson, Curtis
Övriga avbytare: Webber, Vincent, Jewitt-White, Mingi
Domare: Christopher Sarginson
Publik: 25500 (1986 Pompey-fans)
Macauley Bonne, Joe Piggott och James Norwood på hemmalagets bänk, men säg inget om Moneybags FC för det är lite känsligt. Det handlar om ambition och lite ambition är ju aldrig fel. Ipswich har ett Championship-lag förklätt som ett mediokert mittenlag i League 1, men det är ju bara vad tabellen visar egentligen. I själva verket skulle Ipswich ligga på en sjundeplats enligt Experimental 3-6-1 och främsta anledningen till att det skulle vara just en sjundeplats är en stor andel chansmässigt jämna matcher. Ipswich har mycket boll, men det går för långsamt och det är lätt att packa ihop ett tätt försvar under tiden som bollen transporteras i sidled.
Medan Ipswich kunde sätta en anfallstrio som kunna gå in i nästan varenda League 1-elva på bänken hade Portsmouths bänk en kvartett som tillsammans spelat en kvarts ligafotboll under denna säsong. Kontraster, men det är så en matchtrupp ser ut för en självförsörjande klubb som försöker vara med i toppen. Kvalitet över kvantitet, samt en inte oansenlig mängd långtidsskador.
Matchen var händelsefattig men intensiv och det var Ipswich som hade bollen nästan hela tiden. Cowleys ville inte bjuda på några kontringslägen även om ett och annat kom att dyka upp. Första rejäla målchansen fick O’Brien som styrde bollen över det öppna målet från fem meter. Det var kanske inte en miss egentligen då en försvarare var på bollen precis innan irländaren skulle sätta bredsidan till. O’Brien fick snart ett läge till efter att ha brutit en svag passning nära straffområdet, men han förivrade sig och sköt utanför från straffområdeslinjen.
Så långt hade Ipswich haft några bra lägen där inlägget hamnat strax bakom anfallaren. Första rejäla avslutet kom strax innan paus när Kayden Jackson sprang ifrån Hayden Carter och tvingade fram en räddning av Bazunu. Den irländske ettan var snabbt ute och skar av vinkeln för Jackson som direkt efter avslutet tvingades byta.
Ipswich dominerade början av andra halvlek stort och hade några bra lägen utan att göra det svårt för Bazunu. Portsmouth åt sig in i matchen och jämnade ut bollinnehavet, men några farliga chanser blev det inte. Curtis hade två inlägg som såg lovande ut där ingen kunde nå bollen och Raggett nickade ett inlägg från Ogilvie över. Hemmalagets bästa chans fick Bersant Celina som tog med sig bollen i straffområdet, men återigen läste Bazunu situationen och räddade till hörna.
Med några minuter kvar av ordinarie speltid hade Ipswich bollen i nät efter en frispark. Linjemannen hade dock redan vinkat för en tydlig offside som enligt hemmalagets manager inte hade klarat en VAR-check. Intressant då den offsidestående spelaren inte bara en gång befann sig nära bollbanan, men vem vet hur offsideregeln ser ut numera? Man kan tycka att ett lag som själva spelar med offsidefälla på fasta situationer också borde acceptera att det faktiskt kan bli offside på en spelare som inte rör bollen.
Matchen slutade 0-0 och det var en poäng vunnen för Portsmouth och två förlorade för Ipswich. Det är inget snack om att det var ett lag som hade ambitioner att vinna matchen och ett lag som ju längre matchen led var mer nöjda med en poäng. Att Portsmouth avslutade matchen med sex försvarare säger ganska mycket.
Men det var ett bortalag som inte riktigt orkade trycka ifrån i löpningarna och ett hemmalag som såg rappare ut. Det är tydligt att Portsmouth börjar gå på ångorna. Man roterar där man kan, men det räcker inte så långt. Kanske är Michael Jacobs tillbaka mot Plymouth och sedan är Harness tillbaka efter sin avstängning.
Plymouth 1 - 0 Portsmouth
Plymouth (3-5-2): Cooper; Wilson, Bolton, Gillesphey; Edwards (k), Camara, Houghton, Mayor, Sessegnon (Law 86); Jephcott (Garrick 75), Hardie (Randell 90+4)
Mål: Hardie 65
Gula kort: Sessegnon, Cooper
Övriga avbytare: Burton, Crichlow, Broom, Ennis
Pompey (3-4-3): Bazunu; Carter, Raggett (k), Ogilvie; Romeo, Morrell, Thompson (Tunnicliffe 71), Hume (Robertson 64); Curtis, Hirst, O’Brien (Walker 71)
Gula kort: Romeo, Thompson
Övriga avbytare: Webber, Vincent, Jewitt-White, Mingi
Domare: Sam Purkiss
Publik: 15604 (1381 Pompey-fans)
Grattis till världsmästartiteln, eller Dockyard-titeln eller vad ni vill kalla det. Jag är inte det minsta bitter. Bara en aning tom. Tänk att lilla Plymouth är steget före Portsmouth. Ja, det är bara att acceptera. Plymouth har haft sin transitionssäsong, Portsmouth är mitt inne i sin. Det här var helt rättvist. Hemmalaget malde ner sina motståndare och fick utdelning efter ett par minuters tung press.
Det finns inte mycket att säga om matchen. Portsmouth hade inte klippet i steget som Plymouth hade. Vi skyller på skadorna. Jag tänkte inför matchen att kvalitet över kvantitet hade fungerat om Jacobs och Kieron Freeman varit tillgängliga nu. Jayden Reid hade inte varit så tokigt, men låt oss inte vara giriga.
Skillnaden mellan lagen var tydlig i offensiv tredjedel. Plymouth skapade målchanser, Portsmouth skapade nästan målchanser. Bazunu fick jobba medans hemmalagets målvakt Michael Cooper boxade undan en hörna. Portsmouth såg ut att ta över en stund i andra halvlek för att sedan tappa greppet. Eller egentligen var det mest Plymouth som tog greppet. Som i en armbrytningsmatch där det såg ut att gå åt ett håll, men så plötsligt skiftade övertaget. När Portsmouth hade vädrat stormen passade Clark Robertson Thompson i trångmål, Plymouth bröt och Ryan Hardie satte matchens enda mål.
Det var inte helt långt från kvittering förstås. Curtis hade två bra lägen som han borde förvaltat med rimliga skor. Ett sådant ojämnt skytte är inte ett kännetecken för någon som vill spela en division högre upp. Och så har vi hörnorna. Samma problem där med skorna förmodar jag för Curtis hörnor var riktigt usla, men inte heller Morrell eller Tunnicliffe kunde träffa rätt. Av tio hörnor var exakt ingen farlig.
Det var på det hela taget en underhållande och spännande match. Plymouth var bättre och vann rättvist, men Portsmouth försökte i varje fall. Och när besvikelsen väl lagt sig går det nog att konstatera att den här klubben går åt rätt håll, det ser mer och mer ut som ett lag som passar för staden på ön. Nu gäller det att repa mod och sno niondeplatsen från Ipswich.
