Portsmouth 0 - 2 Blackpool
Portsmouth stod för en av säsongens sämsta insatser och Blackpool kunde vinna utan att behöva vara bra.
Det beskrevs som en usel match som vanns av det minst dåliga laget efter två onödiga försvarsmissar. Blackpool var inte bra, men Portsmouth var sämre. Jag är glad att jag inte såg eländet. Redan efter en dryg timme hade många fått nog och bestämt sig för att inte slösa bort en halvtimme till.
Det var som väntat en oförändrad elva efter segern mot Fleetwood. Det går inte att säga så mycket om det. Enda ändringen jag hade kunnat tänka mig var att sätta in Kal Naismith istället för Matty Kennedy, men Kennedy är en bra och kvick ytter när han är i form och det är inte en dum idé att låta honom spela sig till normal nivå.
Kyle Vassell var först att hota med ett skott utanför från ett halvbra läge i straffområdet. Sedan missade Oliver Hawkins två gyllene lägen. Jamal Lowe serverade ett fint lågt inlägg, men anfallaren kom lite för sent till bortre stolpen och styrde bollen över det halvöppna målet. Den andra chansen var än bättre, men hans bredsida på Christian Burgess nickpass smet retfullt decimetern utanför stolpen. Det ska vara mål där.
Missarna blev kostsamma för Blackpool kom att ta ledningen strax därefter. Vassell sprang offside och därmed var han till synes osynlig för Burgess som tog ner bollen på bröstet. I samma ögonblick blev anfallaren synlig igen och innan Burgess insett vad som hänt hade Vassell snott åt sig bollen och rullat in 0-1.
Burgess och Matt Clarke har varit så stabila tillsammans, men i takt med att Clarke blivit allt bättre och dessutom fått låna kaptensbindeln istället för Burgess, som många såg som den naturliga efterträdaren av Michael Doyle, har Burgess form varit minst sagt tveksam. Är alla med efter denna onödigt krångliga mening? Bra. Det blev paus och några lämnade Fratton Park. Vi behöver inte plastsupportrar som inte tål dålig fotboll så det var lika bra det.
Andra halvlek var inte bättre. Kennedy, för dagen usel, ersattes av Connor Ronan, och en knäskadad Hawkins ersattes av Naismith men det hjälpte föga. Snarare tvärtom. Minuterna efter inhoppet förlängde Wolves-lånet en undannick på en hörna rakt i gapet på Jay Spearing som fick god tid på sig att måtta ett inlägg. Det satt på pannan på en omarkerad Clark Robertson ungefär sju meter framför mål och det innebar 0-2. Ridå och ungefär åttatusen plastsupportrar började ta sig hem eller till puben eller rakt in i en trafikstockning som de själva skapat. Karma. De som stod ut sista halvtimmen fick se ett lamt skott av Dion Donohue som nog hade stannat på mållinjen ifall Blackpools målvakt inte hade varit där. Sedan slutsignal och mer än bara spridda burop och sånt tycker jag inte alls om, men frustrationen måste väl ut på något sätt antar jag.
Om en vecka är det exakt ett år sedan jag skrev denna crewe--567207.aspx">text. Varför inte komma ihåg den känslan lite extra idag för perspektivets skull? Allt vände efter Crewe hemma, en match där en trupp som inte var i närheten av så sargad som Kenny Jacketts är just nu gjorde allt fel. Jackett har fått mycket skit, framför allt för tråkig fotboll. Gissar att det är samma fans som tyckte Paul Cooks stil var tråkig också, men den senare visade ju känslor, något som förstås bara bra managers kan göra. 2018 är året då Portsmouths fans retar mig mycket mer än lagets förluster. Jag ger mig katten på att bittra fans tycker Plymouth hade tur som fick spela mot ett Bradford ur form medan Portsmouth har otur som nu måste spela mot samma Bradford som är ännu mer ur form och dessutom har Charlie Wyke avstängd.
Jag är också frustrerad, men lägg ihop alla faktorer och tänk lite istället. Ny manager, nytt och betydligt yngre lag, flera spelare på nyckelpositioner långtidsskadade och dessutom nykomling. Jacketts stil är inte tråkig, men det är frustrerande att se när den snabba fotbollen byts ut mot seghet, tvekan och osäkerhet. Det är då du behöver spelare som tar ansvar, men Danny Rose, Stuart O'Keefe och Brett Pitman är skadade och Nathan Thompson är avstängd. Nu är även Hawkins skadad och eftersom det är knäet är han nog inte redo för Bradford. Det här är sannolikt Portsmouths förmodligen bästa elva om alla hade varit tillgängliga: Stephen Henderson (borta säsongen ut) - Nathan Thompson (ytterligare två matchers avstängning), Christian Burgess, Matt Clarke, Tareiq Holmes-Dennis (borta säsongen ut) - Stuart O'Keefe (åter om fyra veckor), Danny Rose (borta säsongen ut) - Gareth Evans (åter om två veckor), Kal Naismith, Jamal Lowe - Brett Pitman (åter om två veckor). Den skiljer sig mycket mot gårdagens. En kombination av många matcher på kort tid och en redan sargad trupp vid årsskiftet ligger säkert bakom många av skadorna, men man börjar ju också undra om det inte är något med träningsupplägget. Eller så är det bara otur och allt kommer jämnas ut nästa säsong. Ja, så är det säkert.
Det vore fint med lite mer förståelse och tålamod hos fansen. Det går bra för tre tidigare hackkycklingar på annat håll. Michael Smith gör det bra i Rotherham och är på väg mot uppflyttning efter ett mål och en fixad straff igår och Kyle Bennett presterar bättre i Bristol Rovers. Curtis Main har gjort fem mål på nio matcher i Motherwell. Nog bra att inte hacka på egna spelare efter några få mindre bra matcher.
Pompey (4-4-2): McGee; Walkes, Burgess, Clarke (k), Donohue; Lowe, May, Close, Kennedy (Ronan 56); Chaplin, Hawkins (Naismith 61)
Blackpool (4-2-3-1): Lumley; Turton, Tilt, Robertson, Daniel (Taylor 90+2); Spearing, Ryan (k); Mellor, Delfouneso, Solomon-Otabor (Philliskirk 68); Vassell (Gnanduillet 83)
Domare: Gavin Ward
Publik: 17895 (264 gästande)
