Portsmouth 2 - 0 Walsall
Portsmouth ångar på efter en professionell insats mot Walsall. Hemmalaget kunde gjort fler mål, men när utdelningen uteblev kunde man förlita sig på ett ramstarkt försvar som gästerna inte kunde ta sig igenom.
Portsmouth var oförändrat så när som på en bänkplats. Anton Walkes hade otur när han tänkte och körde bil utan försäkring och körkort och sedan hade han otur med att kallelsen till rätten kom till en gammal adress. Det hade varit intressant att se om han hade blivit arresterad om han hade befunnit sig på bänken, men nu valde Kenny Jackett Andre Green av taktiska skäl.
Walsall valde en 4-4-2-uppställning med mer mobila forwards än bäste målskytten Andy Cook. Tanken var nog att försöka spela på Jack Whatmoughs och Matt Clarkes enda svaghet, vilken möjligtvis kan vara rörligheten. Tunga centertankers har Whatmough och Clarke ätit till frukost. Den ende som lyckats dominera Portsmouths mittbackar är Akinfenwa, men då var inte Whatmough med.
Det var mycket Portsmouth från start. Gareth Evans hade första fina läget när han placerade en nick flera meter utanför från en utmärkt position. Sedan skulle han ha fått en straff när han mycket tydligt trycktes ned av Nicky Devlin, men domaren sprang och tänkte på något annat (Westy är min gissning) och signalen uteblev. Ben Thompson sköt en meter utanför innan hemmalaget till slut fick utdelning. Ronan Curtis inlägg touchade en Walsall-spelare och Oliver Hawkins nickade in 1-0 vid den bortre stolpen.
Ben Thompson testade nytt avslut och den här gången var det nära ett praktmål. Det hårda vänsterskottet fräste förbi det vänstra krysset med liten marginal. Walsall stack emellan med en farlig chans då Kane Wilsons skott styrdes tätt utanför och i andra änden sköt Curtis ett hårt skott utanför målramen. Walsalls kanske bästa chans i halvleken av de två fick Josh Ginnelly, men han kom inte till avslut eftersom Nathan Thompson glidtacklade undan bollen.
Portsmouth inledde den andra halvleken svagare och tankarna gick direkt till Burton hemma då 1-0 blev 1-2 inom ett par minuter. Walsall hade en fin kvitteringschans när Russel Martins fina inlägg hittade Ginnelly vid bortre stolpen. Volleyskottet gick dock en bra bit över.
Walsall hade behövt göra mål där för sedan kom 2-0 på en blixtrande snabb kontring. Det var hörna för Walsall, men mindre än en halvminut efter att den slagits låg bollen i målet framför Fratton End. Jamal Lowe sprintade iväg till vänster, bröt in och sökte Curtis med en lätt lyftning. Curtis jobbade till sig bollen med ryggen mot mål, vände och sköt in sitt sjunde mål för säsongen.
I det här läget såg det ut som att Walsall skulle rämna fullständigt. Hawkins, som också han nu var uppe på sju mål, brände ett öppet nickläge och nickade sedan ett fint inlägg av Evans centimetrar på fel sida stolpen. Men när utdelningen inte kom kändes det som att matchen på något vis ändå levde. Portsmouth började agera slappare och kontringarna blev det inget av. Många felpass gav Walsall chansen att bygga upp ett tryck och det kunde blivit hårigt när Wilson föll i straffområdet i närheten av Lee Brown. Straff? Jag tyckte det såg ut som det i realtid, men domaren valde att varna för filmning. Repriserna visade sedan att Brown inte var nära vare sig boll eller spelare med sin glidtackling.
I den 65e minuten skedde det som kommentatorerna fruktade. In kom Connor Ronan och med Ronan Curtis på planen blev det en aning förvirrande. Möjligen hade de bäddat för det genom att prata om hur svårt det skulle bli ifall Ronan skulle komma in. Och mycket riktigt kallades Curtis för Ronan och Ronan för Curtis. Tur att Curtis Main inte är kvar i klubben. Jackett svarade med att byta ut Curtis och sätta in David Wheeler, men Andrew Moon hade fortfarande problem med att särskilja de båda irländarna. Ronan hade ett avslut från femton meter som gick drygt en meter utanför Craig MacGillivrays stolpe. Portsmouth hade ytterligare lägen att utöka och Nathan Thompsons distansskott var värt ett bättre öde än att tippas till hörna.
Sista chansen fick Portsmouth efter ett fantastiskt anfall. Lowe bröt loss till vänster, drev inåt och lämnade över bollen som sedan spelades ut till Brown. Inlägg på ett tillslag som Wheeler nickade längs med mållinjen, men något för högt för Lowe. Vilken prick över i:et det hade blivit, men nu fick det bli en stabil 2-0-vinst och det är ju inte så dumt det heller. Trots att Walsall fick ha bollen mycket på Portsmouths planhalva i andra halvlek blev avslutsstatistiken 18-6 varav 6-0 i avslut på mål. Portsmouth var både ett och två nummer för stora för Walsall denna kväll.
I och med Sunderlands seger över Barnsley skiktas tabellen något i toppen. Nu är det fyra poäng ner till Sunderland som tidigare, men sex poäng till trean som nu heter Luton. Luton och Peterborough står på samma poäng, men har båda en match mer spelad än toppduon. Det ser ut som att topp fem är i en klass för sig och möjligen kan vi räkna in sexan Charlton till denna grupp, men det är ändå hela tio poäng mellan Portsmouth och Charlton och det är ett väldigt mycket i det här skedet i jämna League 1.
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; N.Thompson, Whatmough, Clarke, Brown; B.Thompson, Naylor; Lowe, Evans (k) (Close 85), Curtis (Wheeler 74); Hawkins
Walsall (4-4-2): Roberts; Devlin, Martin, Guthrie, Leahy; Wilson (Morris 88), Dobson (k), Kinsella, Ginnelly (Ronan 65); Gordon (Cook 78), Ferrier
Domare: Alan Young
Publik: 16794 (184 gästande)
