Portsmouth 3 - 0 Plymouth
Portsmouth hade inga problem med att besegra Plymouth. Det var toppen mot botten och 3-0 var rättvist.
Ett oförändrat Portsmouth hade inga problem med att slå tillbaka bottenlaget Plymouth. Gästerna kom till spel med Stuart O'Keefe, men överraskande utan Graham Carey och Ruben Lameiras och det var en uppenbart defensiv uppställning. Precis som för Oxford för några veckor sedan visade det sig att det inte var det smartaste draget. Manager Derek Adams var avstängd och placerad bakom League 2 champions-skylten i directors box. Vilken ironi.
Portsmouth, med nye Andre Green på bänken och Joe Mason på läktaren, tog direkt tag i matchen och Jamal Lowe var först med att testa skott, men missade med två meter. Matt Macey tippade sedan Gareth Evans volleyskott över innan han höll på att fumla in Lee Browns inlägg. Macey räddade Lowes närskott innan Plymouth till slut lyckades anfalla.
Efter att bollen studsat lite fram och tillbaka på mittplan kom Freddie Ladapo loss och lyfte bollen över Craig MacGillivray innan de båda kolliderade. Solklar straff, tyckte Adams, men Ladapo hade avslutat mot mål, om än utanför, och hindrades inte från att spela på bollen. Snarlik situation som mellan Kal Naismith och Remi Matthews i motsvarande möte förra hösten och då blev det inte heller straff.
Sedan stack Portsmouth upp och gjorde matchens första mål. En genomskärare av Evans till Lowe och sedan passning snett inåt bakåt till Ronan Curtis som enkelt förpassade bollen i nät. Dominansen fortsatte och Oliver Hawkins tvingade fram en fin räddning av Macey innan Plymouth hade en kort period av övertag.
Jamie Ness sköt ett distansskott som MacGillivray tippade till hörna och sedan skickade Gary Sawyer bollen över sedan MacGillivray missbedömt ett inlägg. Portsmouth tvingade avvara Hawkins strax innan paus på grund av ryggproblem och Brett Pitman fick hoppa in.
Båda lagen gjorde dubbelbyten i paus. Plymouth satte in Lameiras och Carey medan ytterligare två skador tvingade Kenny Jackett att sätta in Christian Burgess och Nathan Thompson istället för Jack Whatmough och Anton Walkes. Ingen debut för Green således.
Hemmalaget var fortsatt bäst och Tom Naylor sköt tätt över. Sedan hade ett något vassare Plymouth ett fint kvitteringsläge när Carey fick stora ytor bakom Brown. Han skar in och sköt, men i stolpen och frågan är om inte MacGillivray var på bollen, men hörna blev det i alla fall inte.
Det visade sig vara den stora chansen för gästerna för Portsmouth svarade med ytterligare bra chanser, först Lowes skott som ändrade riktning på en försvarare och sedan starkt försvarsspel som räddade Plymouth från vad som såg ut som ett givet mål när inlägget i andravågen skickades in mot Lowe. På hörnan som följde nickade Burgess tätt över.
Men målet skulle komma och det var Curtis som bjöd igen med ett perfekt inlägg över Macey och på pannan på Lowe vid bortre stolpen. Nu defilierade Portsmouth och 3-0 kom minuterna efter sedan Evans vunnit boll i mittcirkeln och hittat Curtis i djupet. Irländaren vann närkampen med Sawyer och smackade in bollen över Macey och in i bortre krysset från minimal vinkel. Matchen var vunnen och hemmalaget kontrollerade sista 25 minuterna utan problem. 18-6 i avslut varav 8-3 på mål är tydliga siffror.
Efter matchen påpekade en desillusionerad Adams att Portsmouth hamnat bakom Plymouth i tabellen två gånger av tre sedan han tillträdde som manager. Ett uttalande som inte svarade på frågan om hur man som manager gör för att vända en negativ trend, men som knöt an till skylten han satt bakom. En bättre utsikt än normalt gjorde ingen skillnad för hans syn på matchen för som vanligt var domaren och motståndarens tur var orsaken till förlusten. Det var inget fel på taktiken. Plymouth hade ju gett bort bollinnehavet och skapat betydligt färre målchanser och då borde de ju så klart ha vunnit. 18872 åskådare höll inte med om analysen. Ja, möjligen 18871 för jag läste en diskussion på Twitter där en Plymouth-supporter hävdade att oavgjort var rättvist för Plymouth hade betydligt mer fouls vilket visade att de var mer aggressiva samt att de relativt bollinnehavet skapade flest målchanser. Jag är väldigt nyfiken på uträkningarna bakom detta påstående.
"I don’t think teams are carving us open and scoring goals." sade Sawyer efter matchen, men 1-0 var ett klockrent exempel på just det och det fanns fler exempel som inte resulterade i mål. Kanske Sawyer inte hänger med på den här nivån. Jag borde nog inte skriva att Plymouth åker ur så det visslar om det för jag fick ju äta upp det förra säsongen. Kanske är det stor skillnad mellan lagen, eller så var det fråga om ett lag i bra form mot ett i dålig form, för det här var aldrig någon riktig kamp. Dåligt självförtroende är antagligen huvudförklaringen till att Plymouth är så dåliga just nu och nedflyttning lär det inte bli, men jag är helt säker på att förra säsongen var den sista som Adams Plymouth placerade sig före Portsmouth.
Portsmouth har en ljusare framtid. Skyttekungen Pitman och nye Green får börja på bänken. David Wheeler och Mason finns att tillgå. Ben Close och Danny Rose som var givna förra säsongen kommer inte in i startelvan och de två försvararna som hoppade in var startspelare så sent som i våras. Nu väntar Checkatrade-cupen mot Gillingham i veckan och precis som förra säsongen skriver vi inga rapporter om denna fåniga cup. Curtis är på landslagsuppdrag och missar även ligamatchen mot Shrewsbury, men jag är säker på att Green tar chansen att visa vad han går för.
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Walkes (N.Thompson 46), Whatmough (Burgess 46), Clarke, Brown; B.Thompson, Naylor; Lowe, Evans (k), Curtis; Hawkins (Pitman 41)
Plymouth (4-1-4-1): Macey; Riley, Edwards, Sawyer (k), Smith-Brown; Songo’o (Lameiras 46); O’Keefe (Fox 70), Sarcevic, Ness, C.Grant (Carey 46); Ladapo
Domare: Tom Nield
Publik: 18872 (1226 gästande)
