Portsmouth - Sunderland3 - 1
Portsmouth 3-1 Sunderland
Ett knökfullt Fratton Park fick efter en mållös första halvlek se fyra mål i den andra. Till den största delen av publikens glädje så tillföll tre av dessa till hemmalaget. En tidig julklapp för alla Portsmouthsupportrar som nu får fira jul som serieledare med en marginal på fyra poäng.
Kenny Jackett gjorde inga förändringar i den elva som startade mot Barnsley veckan innan. Den enda ändringen från Barnsley var Ronan Curtis postition då han återfanns till vänster på mittfältet istället för i anfallet. David Wheeler var tillbaka på bänken efter en tids skadefrånvaro.
Trycket på Fratton Park var högt genom hela matchen och de tillresta Sunderlandsupportrarna (2 637 st) bidrog till att publiksiffran på 19 402 personer var den bästa på sju år. Det var tydligt att båda lagen var ute efter vinsten och det var ingen som var intresserad av att backa hem under matchinledningen.
Tempot på planen var högt men de stora chanserna lyste med sin frånvaro. Nathan Thompson blev skjuten i huvudet av Luke O’Nein och Oliver Hawkins skrek på straff när samme O’Nein tog tag i anfallarens tröja. Halvekens bästa chans fick Lynden Gooch efter att Craig MacGillivray försökt sig på ett passningspel som målvakten inte kunde hantera. MacGillivray tog dock revanch när han med en benparad räddade avslutet.
Den andra halvleken hann knappt börja innan domaren pekade på straffpunken och samtidigt visade det röda kortet till Glenn Loovens. Upprinnelsen till den sekvensen började med att Curtis slog en fin boll i djupled till Hawkins som brottades ner av Loovens när denna skulle avsluta. Snabbheten är inget som Hawkins är känd för, men i jämförelse med mittbacken så såg han nästan snabb ut.
Straffen kändes solklar och det var inte allt för stora protester från den skyldige. Det här var ett tydligt exempel på en frilägesutvisning, men jag har för mig att domarna innan denna säsong inte skulle dubbelbestraffa i sådana här situationer (alltså både rött kort och straff), men det kanske inte gäller i League One.
Gareth Evans kunde inte bry sig mindre om det utan stänkte in ledningsmålet från elva meter. Fratton Park skulle få anledning att fira några minuter senare när Hawkins hittade Curtis med en nickskarv längs vänsterkanten. Ytteranfallaren bröt in och fick iväg ett avslut som smet in vid den bortre stolpen och det känns som man har sett det där typen av mål ett antal gånger denna säsong.
Gästerna lade sig inte platt för detta utan såg till att få in en reducering bara några minuter senare för att få lite liv i matchen. Det var Reece James som hittade O’Nein med ett fint inlägg vid den borte stolpen och ytterbacken stod för ett behärskat avslut när han satte foten till.
Målet gav lite nerv i matchen men denna skulle ganska snart släckas igen. Hawkins nådde högst på en hörna och tvingade fram en vass räddning från McLaughlin, men Sunderlandförsvaret fick inte bort bollen vilket resulterade i att Ben Thompson kunde smälla på och se bollen gå in i mål via en försvarare.
MacGillivray höll på att ställa till det återigen när han inte fick till mottagningen på Lee Browns dåliga bakåtpassning, men målvakten kunde avstyra även denna gång. Brett Pitman och Ben Close kom in istället för Hawkins och Evans för att stänga matchen. Pitman hade även en boll inne, men den dömdes helt riktigt bort för offside.
Efter sex minuters tilläggstid utan några egentliga farligheter så blåste domaren av och segern var ett faktum. Jag rankar nog denna seger som den skönaste hittils under säsongen och jag vetifasen om den kanske till och med slår matchen mot Wigan förra säsongen (vi kanske ska låta en sjunka in ett tag för att avgöra).
Portsmouth 3-1 Sunderland
1-0 Gareth Evans (48), 2-0 Ronan Curtis (53), 2-1 Luke O’Nein (57), 3-1 Ben Thompson (63)
Pompey: MacGillivray; N.Thompson, Whatmough, Clarke, Brown; Naylor, B.Thompson; Lowe, Evans, Curtis; Hawkins
Sunderland: McLaughlin; O’Nien, Loovens, Baldwin, James; Cattermole; Honeyman, Power; McGeady; Gooch, Watmore
Domare: Peter Bankes
Publik: 19 402 (2 637 bortasupportrar)