2020-02-05 01:00

Columbus - Florida
1 - 0

Rochdale 3 - 0 Portsmouth

Efter en bra inledning på matchen släppte Portsmouth in ett mål och därefter rasade allt. Eftersnacket handlade (och handlar fortfarande) om slarviga misstag i försvaret, spelare som inte följer sin managers instruktioner, och en manager som sitter mycket löst.

Det var inte med det största av hopp som vi följde bortamatchen mot tabellettan Rochdale. Portsmouth hade med sig cirka 500 fans som fortsätter att vara det enda positiva som klubben kan visa upp för närvarande. I höstas vann Portsmouth med klara 3-0 mot Rochdale. Portsmouth såg verkligen inte ut som en nedflyttningskandidat då, och Rochdale såg verkligen inte ut som en uppflyttningskandidat. I tisdags var allt precis tvärtom. Rochdales fans sjöng om hur dåligt Portsmouths lag är och Portsmouths ditresta supportrar mindes hur dåligt Rochdale var på Fratton Park.

Portsmouth inledde dock matchen bäst. Toumani Diagouraga, i sin sista match för laget, sköt genom flera försvarsben ett skott som Josh Lillis kunde rädda och efter tio minuter nickade Bondz N'Gala, som gjorde två mål i mötet i höstas, så när 0-1 på en hörna men nicken räddades på mållinjen. Bollen slogs sedan tillbaka in framför mål där Joe Devera nickade högt och snett i ett läge där det enligt Richie Barker räckte med en felträff för att näta. Managern tyckte inte att man behövde vara bra på huvudet för att göra mål där.

Men Rochdale var också farliga och fick det viktiga ledningsmålet efter kvarten spelad. Efter en hörna slogs ett inlägg in till Matt Lund som nickade in 1-0 från nära håll. Lund, åter efter avstängning, firade behärskat för att inte riskera en varning. Here we go again, tänkte jag och kollade BBCs liverapportering från Northampton - Wimbledon och blev tröstad av ett något oväntat bortamål.

Portsmouth hade en kvitteringschans men Lillis räddade Ricky Holmes skott och istället handlade det mer om hemmalaget. Ian Henderson och Lund hade båda chanser att utöka ledningen men 1-0 stod sig i paus.

I Northampton hade hemmalaget kvitterat på straff och gästerna fått en man utvisad. Det var tredje gången på fyra matcher som Northampton fått spela en betydande del av matchen med en man mer, två gånger på grund av hands i straffområdet och en gång på grund av att Rochdales Lund firade sitt mål på ett enligt domaren regelvidrigt sätt. Här börjar man önska att Portsmouth hade valt Wilder istället för att han skulle hamna i Northampton, men det är klart att managern inte har något med de röda korten att göra, eller hur?

Jag vet inte vad Barker sysslade med i paus men om det var ett försök i att bättra på spelarnas självförtroende misslyckades det kapitalt. Troligen passade han istället på att såga Devera för nickmissen och vem det nu var som missade markeringen på Lund för att han missade markeringen på Lund. Portsmouth var nämligen inte i närheten av att hota sina motståndare som istället avgjorde matchen med två snabba mål runt 60e matchminuten.

George Donnelly och Lund hade haft varsin chans när Henderson frispelades av en rensning. Trevor Carson var på skottet men kunde inte hindra bollen från att smita in i hörnet. Patrick Agyemang hade en reduceringschans men kunde inte bättre än att nicka rakt på Lillis. Istället punkterades matchen definitivt strax därefter när Peter Vincenti nätade på Matt Dones inlägg.

Portsmouth hade svårt att hålla i bollen och det var närmare 4-0 än något annat. Och när nyheten kom att Northampton hade gjort 2-1 och därmed låg bakom Portsmouth enbart på grund av färre gjorda mål såg allt riktigt, riktigt mörkt ut. Inte ens en målräddande tackling av Jack Whatmough kunde lyfta stämningen och fler och fler supportrar skanderade "Barker out!".

Men i Northampton var inte sista ordet sagt. Sex minuters tilläggstid utnyttjades till full av Sammy Moore som gjorde 2-2 i slutet av den 96e minuten. Därmed ligger Northampton två poäng efter Portsmouth, vilket kan bli mycket värdefullt framöver. Northampton hade dock kunnat vinna om det inte var för att stolpen räddade ett skott i den 98e minuten. Tanken om att Northamptons misslyckanden är ett av de viktigaste inslagen i Portsmouths kontraktjakt är allt annat än roande och definitivt väldigt främmande, men Portsmouth verkar inte kunna fixa något på egen hand för närvarande.

Barker out?

20 matcher har gett blygsamma 16 poäng och tolv mål framåt. Det talar sitt tydliga språk, men det är inte resultaten som är det värsta utan hanteringen av media och fans. Barker anses arrogant och fans är trötta på hans sågningar av spelare som inte utför hans instruktioner. Barker har betydligt sämre statistik än Guy Whittingham hade innan han fick sparken och det utan att viktiga spelare har tappats. Frustrationen kokade över i Rochdale och en supporter hävdar att Barker svarat med "f*ck off" på en fråga som supportern bedyrar inte var någon form av verbalt angrepp. Supportern hade (enligt sig själv) vidare uttryckt oro över nedflyttning och på detta sägs Barker ha svarat något i stil med att "ni borde vara vana vid nedflyttning vid det här laget". Igår hölls ett möte mellan två styrelsemedlemmar och Barker, ett möte som varit ett regelbundet inslag den senaste tiden, men som den här gången ska ha haft Barkers framtid i klubben som den viktigaste punkten.

Igår kväll hade inget beslut fattats utan diskussioner skulle återupptas idag. Styrelsen är inte enig i frågan - några medlemmar vill sparka och några vill inte sparka. Andy Awford verkar ha fått förfrågan om att ta över för resten av säsongen och det kan man tolka vad man vill i. Det finns egentligen ingen återvändo nu för Barker. Han kommer inte att vinna över fansen. Frågan för styrelsen är om man ska ta den ekonomiska smällen, och svälja en del av stoltheten, och i så fall när. Idag? Efter Newport på lördag? Efter säsongen om det blir nedflyttning? Eller hoppas på att opinionen ska vända något för Barker under den kommande säsongen om resultaten blir markant bättre?

Det finns gott om argument som lagts fram för att sparka Barker, men effekten av dem är enligt mig överdriven. En ny manager fixar inte ett sargat självförtroende på den korta tiden som laget har på sig för att rädda kontraktet. Viktigaste skälet som jag ser det är att en ny manager får fansens stöd, något som Barker idag saknar. Viktiga skäl emot är att klubben måste börja om i sommar, precis som man fick göra med Whittingham förra sommaren, Michael Appleton sommaren dessförinnan, och Steve Cotterill för tre år sedan. Sedan har vi förstås den ekonomiska biten där en ny manager behöver få utrymme för att forma sin egen trupp, något som Barker redan påbörjat, och den ersättning som måste betalas till Barker. Lägg också till den ekonomiska konsekvensen av att åka ur, som blir än större om man dessutom har sparkat Barker.

Vad var det som hände?

Självförtroendet försvann under en ödesdiger vecka i höstas. Först den hedersamma förlusten i Stevenage. Ett en man mindre Portsmouth var nära att äta in ett tvåmålsunderläge och pressade verkligen hårt för att få in kvitteringen utan att lyckas. Det följdes upp av två flata insatser borta mot Newport (0-3 i målarfärgscupen) och Wimbledon (0-4).

Jag köper inte att spelarna är för dåliga. Möjligen är deras karaktär för dålig, men inte deras övriga fotbollsrelaterade kvaliteter. Var de för dåliga mot Chesterfield också, den där dagen då man inte kunde se vilket lag som låg i botten och vilket lag som låg i toppen, eller vem som spelade hemma eller borta? Dåligt självförtroende får dock spelare att verka betydligt sämre än vad de är. Det brukar ofta yttra sig i att man gör saker lite mer halvdant. Om tillräckligt många spelare gör det blir det skillnad över 90 minuter plus stopptid. En annan följd är att man inte vågar göra misstag, och om man inte vågar göra misstag blir den för målgörandet nödvändiga kreativiteten kraftigt lidande.

Det är möjligt att Barkers fyra standardförändringar från match till match påverkar. Han säger själv att det är samma kvalitet på spelarna så det gör ingen större skillnad, men kontinuitet är viktigt. Å andra sidan har det varit många veckomatcher och alla spelare klarar inte av att prestera nära sitt max så ofta. Men vi har också de taktiska förändringarna som oftast har varit utifrån motstånd. I många matcher har taktiken varit bra. Det är individuella misstag defensivt som har fällt laget. Men problemet här är att även om dessa misstag inte hade skett hade laget på sin höjd nått ytterligare några 0-0-resultat. Mot Rochdale hade det säkert kunnat sluta 0-0, men knappast 0-1. Självförtroendet rök vid 1-0 och hemmalaget kunde därefter defiliera mot en säker seger.

Finns det då något positivt att ta med sig från de här tre förlustmatcherna? Ja, faktiskt. Siffror visar inte allt, men Portsmouth hade lika många skott mot och på mål både borta mot Fleetwood och Rochdale som sina motståndare. Mot York hade man fler skott mot och på mål trots spel en man mindre i 40 minuter. Visserligen skapas få riktigt heta målchanser, men laget spelar sig fram till potentiella målchanser. Om den biten blir ytterligare lite bättre kanske vi får se mål i någon av de kommande matcherna. Samtidigt vet vi av erfarenhet av de fyra 1-0-segrarna att ett mål och en seger här och där inte räcker för att vända på skutan.

Vad behövs för att säkra kontraktet?

Tur. Ja, just nu känns det så. Det finns inget som tyder på att laget ska kunna vinna en match eller ens göra mål för närvarande. Jag har dock under mina 33 levnadsår sett gott om exempel på hur ett lag utan självförtroende, form eller kvalitet helt plötsligt börjar vinna. Den här serien är dessutom så jämn att ingen uppgift är för svår. Det kan räcka med att möta ett lag som inte är på topp för att kamma hem en trepoängare. Nu har Portsmouth haft lite oflyt med matcher mot lag i bra form (Scunthorpe, Chesterfield, York, Rochdale, för att nämna några). Sedan förlusten mot Torquay på årets första dag har Portsmouth bara förlorat mot ett lag som inte haft toppform och det var ändå borta mot Fleetwood. Kanske kan resultaten komma när man nu ställs mot lag som inte är i toppform, som till exempel mot Newport som bara vunnit en av de tio senaste.