Tung 0-1-seger borta mot jumbon
Ibland spelar det ingen roll hur det ser ut eller hur knapp segern är målmässigt. Ibland handlar allt om tre poäng och att ta sig ur formsvackan.
0 - 3. POR mot LEY. Google News talar hånfullt till mig. Som om det inte var nog att fans till Bolton, Peterborough och den där grannen i nordväst passat på att håna. Nackdelen med att starta bra är att våra egna fans tar ut seriesegern innan december kommit igång och nu får alla smaka på konkurrenternas kontringar. Det är klart att den som inte trodde på serieseger efter 2-0 hemma mot Bolton kan kasta första stenen. Jäklar vad starka Portsmouth var då, mitt i en period av fyra raka segrar och 10-0 i målskillnad, tre av matcherna på bortaplan.
Det har varit en jobbig formsvacka som blivit längre än vad den borde blivit. Mycket har handlat om att poäng har kastats bort, men mot Orient gjordes inte ens grunderna rätt. Orient var föredömligt bra ska det sägas och de är nu ett av formlagen i serien. Orients 1-0-seger mot Bolton visar hur oförlåtande League 1 är. Presterar du inte på topp riskerar du alltid att förlora.
Så när botten ställdes mot toppen var det inte en på förhand given bortaseger. De flesta tycktes vara överens om att bara det blir tre poäng spelar det ingen roll hur det ser ut på planen medan det alltjämt finns en liten högljudd skara som tycker att ett sådant lag ska blåsas av banan med tre, fyra mål. Det var längesedan jumbon förlorade med mer än två mål, men låt inte fakta komma i vägen för en åsikt.
Det är inte konstigt om självförtroendet har påverkats i det blå lägret. När man gick för ett segermål med trebackslinje och yttrar som vingbackar mot Bristol Rovers åkte man på ett förlustmål i sista tilläggsminuten. När man hade ledningen mot Cheltenham tappade man koncentrationen i fem minuter och förlorade. Det syntes mot Orient att huvuden hängde direkt efter 0-1, och det syntes på Colby Bishops ansats att han skulle missa straffen vid 0-2. Den här matchen skulle inte sluta 0-3.
Fleetwood 0 - 1 Pompey
Fleetwood (3-4-3): Lynch; Wiredu, Heneghan, Earl; Vela (k), Lawal, Dolan (Johnston 21), Boyes; Marriott (Omochere 60), Stockley (Patterson 77), Mayor (Coughlan 77)
Gula kort: Vela, Heneghan, Lawal, Marriott
Övriga avbytare: McMullan, Rooney, Holgate
Pompey (3-4-2-1): Norris; Shaughnessy, Raggett, Towler; Devlin, Pack (k), Morrell (Saydee 46), Lane; Kamara (Sparkes 80), Lowery (Ogilvie 84); Bishop
Mål: Kamara 25
Gula kort: Morrell, Shaughnessy, Pack, Lane
Övriga avbytare: Macey, Martin, Whyte, Scully
Domare: Neil Hair
Publik: 3782 (1100 Pompey-fans)
Det var tydligt att Fleetwood, nu under Charlie Adam, spelade för 0-0. Under första halvlek hade de inte ett enda anfall värt namnet och följaktligen inga avslut på mål. Portsmouth hade mycket boll, cirka 70%, och hade under första halvan av halvleken svårt att komma till. Det var trångt på offensiv tredjedel.
Men i mitten av halvleken hittade Abu Kamara lite yta tack vare Marlon Packs genomskärande passning. Kamara tog emot och vände bort en motståndare i en rörelse, lirkade sig loss från en annan med två snabba tillslag med vänstern, och sedan sköt han ett inte alltför märkvärdigt skruvat skott som gick in en meter från ribban och stolpen. Målvakten var skymd och reagerade sent, och det förlösande målet hade kommit.
Det hände inte mycket framför endera mål därefter. Bishop gjorde vad han kunde med en lite för snål passning från Kamara, men efter att ha grävt fram bollen till ett avslutsläge hade Josh Earl hunnit emellan för att styra bollen utanför stolpen. Paddy Lane hade också en chans med ett avslut som blockerades. Den här gången var det Jack Marriott som var i vägen.
Fleetwood lyfte upp spelet i andra halvlek och var inte långt från en kvittering när Jayden Stockley styrde bollen utanför, men det såg ut som att Will Norris hade hunnit dit ifall bollen hade gått mot mål. Istället var det mycket nära 0-2 när Jay Lynch gjorde en fin benparad på Bishops hårda skott från nära håll. Fleetwood hade med lite tur kunnat få med sig ett mål när bollen studsade via Danny Mayor utanför stolpen, men annars blev det inte farligt framför Norris. Målvakten fick göra ett ingripande när han var före Brendan Wiredu på bollen i straffområdet, ett ingripande han ska lyckas med alla dagar i veckan.
Det är klart att det hade varit skönt med en klarare seger, gärna ett andra mål innan det hade kunnat bli nervöst, men det var egentligen aldrig någon fara. Den nödlösning i form av 3-4-2-1 som John Mousinho satsat på höll bra, med en Ryley Towler som var felfri trots matchoträning, och Tom Lowery har kommit igång bra efter knäoperationen. Vidare överraskade Terry Devlin med en solid insats som vingback, men Mousinho var inte förvånad då han sett att den unge nordirländaren har löpstyrkan, intensiteten, aggressiviteten och bollbehandlingen för att klara av en sådan roll. Att Joe Morrell tvingades utgå med en skada bidrog säkert till att Fleetwood fick lite mer utrymme. Förhoppningen är att skadan är lindrig.
Till lördagens match är troligen Joe Rafferty tillbaka vilket lär innebära att trebackslinjen läggs på hyllan igen. Mousinho har hintat om att ett nyförvärv kan bli klart i dagarna och det är främst två positioner som behöver stärkas. Mot Fleetwood spelade alla tre tillgängliga mittbackar och det behövs ytterligare en då Connor Ogilvie är öronmärkt för vänsterbacksrollen nu när han äntligen är tillbaka. Och så är det ju det där med den offensiva centrala mittfältsrollen. Tino Anjorin är tillbaka i mars och Alex Robertson är borta resten av säsongen. Det ryktas att Myles Peart-Harris kommer lånas in från Brentford och det är en spelare som Richard Hughes känner väl efter lånesejouren i Forest Green.
Förlust för Bolton och kryss för Derby innebär lite andrum i toppstriden, även om Portsmouth mycket väl kan hamna på kvalplats om jagande konkurrenter vinner sina hängmatcher. Det är jämnt i toppen och det ser ut att bli en mycket spännande andra halva av säsongen.
