Två kryss i ligan och skräll mot Cardiff i cupen
Ett starkt men sent komponerat lag har blandat och gett i inledningen av säsongen. Först en stark andra halvlek i Sheffield som gav en poäng, därefter mållöst hemma mot Lincoln. I cupmatchen borta mot Cardiff såg det ut att bli uttåg efter en halvlek, men en mycket stark andra halvlek som vanns med 3-0 skickade Portsmouth vidare.
Sheffield Wednesday 3 - 3 Pompey
Sheffield Wednesday (3-4-1-2): Stockdale; Iorfa, Heneghan, Ihiekwe; Hunt, Byers (Smith 71), Dele-Bashiru (Vaulks 90+4), Johnson; Bannan (k); Windass, Gregory (utvisad 93)
Mål: Johnson 8, Dele-Bashiru 52, 81
Röda kort: Gregory
Gula kort: Windass, Byers, Ihiekwe, Stockdale
Övriga avbytare: Dawson, Palmer, Famewo, James, Bakinson
Pompey (4-4-2): Griffiths; Rafferty, Morrison, Raggett (k), Ogilvie; Curtis, Pack, Thompson (Tunnicliffe 90), Jacobs (Hackett 74); Bishop (Scarlett 74), Pigott (Mingi 88)
Mål: Ogilvie 50, Jacobs 57, Bishop 64
Övriga avbytare: Oluwayemi, Swanson, Mnoga
Domare: Sebastian Stockbridge
Publik: 26901 (2135 Pompey-fans)
Premiär och fem debutanter. Sex om man räknar Marlon Pack, som var tonåring när han gjorde sin första match för Portsmouth, och nu tillbaka för sin tredje. I laget ingick även Josh Griffiths, Joe Rafferty, Michael Morrison, Colby Bishop och Joe Pigott. En sen skada på Clark Robertson innebar att Morrison fick bilda mittlås med Sean Raggett. De hade spelat tillsammans en stund tisdagen före premiären och var båda en aning ringrostiga. Raggett hade missat de sista träningsmatcherna och Morrison hade anlänt dagen före sista träningsmatchen.
Danny Cowley ställde de bästa elva tillgängliga spelarna på planen och därmed blev det en 4-4-2-uppställning med Ronan Curtis på fel kant. Förutom Robertson saknades även Joe Morrell medans Denver Hume och Reeco Hackett inte var redo för att starta. 4-4-2 mot hemmalagets bollskickliga tremannainnermittfält visade sig inte vara den bästa av idéer. Ugglorna tog ganska snart initiativet och tog ledningen i den åttonde minuten. Barry Bannans genomskärare friställde Josh Windass till höger och hans hårda inspel rakades in av Marvin Johnson. Ett fint mål, men den där passningen av Bannan hade inte gått fram till en onsidespringande spelare om det hade varit det ordinarie mittlåset.
Portsmouth fick mest jaga i första halvlek och mäktade inte med några intressanta anfall. Skulle klasskillnaden vara så stor? Förvisso få bra chanser för hemmalaget, men total kontroll hade de. Andra halvlek var helt annorlunda. Plötsligt spelade Portsmouth på framfoten och fick snabbt in en kvittering. Pack förarbetade fint och lade upp en boll som gjord för att Connor Ogilvie skulle nicka in den otagbart för David Stockdale, bara för att sedan se Fisayo Dele-Bashiru skjuta in ett distansskott som Griffiths nog borde kunnat styra undan.
Portsmouth för ett år sedan hade kunnat vika ner sig här men det här är ett annat lag. Minuterna efter 2-1 hittade Pigott in till Bishop som nickade via Stockdales fingrar i ribban varpå Michael Jacobs nickade in returen och ytterligare några minuter senare kombinerade anfallarna på nytt. Återigen ett inlägg från Pigott och den här gången gick Bishops nick direkt i mål. Frågetecken för försvarsarbetet då Bishop till synes enkelt hittade en lucka mellan backarna.
Gästerna stod sedan emot anstormingen till den 81:a minuten då Ogilvie knockades av ett skott som gick ut till hörna. Utan Ogilvie på planen kunde Wednesday kvittera genom ett stenhårt skott av Dele-Bashiru sedan Bishop nickat undan hörnan. Det var obekvämt lång tid kvar på matchen och här trodde nog de flesta på ett segermål för hemmalaget. Dock var det Portsmouth som kom närmast och med en normalskicklig domare hade man säkert kunnat avgöra. Inhopparen Dane Scarlett var på väg igenom till vänster i straffområdet när en hög fot från Dominic Iorfa träffade både boll och huvud och även om Iorfa tog bollen först var det farlig spel. Foten ska inte vara där uppe.
På tilläggstid var den andre inhopparen Hackett på väg igenom för att rivas ned av Lee Gregory som fick sitt andra gula kort och blev därmed utvisad. Det såg ut som att förseelsen var på linjen eller innanför och därmed borde det blivit straff, men Portsmouth fick nöja sig med frispark. Det sista som hände var att Curtis sköt ett snett och vint skott via ett försvarsben till inspark. Hur domaren inte kunde döma hörna var lika ofattbart som den missade höga sparken.
Nåväl, 3-3 borta mot seriens bästa lag är ett bra resultat och framförallt var det starkt att komma tillbaka både från 1-0 och 2-1.
Pompey 0 - 0 Lincoln
Pompey (4-4-2): Griffiths; Rafferty (Swanson 81), Morrison, Raggett (k), Ogilvie; Hackett (Curtis 62), Thompson (Mingi 70), Pack, Jacobs; Pigott (Scarlett 62), Bishop
Övriga avbytare: Oluwayemi, Freeman, Mnoga
Lincoln (4-3-3): Rushworth; Eyoma, O’Connor, Poole, Robson; Sanders, Sørensen, Oakley-Boothe; Adelakun (Jackson 77), Hopper (k), Bishop (Maguire 72)
Gula kort: Sanders, Sørensen
Övriga avbytare: Wright, Roughan, Worsfold-Gregg, Makama, Kendall
Domare: David Rock
Publik: 17855 (481 gästande)
Det var med stor förväntan som Fratton Parks största publik på många år tillsammans med oss annorstädes belägna iFollow-användare såg säsongens första hemmamatch sparkas igång. Nu är arenan i stort sett återställd till maxkapacitet. Tom Lowery hade skrivit på ett treårskontrakt, men för sent för att kunna registreras i tid och Owen Dale var ännu inte klar då han hade allt fokus på att bli pappa på fredagen.
Lincoln hade det jobbigt under första kvarten men stod emot alla anfallsförsök. Portsmouth mattades av efter hand och det hände inte mycket i matchen. I den nittonde minuten stannade domaren David Rock matchen för en minuts applåd för Maximus Linter som tragiskt dog innan han föddes.
Blott en intressant målchans skapades i första halvlek när Bishop hoppade över Ogilvies passning för att ge Hackett ett skottläge, men skottet blockerades och bollen studsade upp för högt för att Hackett skulle kunna få ner returen under ribban.
I andra halvlek hade båda lagen några nästanlägen där till synes farliga inspel skickades undan med tur och skicklighet av försvaren. Inhopparen Scarlett hade bästa chansen för hemmalaget när han tog vara på en missbedömning av Carl Rushworth som dock kom tillbaka och räddade avslutet. Lincoln var nära att ta ledningen efter att Morrison gett bort en hörna med en usel hemåtnick, men Max Sanders nickskarv gick tätt utanför stolpen.
Portsmouth spelade hyfsat och hade 16-4 i avslut utan att det var riktigt nära mer än en gång medan Lincoln inte hade ett enda avslut på mål. Försvaret var stabilt och mittfältet med Pack i spetsen hade ett tydligt övertag hela matchen, medan det framåt saknades det lilla extra. Ingen av yttrarna imponerade och varken Pigott eller Bishop fick något att jobba med. Känslan är den att Lowery och Dale kommer bidra med vad som saknats, men Hackett, Jacobs och Curtis måste också kunna bättre.
Efter matchen meddelade Danny Cowley att magsjuka hade gått i truppen och att flera spelare var medtagna på matchdagen. Det förklarar varför det extra bettet inte fanns där och med det i åtanke får man säga att prestationen ändå var ganska bra.
Cardiff 0 - 3 Pompey (Ligacupen)
Cardiff (4-2-3-1): Alnwick; Campbell (utvisad 89), Denham, Nelson, Bagan; King, Ralls (k); Tanner (R.Colwill 52), Whyte (Ojo 52), Philogene (Etete 72); Harris (Semenyo 90+1)
Röda kort: Campbell
Gula kort: Nelson
Övriga avbytare: Allsop, McGuinness, Wintle, J.Colwill, Watters
Pompey (4-4-2): Griffiths; Swanson, Mnoga, Raggett (k) (Morrison 46), Rafferty; Dale (Hackett 63), Mingi, Pack (Lowery 46), Curtis; Pigott (Jacobs 64), Scarlett (Bishop 62)
Mål: Pigott 58, Curtis 68 (straff), Bishop 72
Gula kort: Mingi
Övriga avbytare: Oluwayemi, Freeman, Thompson, Jewitt-White
Domare: Lee Swabey
Publik: ca 5000 (ca 1000 gästande)
Ett rejält bortafölje såg Portsmouth slå ut Championship-laget Cardiff efter en mycket stark andra halvlek, detta trots en startelva med enbart högerfotade spelare. Danny Cowley gav debut från start till Zak Swanson, Jay Mingi, Dale och Scarlett. I mittförsvaret fick Haji Mnoga chansen i väntan på att lånas ut medan nyförvärvet Lowery fick inleda på bänken.
Pigott snodde tidigt åt sig bollen och sköt ett skott som tippades till hörna av Jak Alnwick (Bens bror för den som undrar), men sedan var det mycket Cardiff och Portsmouth fick ägna sig åt att försvara, vilket man gjorde med den äran. Cardiff hade en boll i nät där linjemannen korrekt vinkade offside och sedan ett flertal skott som blockerades. Griffiths gjorde sin enda räddning när han först tappade ett inlägg efter att ha sprungit in i egen spelare för att sedan styra undan Eli Kings avslut.
Halvlekens bästa sekvens kom i 37:e minuten när Scarlett lirkade sig igenom och så när hittade en medspelare framför mål varpå Cardiff blixtsnabbt kontrade och tvingade Raggett till att fläka sig framför mållinjen för att rädda ett säkert mål. Det mesta av intresse hände i Portsmouths tredjedel och inget pekade på en skräll i det läget.
Men andra halvlek var en annan historia, precis som i Sheffield förra lördagen. Raggett och Pack vilades till förmån för Morrison och Lowery utan att prestationen påverkades negativt. Dale fick första chansen när han tog emot bollen vid bortre stolpen, men hans avslut täcktes. Sedan hade Cardiff hyfsade lägen för ett ledningsmål.
I den 58:e minuten tog Curtis hand om ett dåligt uppspel, bröt in i banan och spelade till Pigott vars halvträff studsade in vid stolpen till 0-1, hans första mål för Portsmouth. Bishop, Hackett och Jacobs hoppade sedan in och den sistnämnde tvingade omgående fram en hörna via ett lågt skott som Alnwick räddade. På hörnan drog den tidigare varnade Curtis Nelson en strut ur Morrisons tröja och straffen var solklar, och kanske hade ett andra gult kort varit på sin plats.
Fram klev Curtis och gjorde en kopia av Lothar Matthäus straffspark för Västtyskland mot Tjeckoslovakien 1990, stenhårt nedanför det högra krysset, om än med halva ansatsen. “Inte den minsta tvekan”, som Staffan Lindeborg sade för 32 år sedan. Hur Andy Moon beskrev det har jag ingen aning om eftersom jag inte kunde få in radiosändningen i iFollow utan istället tvingades se på Charlton - QPR.
0-3 kom på hörna några minuter senare efter att Bishop gjort en bågad löpning från straffpunkten bakom försvararen. Han träffade Jacobs inlägg perfekt med pannan och varken försvararen eller målvakten hade någon chans att värja sig. Det såg väldigt genomtänkt och inövat ut.
Cardiff gav inte upp, men den sista lilla chansen att komma tillbaka in i matchen försvann med några heroiska blockeringar av bortaförsvaret. I 89:e minuten åkte man på nästa smäll när en frustrerad Vontae Daley-Campbell satsade sent och vårdslöst mot Rafferty och blev utvisad, ett enkelt domslut för Lee Swabey.
Ett fjärde mål hade varit löken på laxen för Toms “Four-nil written all over it”-show och det var inte helt långt borta när den imponerande Mingi forsade fram och kom till avslut efter fint spel på ett tillslag, men Alnwick räddade.
Det var svar på tal efter den bleka, om än magsjukepåverkade, insatsen mot Lincoln, och det finns anledning att vara optimistisk efter säsongsinledningen. Tre matcher in på säsongen har ordinarie anfallsparet Pigott och Bishop gjort ett respektive två mål medan deras partner Scarlett visat sig mer än redo för seniorspel. Pack och Lowery var mycket bra, men det stora utropstecknet på innermittfältet var ändå Mingi. Femteval inför säsongen, men antagligen den som är närmast att starta bredvid Pack mot Cheltenham. Curtis var tillbaka i sin bästa version när han fick starta till vänster och backlinjen var felfri. Swanson imponerade stort på högerbacken och kommer utmana Rafferty, som i sin tur imponerade på fel kant.
Det återstår att se om spelarna höjde sig extra mot starkare motstånd eller de kan vara så här bra även mot Cheltenham, vars starkt reservbetonade lag åkte på en 0-7-förlust hemma mot Exeter. Efter att ha sett många par av matcher som karaktäriseras av “upp som en sol och ned som en pannkaka” räknar luttrade supportrar med en uddamålsförlust på lördag.
