5 dagar i London med fotboll och så lite OS också förstås
Undertecknad spenderade några dagar i London i början av augusti månad för att se på OS. Vi fick biljetter till fyra olika evenemang varför vi kom att ha lite tid över också för vila och sightseeing. Det blev en alltså en del sightseeing i fotbollens tecken med andra ord. Här följer vår reseberättelse.
Min arbetskamrat Bosse kom hem från OS i Peking (en del stavar det kanske annorlunda, men så stavades när jag var i staden 1984) och berättade hur fantastiskt det var och att han absolut ville fara till OS i London 2012. Ville jag följa med ? Ja, sade jag även om var osäker på om det verkligen skulle bli av. Det låg fyra år framåt i tiden och det var mycket som skulle ordnas för att resan skulle bli av. Men vi lyckades fixa biljetter och boende och allting annat och söndagen den 5 augusti satt vi på Arlanda för att ta flyget till London.
Bosse, ja han är en idrottsfantast utöver det vanliga. På typ 30 år har han missat två hemmamatcher med sitt favoritlag i ishockey Södertälje SK. Den första gången låg han på sjukhus och den andra gången blev en match flyttad och han hade redan köpt en semesterresa. Han har Bolton som sitt lag i England och Bollnäs i bandy bland annat. Kan ha med hans förnamn Bo att göra !?
Resan kunde inte ha börjat på ett roligare sätt än att vi satt och pratade med Sveriges landslag i taekwondo i form av Elin Johansson och Udo Sanli på Arlanda som också var på väg till London för att tävla. Två av de fyra evenemangen som vi hade biljetter till gick av stapeln redan på måndagen. Vi bodde på Premier Inn alldeles intill arenan Excel Arena så det var inga problem att ta sig dit. Det tog bara tio minuter att promenera dit.
Första passet i Excel Arena innehöll kvartsfinalerna i damernas boxning där vi tyvärr fick se Anna Laurell förlora sin match mot den slutgiltiga vinnaren Claressa Shields. Då blev det andra passet desto roligare då vi fick se Johan Eurén ta brons i tungviktsklassen i brottning efter en hård match. Det var kul att få se den svenska flaggan hissas vid prisutdelningen även om den inte gick ända opp i topp ! På tisdagen gjorde vi det enda besöket i Olympic Park för att se semifinalen i vattenpolo mellan USA och Australien.
Onsdagen var helt ledig så nu hade vi lite tid för sightseeing. Vi bodde i Docklands i östra London som är gamla arbetarkvarter och det bildades många fotbollsklubbar i området. Längre bort på spårvägslinjen London Docklands Railway fanns stationen Woolwich Arsenal. Det var alltså i detta område som arbetarna i de lokala vapenfabrikerna bildade fotbollsklubben Arsenal 1886. Det fanns inte så många spår av den gamla fotbollsklubben då vi stiger upp från underjorden. Det pågår en hel kommers och liv utanför på gatan och lite längre bort i en liten park visas bilder från OS på en storbildsskärm för alla de som inte har fått tag på en biljett till tävlingarna.
Det var ändå som man kunde tänka sig hur fabriksarbetarna kom ut ur fabrikerna i slutet av 1800-talet för att se sitt Woolwich Arsenal spela fotboll. Det var också i denna del av London (Docklands) som man spelade sina hemmamatcher, men efter några magra ekonomiska år fick man en ny ägare som flyttade klubben till norra London.
Bosse och jag har en gemensam arbetskamrat som är mycket god vän med hustrun till den finske landslagsmålvakten Jussi Jääskeläinen och hon brukar resa och hälsa på familjen. Jussi spelade 474 matcher för Bolton Wanderers mellan 1997 och 2012, men flyttade i somras till West Ham United för att återförena sig med sin gamla boss i Bolton Sam Allardyce. Sagt och gjort så tog vi också tunnelbanan lite senare till Upton Park som också låg i det ”olympiska området” av London ( det var faktiskt bara 2-3 stationer från Olympic Park).
Detta var faktiskt inte min första resa till Upton Park utan jag såg West Ham-Norwich i en kvartsfinal i FA-cupen 1989 i samband med att min far fick en London-resa på sin 60 års dag. Tyckte dock att det verkar som om området har ändrat karaktär på dessa 23 år när man går gatan fram till fotbollsstadion då området har blivit mer internationellt så att säga. Tidigare var stadsdelen mer engelsk arbetarklass så att säga.
Fotbollsarenan ser dock ut som jag kommer ihåg den och naturligtvis gör vi ett besök i klubb shopen under vårt besök på Upton Park. Det märks också att West Ham United är nykomlingar i Premier League denna säsong med alla de nya införskaffade souvenirerna man har till försäljning för att fira avancemanget!
Vi passerar också Dagenham där våra kollegor i League Two, Dagenham & Redbridge, huserar, men vi väljer att inte stiga av tunnelbanan utan vi åker bara förbi området. Kvällen spenderas på teater och vi ser på Queen-musikalen We will rock you. Trodde att alla teatrar skulle vara utsålda under OS, men alla besökare var kanske för trötta av all idrott under dagen för att gå på teater på kvällen då det var gott om lediga platser i lokalen.
Torsdag var så dagen då man för första gången skulle få besöka Wembley för finalen i damfotboll mellan USA och Japan, en repris av förra årets VM-final. Matchen skulle börja först kl 19:45 så vi hade en hel dag att gå runt i London också. Fick tag på flera tidningars special tidningar inför den kommande fotbollssäsongen vilket naturligtvis införskaffades och har visat sig vara bra läsning. Ser att många experter är osäker inför Port Vales kommande säsong med tanke på alla problem som man har utanför plan. Port Vale är det lag som lika gärna kan åka ur League Two som att man avancerar till League One. Vi får väl se om experterna har rätt.
Wembley var en fantastisk fin arena och matchen USA-Japan 2-1 bjöd på fin underhållning. Japan hade mer av spelet och de flesta avsluten medans USA gjorde mål på de chanser man hade och USA har också mycket att tacka Hope Solo i målet för att man vann. Trots att USA hade de gamla Hammarbyarna Pia Sundhage och Tony Gustafsson på ledarbänken var det väl Japan som man hejade såsom underdogs i denna match. Pia Sundhage har verkligen kommit ut i fotbollsvärlden sedan man såg henne spela på legendariska Kanalplan på Södermalm i Stockholm för en himla massa år sen.
Bra platser hade vi också. Längst upp under taket på Wembley hade vi en underbar utsikt över planen och vi kunde se hur spelet böljade fram och tillbaka långt där nere på planen. Förstår inte varför man betalar dyra biljetter för att sitta nere vid planen då man kan ha en superb vy långe uppe på läktarna.
På fredagen var det dags att packa sakerna på hotellrummet för att återvända till Sverige. Det var verkligen en minnesvärde resa att ha fått uppleva ett OS så här för evenemanget präglade staden med alla dessa frivilliga som ställde upp så att alla besökare skulle känna sig välkomna.
Ska man ta fram något som var negativt så var det väl att det var lite svårt att handla OS-souvenir och andra minnessaker. Det fanns inga affärer utanför arenaområdena som sålde officiella OS-produkter och för att komma in på området var man tvungen att ha en biljett. De affärer som fanns var små med ett litet sortiment och de stängde så fort tävlingarna hade börjat, men i övrigt var det ett helt underbar OS.
Summan av hela resan är dock att jag har prickat in OS i Rio de Jaineiro 2016 för dit måste jag fara !
Fotnot: I inför matchen rapporten mot Burnley rekommenderade jag Burnley-gruppen Chumbawambas hit ”I got knocked down” från 90-talet och det var faktiskt en låt som spelades en hel del på arenorna under OS. Andra populära låtar var David Bowies ”Heroes” och Queens ”We will rock you”. Beatles och Rolling Stones kunde jag aldrig höra på arenorna då bragder, ära och mod kanske aldrig har varit teman i deras låttexter.
