Leyton Orient - Port Vale1 - 1
Leyton Orient 1-1 Port Vale
Lördagens bortamatch markerar starten för den nya eran på Vale Park, med David Flitcroft som Director of Football och Darrell Clarke i rollen som huvudtränare. Matchplanen verkade vara att i första hand inte förlora matchen och laget kändes mer stabilt defensivt än det gjort på väldigt länge. En bra start för den nya don med andra ord.
Inför matchen var det många frågetecken kring Port Vale, där frågan om vilken typ av fotboll Clarke skulle försöka spela med sitt lag och vilka spelare som imponerat mest på honom under den första träningsveckan var de största. När det kommer till typen av fotboll så kändes det inte alltför annorlunda jämfört med hur det har sett ut tidigare. Naturligtvis kan man inte förvänta sig att en tränare ska komma in och vända på formen och implementera ett helt nytt system på bara en vecka men det syntes att spelarna verkligen kämpade och det gick inte att klaga på hur laget kämpade matchen igenom.
Clarke valde att ställa upp laget i en 4-4-2-formation med nyförvärvet Mustapha Olagunju som mittbackspartner till Nathan Smith. Olagunju gjorde en bra första halvlek och såg länge stabil ut. i den andra stod han dock för ett antal mindre förtroendeingivande aktioner men trots detta har jag svårt att se att han skulle bli petad som resultat av dem i nästa match. Det centrala mittfältet bestod av Tom Conlon och Luke Joyce, och de båda skötte sig bra. Joyce har under den här säsongen inte presterat på samma nivå som han gjort de två senaste säsongerna, men mot Leyton Orient gjorde han en av de bästa matcherna för säsongen. Kurtis Guthrie och Devante Rodney startade som anfallare och det kändes som om samarbetet fungerade bra, där Guthrie med sin längd kunde ta de flesta luftduellerna och Rodney kunde använda sin kraft och snabbhet i spelet bakom backlinjen.
I den första halvleken hade Leyton Orient bollen under kontroll mest men trots det hade Vale de farligaste chanserna. Bortalagets disciplin i försvarsspelet gjorde det svårt för Orient att hitta fram till de riktigt farliga chanserna. Hemmalaget kom inte närmre än den hörnan som nickades över av mittbacken Dan Happe. Samme Happe var två minuter tidigare nära att assistera Vales Alex Hurst efter att han, jagad av Devante Rodney, rensat bollen snett inåt bakåt där just Hurst dök upp och fick iväg ett avslut som Orients målvakt Lawrence Vigouroux kunde rädda med hjälp av en benparad.
Den andra halvleken startades piggt av Vale som och det såg ut som om Orient inte riktigt var beredda på det. Som konsekvens av detta kom 0-1 efter att David Worrall plockat upp en misslyckad rensning av Orients James Brophy och med sin svagare vänsterfot placerat bollen nere vid den bortre stolproten.
Knappa kvarten senare kom kvitteringen. James Brophy hittade från sin vänsterbacksposition in till Daniel Kemp, som varit aktiv hela matchen, och han kunde likt Worrall placera bollen vid den bortre stolproten. Förutom Kemp var Orients centrale mittfältare Jobi McAnuff i mina ögon bäst på plan. Den 39-årige veteranen kroknade lite under matchens sista 20 minuter men var innan det planens gigant och det mesta gick genom honom.
Vale kändes nöjda med ett oavgjort och det präglade den andra halvleken. På andra sidan planen stod ett välbalanserat lag som kommer att ha häng på playoff-platserna hela vägen in i maj och en poäng borta mot ett sådant lag är alltid välkommet. Dessutom såg det ut som om laget var redo att kämpa för varandra igen och inte ville ge sig. Förhoppningsvis är detta ett tecken för vad som komma skall och att laget bygger vidare på det. För det finns mycket att ta med sig från den här matchen och förhoppningsvis kan det här vara starten för en mer positiv trend, jag tror åtminstone att de rätta personerna är på plats för att det ska bli så.
Nästa match är hemma mot Stevenage på tisdag och det är början på en fyra veckor lång period med matcher på både tisdag och lördag, så vi kan räkna med mycket rotation i startelvan framöver.
