Premier League i halvtid - Höstens besvikelse: "Befäster Chelseas rykte som en kortsiktigt tänkande klubb"
Vi rundar av summeringen av Premier League i halvtid med ett snack med Chelsearedaktionen, som fått se sitt fantastiska fjolårslag försvinna under hösten och ersättas med bleka kopior.
Vi snackar med Fredrik Temmes på Chelsearedaktionen om mästarnas underliga förvandling.
Det är en otroligt märklig resa som Chelsea FC har tagit under hösten. Överlägsna ligavinnare, till ett lag som är indraget i bottenstriden. Om du summerar säsongen i en mening, hur formulerar du den?
- ”Ett monumentalt antiklimax” känns som en kort och koncis formulering för denna nattsvarta Chelsea-höst.
Vad är din teori kring varför ni fallit så hårt? Är det att ni var mätta och underskattade att de andra klubbarna skulle spetsa till sina lag?
- Det fanns säkert en viss grad av mättnad, men jag tror att en tyngre initial faktor var att spelarna inte var fysiskt redo. Laget var slutkört i maj, fick extra semester och därmed åtminstone en veckas kortare försäsong jämfört med de andra topplagen. Det blev smärtsamt tydligt när säsongen drog igång. När förlusten mot Arsenal - Mourinhos första mot Wenger - i Community Shield följdes upp av en skakig premiär mot Swansea, en överkörning i det tidiga toppmötet mot City och en överraskande hemmaförlust mot Crystal Palace övergick det fysiska problemet till ett psykiskt.
Den efterföljande negativa spiralen resulterade i en verklighet som var helt ny och bevisligen svårhanterlig för tränaren och truppen. Vana vinnare har med all (o)önskvärd tydlighet svårt att motivera sig för en bottenstrid. Ett annat problem var att Mourinho inte fick de värvningarna han önskade under sommaren. Det talades ju om bland annat Pogba och Stones, men ledningen misslyckades å det grövsta och levererade något helt annat. Att värva Papy Djilobodji (who?), en hygglig Asmir Begovic, en floppande Falcao och en oprövad Baba Rahman dög inte när t.ex City håvade in spelare som Sterling och Kevin de Bruyne. Bästa förstärkningen blev Pedro, en marginell uppgradering av en redan stark ytterbesättning. Det var inte heller vilka spelare som helst som hade tackat för sig. Drogba och Cech bidrog inte med särskilt mycket på planen under titelsäsongen, men var utan tvekan viktiga pelare att luta sig mot för en trupp som nu visats ha alldeles för få karaktärsstarka ledargestalter. Terry har inte orkat dra hela lasset ensam.
Dispyten med Eva Carneiro skapade dålig PR för Chelsea.
Tittar man på ert forum så är åsikterna om Mourinho delade mellan de som tycker att enough is enough och de som förbannar klubbens dåliga tålamod. Var stod du i frågan? Många menade ju att Mourinho också måste få tillåtas ha en dålig säsong. Samtidigt har hans beteende rört upp mycket känslor och skapat mängder av negativa rubriker kring klubben?
- Jag blev fruktansvärt besviken när Mourinho sparkades, även om det till slut var väntat. Jag är övertygad om att han hade vänt på skutan om han hade fått mer tid och förtroende, och med tanke på vad han gjort för klubben borde han ha haft förtroendekapital nog för att överleva en dålig säsong. Att det trots allt tog så lång tid, med Chelsea-mått mätt, för Roman att fatta yxan tyder ändå på att det fanns en genuin vilja att se honom lyckas med att bygga den utlovade dynastin. Men problemen blev alltför många alltför fort. Att de regerande mästarna harvar i botten istället för att slåss i toppen är oacceptabelt, speciellt för en tränare som inte lever på någon publikfriande champagnefotboll, utan på sin förmåga att vinna.
Dessutom har de kontroversiella utspelen i pressen varit ovanligt många och märkliga den här säsongen. Man kan ha överseende med dem så länge resultaten kommer, men när det går dåligt tär det säkert fort på en klubbägares tålamod. Särskilt hela karusellen kring Eva Carneiro och Jon Fearn skapade dålig pr för klubben och säkert onödiga problem i ett redan disharmoniskt omklädningsrum.
Lägg därtill att en av Mourinhos största styrkor som tränare är förmågan att ena gruppen. Om det nu fanns en ”palpable discord” mellan honom och spelartruppen, som Emenalo påstått, så finns det kanske inte så mycket annat att göra än att sparka honom. Står man inför beslutet att göra sig av med en underpresterande spelartrupp eller en enskild tränare så kommer valet alltid att falla på den sistnämnde, tyvärr. Men det är viktigt att poängtera att såväl spelartruppen som klubbledningen bär ett lika stort ansvar som Mourinho för mästarlagets tillkortakommanden den här säsongen. I långa loppet tror jag att det kommer visa sig vara ett ödesdigert misstag att, för andra gången, göra sig av med klubbens odiskutabelt störste tränare genom tiderna. Vad som gör det än värre är att sparkandet av Mourinho än en gång befäster Chelseas rykte som en kortsiktigt tänkande klubb - något som säkert avskräcker många profilstarka tränare och spelare.
Diego Costa gick inte att känna igen under Mourinho, men har vaknat sen portugisen fick sparken.
Det har varit mycket snack om spelare som har förpestat omkädingsrummet och spelare som Fabregas och Costa har pekats ut. Hur ser du på de spelarnas framtid i klubben? Att något är fel med Fabregas är inte så svårt att förstå när man ser han spela och hans statistik hittills. Ryker han i januari? Eller vad tror du klubben gör för att få in lite ny energi i laget? - Hiddink har sagt att han inte har för avsikt att göra sig av med några spelare nu. Jag tror att både Fàbregas och Costa stannar, såvida det inte kommer några monsterbud, vilket sällan sker i januari. För mig råder det ingen tvekan om att de båda är högklassiga spelare som fortfarande har mycket att erbjuda, men i nuläget saknar de helt och hållet konkurrens. Därför tror jag att vi kommer att hämta in åtminstone ett par spelare i januari för att sätta press på de många bekväma startspelarna. Exempelvis Lukaku vore en idealisk värvning för att krydda truppen, men han lär vara nästintill omöjlig att få loss i januari. Mer troligt är att en sådan som Shaktars Alex Teixeira , som det ryktats en hel del om, ansluter till truppen.
Kan Hiddink styra skutan mot Champions League-platserna?
Vad har Guus Hiddink sagt om den uppförsbacke som väntar? Tio poäng upp till Europa League är väl görbart, men då måste en ny riktning tas snabbt?
- Den gode holländaren har inte sagt särskilt mycket om några konkreta målsättningar, utan har hållit sig till att konstatera att laget måste börja prestera bättre. Det tror jag tror är smart. Det finns ingen större poäng i att lova guld och gröna skogar från detta underpresterande lag. Vi får se när det vänder på riktigt, om det överhuvudtaget gör det den här säsongen, och vad det i så fall kan räcka till. Helgens match mot Crystal Palace lovade i alla fall gott såväl resultat- som spelmässigt. Jag hoppas att det inte visar sig vara en av många ”falska gryningar” den här säsongen.
Avslutningsvis: ni möter Leicester i den sista omgången i en match som mycket väl kan vara en sexpoängare om en Champions League eller Europa League-plats. När du tänker framåt, vad vågar du drömma om när omgång 38 har sitt bokslut?
- I en liga som saknar pålitliga topplag och bjuder på överraskningsresultat så gott som varenda omgång kan man naturligtvis drömma om en Champions League-plats. Men jag tror att det vore att hoppas på för mycket. En Europa League-plats eller en tabellplacering strax därunder känns mer realistiskt. Därutöver hoppas jag på en stark prestation i Champions League och FA-cupen.
