Reserapport: På Fratton End står man, så är det bara
Isak Jakobsson bidrar här med en reserapport i vilken han delar med sig av sina erfarenheter från mötet mellan Portsmouth och Northampton.
Jag och mina kusiner har börjat åka till England och kolla Engelsk fotboll minst en gång per säsong och senast vi var ner så såg vi West Ham-Spurs och Portsmouth-Northampton. Vi flög ner på lördags morgon och på flygplanet finslipade vi på våra Fantasy-lag och gjorde en del interna bet. När vi landade så skyndade vi oss till huset som vi fått låna över helgen i Fulham då en av mina kusiner varit au-pair året innan. Vi hann bara dumpa väskorna där innan vi åkte vidare mot västra London och Upton Park där vi gick in på West Hams egna pub Boleyn ground. Där inne tog vi några pints och sjöng med i "I'm forever blowing bubbles". Pubbesöket var ett minne för livet då matchen var usel och slutade 0-1 till Spurs efter mål av Dier på övertid.
Efter några dagar i London satte vi oss på en buss mot södra England och Portsmouth för att få uppleva stämningen vi hade drömt om bakom datorskärmen. När bussen äntligen stannade i Portsmouth gick vi och tog varsin pint på en pub i närheten medan vi pratade om den legendariska Mad John och förväntningarna vi hade om stämningen. Eftersom detta var en tisdagsmatch var vi lite oroliga att det skulle vara lite folk på matchen. Klockan tickade sakta men när det väl var dags gick vi mot tåget och där träffade vi en Portsmouthsupporter som berättade lite om hans syn på klubben. Man fick positiva intryck av lokalbefolkningen som var väldigt trevliga och hjälpsamma, lite som intrycket staden Göteborg ger i Sverige.
Väl framme på Fratton Park gick vi till shoppen och inhandlade oss lite souvenirer. För mig blev det en t-shirt samt en Pompey mugg som jag dricker kaffe ur medan jag skriver. Kan lova att kaffet smakar så mycket bättre med kärlek på och i muggen. Två timmar innan avspark befann vi oss på en pub belägen under Fratton End där man kunde ta på stämningen. Jag och mina kusiner stod och spanade mot ingången med en pint i handen och väntade ivrigt på att John PFC Westwood skulle dyka upp. Så blev inte fallet utan vi fick vänta till halvlek innan vi fick en möjlighet att träffa honom.
När domaren blåste igång matchen så stod vi på hemmasupportrarnas kortsida vilket var självklart, inte tänker jag sitta och kolla på Pompey när man kan stå på Fratton End och sjunga med till den underbara stämningen och Mad Johns kobjällra. Matchen började svängigt innan Jed Wallace tryckte in 1-0 i 26' till hemmalaget, 2-0 kom i 39' och målskytt då var Craig Westcarr. Northampton hade sina chanser men jag tyckte ändå att Pompey spelade av tisdagsmatchen på ett rätt behagligt sätt.
Mina intryck från Portsmouth var fantastiska. Stämningen var i världsklass, framförallt var det speciellt när ramsan "Play up Pompey, Pompey play up!" kom igång och nästan alla 15.000 på Fratton Park sjöng med. Jag ser framemot min nästa resa till Portsmouth då jag vet att det kommer bli en del resor dit när staden, lokalbefolkningen, fotbollen, och så klart Portsmouth FC var helt fantastiskt! Jag har sett en del matcher, alltifrån Wolverhampton till Aston Villa och Spurs men det finns en match som sticker ut lite extra. Sett utifrån stämningen och hur fotboll borde spelas (inte alls vinklad) är Portsmouth-Northampton det klart starkaste intrycket jag fått. Om ni ska åka till England för att uppleva stämning ska ni undvika dom stora arenorna med miljoner turister och satsa på Fratton Park och Portsmouth med de lojala fansen i League 2.
