Sju poäng på tre matcher och ett skrotat lönetak
Efter två förluster hemma mot Hull och Lincoln studsade Pompey tillbaka med en stark seger borta mot Charlton. Därefter blev det kryss och seger hemma mot Plymouth respektive Swindon. Vid sidan av planen nåddes vi av beskedet att ligans lönetak dras tillbaka med nya diskussioner att vänta.
Bortamatchen mot Charlton sköts upp från lördag till tisdag. Planen var i rätt okej skick efter att ha varit ospelbar på lördagen och spelarna behärskade underlaget hyfsat bra. Kenny Jackett hade gjort sin grej genom att snacka upp Jordy Hiwula och Ronan Curtis för att placera den ene utanför truppen och den andre på bänken. I mittförsvaret saknades avstängde Jack Whatmough och även Rasmus Nicolaisen. Den sistnämnde väntade sitt andra barn så istället blev det James Bolton som fick starta bredvid Sean Raggett. Det var Boltons första start i ligaspelet på länge och det märktes inte.
I Charlton inledde Jayden Stockley starkt och fick ett övertag på Bolton, men även Raggett hade svårt att hantera det före detta Pompey-lånet. Stockley fördelade bollar i sin targetroll och var nära en assist när Albie Morgan träffade ovansidan av ribban med ett distansskott. Sedan var det mycket boll för Charlton, men chanserna skapade Portsmouth. John Marquis hade redan missat två bra lägen när han frispelades med Michael Jacobs geniala passning. Ben Amos var dock snabbt ute och räddade till hörna. Ryan Williams, för dagen på högerkanten, kastade bort ett bra läge, men Portsmouth skulle få utdelning. I andravågen efter en hörna hittade Tom Naylor in till Jacobs som i sin tur hittade det vänstra krysset med ett rappt skott. Avslutsstatistiken i halvtid var 2-12, 0-4 på mål, och den säger en hel del om vilka som var farligast.
Men Charlton kom tillbaka och Stockley nickade in 1-1 på hörna, en magnifik nick som gick in i krysset via stolpen. Likaläget blev kortvarigt då Naylor nickade in inhopparen Marcus Harness frispark till 1-2 minuten efter att Amos räddat Ellis Harrisons skott från nära håll. Charlton var nära en omgående kvittering, men tack vare en uppoffrande försvarare styrdes bollen tätt utanför. Istället kunde Andy Cannon skjuta in 1-3 med ett hårt avslut från straffområdeslinjen som gick in via stolpen, strax under högra krysset. Efter detta hade bortalaget inga problem med att hålla undan och Craig MacGillivray behövde inte göra en enda räddning.
Lee Bowyer förlorade mot Jackett för första gången på fyra matcher och det var inte lätt att ta för honom. Efter matchen anklagade han domaren för att falla för Portsmouths “play-acting” (notera att matchen var en dryg minut gammal när Chris Gunter fick Harrison varnad efter att ha rullat runt fler varv än nödvändigt) och tyckte att Darren Pratley inte borde blivit varnad för sin dobbarna före-tackling “because he won the ball cleanly” (notera att Whatmough blev utvisad för en mildare variant utan några dobbar först mot Lincoln, men det var ju inte Bowyers fel). Vidare är förstås inte Portsmouth ett bättre lag utan det var bara att Charlton var sämre just denna gång. Är managern för åttan med en till tre matcher fler spelade än lagen ovanför lite pressad?
Plymouth brukade vara en het match med en hetsande uppstickare som vill få det till ett derby. Ryan Lowe lyckades förvisso trampa på några ömma tår med ett uttalande om att Pompeys budget är mycket större än Plymouths och det är säkert sant. Och visst har Plymouth fått betydligt fler mål per pund av Luke Jephcott än vad Portsmouth fått av Marquis.
Det var småspenderarna från Cornwall som inledde bäst, men efter att Portsmouth fått ordning på sitt presspel svängde matchbilden och hemmalaget radade upp hörnor som nästan resulterade i farliga målchanser. Andra halvlek fortsatte inte riktigt på den linjen utan det blev jämnare igen och chanserna uteblev. När Plymouth tog ledningen var det ändå lite som en blixt från klar himmel och en frukt av ett slarvigt uppspel. Marquis och Naylor missförstod varandra och Cannon hamnade i trångmål. Ett skott ändrade riktning på en försvarare och Jephcott petade in bollen från vad som såg ut som en offsideposition, men det var svårt att avgöra på repriserna om han var offside vid avslutet eller ej. Det hade ju kunnat ha VARit offside om vi hade rört oss i en annan division, men det vill vi ju inte. Hur kul är det med tre minuters titt på en skärm för att avgöra att en armhåla är offside?
Med åtta minuter kvar kom nästa kontrovers. Daniels skickade bollen mot mål och den träffade en arm och sedan försökte han skicka in bollen framför mål och återigen var en arm i vägen. Här hade VAR hittat en straff, definitivt, men spelet fick fortgå och Jephcott kunde peta in sitt andra mål för dagen. Ridå? Inte då. Curtis jagade upp en förlorad boll som Kell Watts inte klarade av att täcka ut, drog bollen förbi målvakten och rullade in 1-2 och en minut senare träffade både Raggett och Bolton något med sina pannor och frågan är vad som Raggett träffade, men klart var att Bolton var sist på bollen så han får målet. Om Raggett nickade bollen via Boltons huvud eller bara träffade sin mittbackspartner gick inte att avgöra. När inte anfallarna levererar är det fint att se att försvararna visar en sådan enorm vilja att den där bollen ska in om så medspelaren ska hamna i nät också.
Det var en match som Portsmouth dominerade klart och vann avsluten med 27-9. Det var också en match där bortalaget försvarade sitt målområde väl och det var ont om bra målchanser. Med lite mer av den viljan som Curtis, Bolton och Raggett visade i slutet hade den här matchen kunnat vara avgjord i paus, men på alla de situationer där bollen var i Plymouths målområde var det alltid någon decimeter som fattades.
Hemmamötet med Swindon skulle innebära Brett Pitmans återkomst. En disruptiv inverkan på sammanhållningen hade han, om man läser mellan raderna. De flesta fansen ser en imponerande målproduktion och därmed var det före matchen givet att han skulle avgöra matchen på tilläggstid. Jackett fick aldrig Pitman att fungera i laget, men mål gjorde han gott om första säsongen.
Swindon gav dock inte det som Pitman behövde. Portsmouth kontrollerade matchen från start och gjorde 1-0 tidigt, sedan Daniels frispark nickskarvats till Curtis som förpassade bollen i mål. Inte något genialiskt försvarsspel av Swindon direkt, det såg väldigt enkelt ut, men det blir alltid farligt med Daniels serve. Swindon kämpade sig tillbaka in i matchen och hade ett avslut som täcktes till hörna medan Portsmouth hade flera lägen att utöka utan att få till det framför mål. Matchen präglades av felpass på den hårda planen och Portsmouth hade långa stunder svårt att få fast bollen på offensiv planhalva.
Försvarsspelet var prickfritt och den enda kvitteringschansen som bortalaget skapade var på Christopher Missilous långskott som slog i utsidan av stolpen. Jackett var inte nöjd med det tappade mittfältet och skiftade till 4-3-3 med inhopparna Harrison och George Byers. Främst den sistnämnde imponerade med ett rappt och precist passningsspel och det var hans smarta passning till Williams som gav den matchavgörande straffen. Dominic Thompson hamnade fel och rev ner australiensaren och det var inga protester mot domslutet. Harrison passade bollen i mitten av målet som om det vore en smartbomb, men sedan gjorde anfallaren inte mycket rätt.
För när hemmalaget fick kontringslägen slog han gång på gång bort bollen och han gav även bort den i eget straffområde. Avslutningen av matchen blev tuffare än nödvändigt, men Swindon var så pass uddlösa att det aldrig blev riktigt farligt. Segern var rättvis och defensivt hade Portsmouth kontroll. Ett bättre motståndarlag hade dock tagit med sig poäng från Fratton Park med den här insatsen.
Crewe tvingades ställa in på grund av frusen plan så helgens fotbollsfokus hamnade på konkurrenterna. Mest uppseendeväckande var att Sunderland besegrade Doncaster med 4-1 i en match där Doncaster missade två straffsparkar. För Portsmouth blev det jackpot då Charlton och Hull fick stryk medan Lincoln och Accrington spelade oavgjort. Oxford fortsätter att gå starkt, men kommer att få bekänna färg med matcher mot Ipswich, Portsmouth, MK, Peterborough, Charlton, Hull och Doncaster de kommande åtta omgångarna.
Portsmouth kommer att vara utan sin manager under ett par veckor. Jackett kommer att göra en mindre operation i sin underarm och blir borta från träning och match under viloperioden. Joe Gallen tar över och Nigel Gibbs, en gång spelare under Jackett i Watford, tas in som coach.
***
I fredags kväll fastnade jag på Youtube där jag till slut hamnade i ett sammandrag av Portsmouth-klipp från 1995 till 2003. Intressanta detaljer som att man försökte värva Ian Rush kom fram. Det var också korta klipp från TV-intervjuer om att affärsmänniskor började injicera pengar in i fotbollen, vilket sågs som enbart positivt. Idag tänker vi förstås lite annorlunda kring det även om det fortfarande finns en stor naivitet i frågan. Det leder oss till det lönetak som vi varit kritiska till, att alla klubbar i League 1 ska ha samma maxbudget för löner och bonusar, oavsett inkomst och geografisk placering (det är dyrare att bo i London till exempel).
Portsmouth har hela tiden vidhållit att något behöver göras för att förhindra ekonomisk doping, men att begränsningar måste relateras till inkomst. Det absurda är ju bland annat att en klubb som inte drar in två och en halv miljoner pund på en säsong ändå kan spendera denna summa på löner om ägaren skjuter till kapital, medan en klubb som drar in det dubbla inte kan spendera hälften. Nu har det ändå kommit till det läget att ligan fått gå tillbaka till ritbordet då en oberoende skiljepanel har gått på spelarfackets linje om att taket är olagligt och inte verkställbart. Nya diskussioner kommer att sättas igång och det kommer säkert nya, förhoppningsvis genomtänkta, förslag att rösta på de närmaste månaderna.
Matchfakta
Charlton 1 - 3 Pompey
Charlton (4-1-2-1-2): Amos; Matthews, Gunter, Oshilaja, Maatsen; Pratley (k) (Watson 46); Forster-Caskey, Shinnie (Smith 77); Morgan (Millar 46); Schwartz (Aneke 61), Stockley
Pompey (4-4-2): MacGillivray; Johnson, Bolton, Raggett, Daniels; Williams (Harness 53), Naylor (k), Cannon, Jacobs (White 90+5); Marquis (Byers 87), Harrison
Mål: 0-1 (Jacobs 39), 1-1 (Stockley 52), 1-2 (Naylor 55), 1-3 (Cannon 61)
Pompey 2 - 2 Plymouth
Pompey (4-4-2): MacGillivray; Johnson, Bolton, Raggett, Daniels; Harness, Naylor (k), Cannon, Jacobs (Curtis 60); Marquis, Harrison (White 69)
Plymouth (3-5-2): Cooper; Aimson, Opoku, Watts; Moore, Camara (Lewis 90), Fornah, Mayor (k), Grant; Hardie (Ennis 69), Jephcott (Woods 84)
Mål: 0-1 (Jephcott 71), 0-2 (Jephcott 82), 1-2 (Curtis 86), 2-2 (Bolton 87)
Pompey 2 - 0 Swindon
Pompey (4-4-1-1): MacGillivray; Johnson, Bolton, Raggett, Daniels (Brown 67); Harness (Byers 59), Naylor (k), Cannon (White 90+3), Curtis; Williams; Marquis (Harrison 59)
Swindon (4-1-4-1): Travers; Hunt (Caddis 78), Odimayo, Conroy (k), Thompson; Missilou; Garrick, Palmer, Payne (Twine 83), Hope (Omotoye 78); Pitman
Mål: 1-0 (Curtis 8), 2-0 (Harrison 64, str)
Kommande matcher
16/2: Bristol R (h)
20/2: Blackpool (h)
23/2: Oxford (b)
27/2: Gillingham (h)
