To lose a hero is tough............
but to lose 2 on the same day is tougher!
Stoke City hade börjat säsongen 1972/73 rätt så dåligt. Efter 13 matcher hade vi endast 9 poäng (2 poäng för en vinst då). 6 matcher på hemmaplan hade gått rätt så bra (3 vinster och 3 oavgjorda matcher). Men på bortaplan hade laget förlorat alla sina 7 matcher. Endast 4 lag låg under Stoke; Birmingham City, Man U. Man C. och Crystal Palace som också hade 9 poäng.
Lördag den 21 oktober skulle Stoke spela mot Liverpool på Anfield; och eftersom Liverpool ledde serien (och hade vunnit alla 6 hemmamatcher) och att Stoke inte hade tagit ett enda poäng på sina resor, var det inte mycket som talade för oss.
Min familj hade flyttat från Stoke till en liten stad strax utanför Birmingham 18 månader tidigare. Morföräldrarna bodde kvar och vi passade på att besöka dem när Stoke hade en hemmamatch. Men denna helg besökte vi Stoke när Stoke spelade borta och anledningen var att morfar var sjuk; riktigt sjuk. Han var på sjukhus att jag märkte på morsans blick att det var allvarligt. När hela vuxensläkten satt med honom, fick jag och brorsan sitta i bilen utanför. Jag vet inte om vi inte fick komma in eller om våra föräldrar tyckte att det skulle bli för smärtsamt för oss.
Morfar var en av mina 2 hjältar då; den andra var Stokes målvakt Gordon Banks (Englands och världens bästa målvakt). Morfar hade bara en arm; han förlorade sin höger arm under första världskriget i Frankrike, när han och många andra fick den vansinniga ordern att lämna skyttegravarna för att anfalla tyskarna 100 meter bort. Han hade tur sa han alltid, - Jag var en av de få som kom hem levande. Att han fick lära sig skriva med fel hand och alla de andra svårigheterna som uppstod var inte så farligt ansåg han.
Morfar tyckte om fotboll men hans passion var cricket. Jag minns att vi satt hela dagar och lyssnade på landslagsmatcherna på radion samtidigt som vi såg bilderna på TV (inte alls ovanligt i England, där radio programmet Test Match Special är legendariskt).
Nu låg han för döden, även om jag försökte övertala mig själv att han skulle repa sig. Samtidigt lyssnade vi på Radio Stoke som refererade matchen mot Liverpool. Och trots omständigheterna kunde brorsan och jag inget annat än jubla när Jimmy Greenhoff gav oss ledningen i första halvleken. När halvleken blåstes av hade vi fortfarande ledningen; skulle detta bli säsongens skräll?
Andra halvlek stormade Liverpool fram men tack vare bra försvar, lite tur och framförallt Gordon i mål stod 1 – 0 kvar.
Men glöm inte; detta är Stoke City vi talar om. Domaren glömmer jag aldrig; han var en lite skallig man som hette Roger Kirkpatrik. Och av någon anledning blåste han frispark till Liverpool när Gordon hade bollen i händerna. Ingen förstod varför och från frisparken kunde The Reds kvittera genom Hughes. Banks var vansinnig, han fattade inte vad han hade gjort för fel. Liverpool gick nu på vinst men Stoke lyckades försvara sig bra. Men långt in i tilläggstid fick Liverpool åter en billig frispark. Ian Callaghan sköt ett skott som tog på en Stoke försvarare. Skottet ändrade riktning och hamnade i målet. Strax efter blåste Kirkpatrick av matchen. Gordon sprang i full fart till Kirkpatrik och skällde ut honom; till slut fick Liverpools målvakt dra honom ifrån den lille mannen.
Typiskt. Stoke förlorade i sista sekunden pga. dåliga domarbeslut. Liverpool fortsatte att ta full pott hemma och nu hade vi spelat 8 matcher på borta plan utan att lyckas ta en poäng.
Jag, brorsan och min far körde de 8 milen hem, mamma skulle stanna kvar på sjukhuset. Det var tyst i bilen. Hemma tittade vi på TV och väntade på att telefonen skulle ringa. Men det gjorde det inte dock väcktes vi tidigt på morgonen av nyheten av morfar hade dött cirka 03:30 på morgonen. Jag var förstås förtvivlad men försökte vara modig. Vi åkte tillbaka till Stoke för att hämta mamma. Vi satt i mormors hus och drack te, jag minns att hon sa till mig, - Du kommer att sakna din morfar eller hur?
På vägen hem till Bromsgrove kunde jag inte hålla tårarna borta, här var den första gången jag hade upplevt döden på nära håll. Samtidigt som min mor försökte trösta mig, höjde plötsligt min far radion, eftersom man på nyheterna sa att Gordon Banks hade blivit skadad efter en bilolycka.
Senare kunde vi läsa att Gordon var på väg hem. Han hade bråttom eftersom han ville se höjdpunkterna från Liverpool – Stoke matchen på TV och se varför han fick frisparken emot sig. Programmet började 14:15 och i hasten hade Gordon kraschat bilen och tappade en del av synen. Då visste vi att det var allvarligt men vad vi inte riktigt förstod var att ”Banksy” aldrig skulle spela för Stoke igen. Matchen mot Liverpool var hans sista.
Var hade Gordon varit innan kraschen? Den officiella versionen är att han var hos sjukgymnasten, men alla vet att pubarna då stängdes kl. 14:00 på söndag eftermiddag. Att går på puben på ”Sunday Lunch” är en riktig tradition i England, där av ryktena.
Det spelar ingen roll var han var, gjort är gjort. Men en sak är sant; söndag den 22e oktober förlorade jag mina 2 hjältar på samma dag.
Jag har letat upp några höjdpunkter på nätet från Gordons sista match men tyvärr har jag inget att visa av min morfar.
http://www.youtube.com/watch?v=o-HDqNdDH6k
