We're the famous Stoke City and we're going to Wembley!
Det närmar sig alltmer och nu är det bara några timmar kvar till den största enskilda matchen för Stoke City på 39 år. Undrar hur mycket av allt det man planerat för dagen, som man får gjort idag...
Vissa kanske tycker att sista matchen mot Leicester när vi gick upp i Premier League är viktigare och visst känns ligan absolut viktigast. Men när vi spelade i läskligan var det 45 matcher till som var precis lika viktiga, många glömmer ofta det.
Som enskild företeelse måste denna semifinal ses som den största framgången i klubbens histora på 39 år. Jag tillhörde de som förra säsongen svarade att jag kunde tänka mig en FA-cuptitel hellre än att vi behöll vår plats i Premier League, men anledningen till det var att vi kändes mycket säkrare på vår plats i PL den säsongen. Hade jag fått den frågan idag hade jag utan tvekan sagt nej. FA-cupen är roligt, spännande och helt fantastisk när det går bra, men ligan är mycket vikigare.
Satt faktiskt och gladdes med Man Citys supportrar igår när de firade på Wembley efter att slagit ut storebror United. Jag blev t o m lite blank i ögonen för det måste nästan känts som en finalseger för dem. Men det som fick mig mest känslosam var att jag såg framför mig att det var våra hjältar som firade framför ett rödvit-randigt folkhav.
De pratade även i studion om hur mycket Man Citys supportrar har fått lida genom åren och tänk om de nu skulle förlora mot Bolton eller Stoke. Det pratatde om hur jobbigt det varit för klubben som spelade i tredjedvisionen samtidigt som United spelade Champions League-final och att det skrattades åt dem i fotbollvärlden.
Snacka om vilka supportrar som lida genom åren! Vi älskar världens näst äldsta fotbollsklubb som var med och startade denna fantastiska liga, som är kända för att bli det första lag som tilldelades den numera berömda/ökända träsleven för att man kom sist i den första ligan som någonsin spelades. Lägg därtill att Stoke City är tillsammans med ett lag som inte finns längre (Accrington), det enda av de 12 lagen som startade ligan som aldrig vunnit ligan eller FA-cupen.
Stoke City är förmodligen ett av ligans osexigaste lag som spelar en tråkig fotboll, enligt många och som bara kan göra mål på fasta situationer, företrädelsevis på inkast från Rory Delap. Men det skiter vi i! Klubbens matcher visades ofta i Tipsextra på 70-talet och det fina spel de då visade upp gav laget många supportrar i Sverige och vi finns kvar! Vi byter inte klubb! Få lags supportrar har lidit lika mycket som oss. Vi har vunnit en Ligacup-titel på snart 150 år och alla förkastar lagets sätt att spela fotboll.
Tänk då hur mycket de stackars supportrarna i Stoke-on-Trent har lidit. Det är faktiskt främst dem jag tänker på idag. Tänk på alla dem som var med i början på 70-talet och fick uppleva de båda seminfinal-förlusterna mot Arsenal och tänk på spelarna som var med då. Denis Smith och grabbarna som fortfarande inte kommit över förlusten i första semifinalen, som man ledde med 2-0, men där domaren lät klockan ticka tillräckligt långt in på övertid för att Arsenal skulle kunna kvittera.
Supportrarna som hade så stora förhoppningar 1975 när alla trodde att laget skulle vinna ligan, men där Derby blev laget som tog hem det. Dessa supportrar som fått lida av ett 23 år långt mörker i en helvetstillvaro, när INGEN trodde att de skulle kunna ta sig tillbaka. Snacka om vilka supportrar som har fått lida!
Det är dessa människor jag främst tänker på idag och hur stor betydelse det skulle få för dem, med en framgång i dagens match. Jag hoppas alla spelare på planen tänker på dem också. Och om jag blev blank i ögonvrån igår, så tror jag nog underläppen kommer att darra ikväll om vi når framgång. För är det något som jag är känslig för, så är det känslosamma ögonblick av sportslig framgång.
Jag tar för givet att alla tar fasta på sina vidskepliga rutiner inför matchen. Själv tycker jag det känns bra att Håkan och Nick ser matchen utan mig, för den enda match vi sett tillsammans blev det förlust. Håkan hävdar att det var första gången han sett Stoke förlora live. Det tar jag som ett gott tecken, även om det betyder att vi aldrig kan se live-matcher tillsammans. Jag kommer att bänka mig framför tv:n iförd min Djurgårds-munktröja, för i den har jag aldrig sett dem förlora. Stoke-kläder funkar inte, tyvärr.
Skulle egentligen skött om min trädgård idag, men jag tror inte jag fixar det. Fullt av fjärilar i magen redan och det lär väl vara så fram till 19.00 ikväll. Och samtidigt kan man inte sluta tänka på liga-avslutningen. Det är mycket nu... Fotboll är inte på liv och död - det är mycket viktigare än så!
WE ARE STOKE!
