Wembleyresa 2011
Här kommer en reserapport från en underbar upplevelse med mitt Stoke City.
Fredagen den 15 april
När man vaknade på morgonen så var det med den där härliga känslan i kroppen, det är dags igen. Det är dags för ett nytt kapitel ihop med mitt Stoke City. Men den här gången var det inget vanligt ligamöte ihop med The Potters, den här gången var det match på Wembley. Stoke City i FA-cupens semifinal mot Bolton på Wembley. Och jag ska få uppleva det live. Det var inte konstigt att känslan i kroppen var lite utöver det vanliga.
Det svåra beslutet när det gäller packningen var vilken matchtröja som skulle med. Jag har inte så många men till slut bestämde jag mig för den vi hade under vår första säsong i Premier League. Den hade inte funkat tidigare då jag fått uppleva några förluster ihop med den. Bland annat var den på under matchen Stoke-Tottenham i mars 2010 som jag upplevde på plats. Skit samma, det fick bära eller brista.
Dagen på arbetet gick undan rätt bra och strax innan kl 17 träffade jag Nick och Christer på stationen i Halmstad. Tommy, som brukar vara med, hade inte tillfälle att hänga på denna gång. Christer som egentligen är Tottenhamsupporter tvekade dock inte att hänga på. Det är det jag och Nick hela tiden har sagt: ”Det finns en plats för Stoke i varje fotbollshjärta…”.
Efter lite drygt en timma var vi i Göteborg och innan bussen gick ut till Göteborg City Airport så hann vi med en pint på centralen. Givetvis blev det något på flygplatsen också innan vi steg på planet. På flygplatsen träffade Christer en bekant som skulle se tre matcher på plats i London: West Ham-Aston Villa, Arsenal-Liverpool och QPR-Derby. Synd bara att han missade den allra viktigaste den helgen…
Det var en lugn och fin flygresa, 22:15 lokal tid landade vi snyggt på Stansted. Biljetter till tåget var fixade på planet så det var bara att kliva på Stansted Express som tog oss till Liverpool Street Station. Väl framme hände där något lustigt. Jag stegade fram till biljettluckan för att fylla på mitt Oyster Card med 20 pund. Jag la fram mitt kort och en 20-sedel. Hur paff blev jag inte när mannen bakom luckan säger följande: ”We don’t take Euro here….” VA ??? Jag hade på torsdagen besökt Forex i Halmstad för att hämta ut pund och slarvig som man är ibland så stoppade jag bara ner sedlarna i plånboken. Jag fick i alla fall laddat mitt Oyster Card då jag kunde använda mitt kort för betalning. Det här började inte bra…Vi hann med sista tunnelbanan mot Victoria och framme där tog vi en taxi till vårt Bed and Breakfast i Fulham. Tur var nog det för annars hade vi nog yrat omkring ett tag. Det var ett rum med en dubbelsäng och en enkelsäng. Inget märkvärdigt men det var rent och snyggt och man får inte mer för 25 pund / skalle och natt. En snabb lottning över sovplatser skedde och det innebar att de två Stokesupportrarna fick krypa ner i dubbelsängen…
Lördagen den 16 april
Det kändes som om man inte sovit många timmar denna natt. Men mer blir det inte med en snarkande Nick Pugh jämte sig i dubbelsängen… men det får man väl stå ut med. Det var i alla fall skönt att få vila lite innan vi gav oss ut i London. Nick hade bestämt att träffa sin dotter som sedan en tid tillbaka återfinns i London. Jag och Christer hade inga bestämda planer men vi tog oss tillbaka till Liverpool Street Station innan vi styrde stegen mot Brick Lane. Jag hade aldrig tidigare varit där men det var en trevlig upplevelse. Där fanns lite marknader och trevliga butiker. Vi strosade mest runt och kikade lite innan vi hittade ett indiskt ställe som serverade oss en välbehövlig lunch. Ja, vi hade givetvis varit inne på en pub lite tidigare för att förstärka frukosten med en härlig Guinness.
Resten av dagen tillbringade vi inne i Covent Garden och så småningom en runda på Oxford Street. Inne i Covent Garden såg man till lite Manchesterfans. Det var inte många med de flesta höll väl till närmare Wembley. Den matchen var vi intresserade av att se så vi tog oss till Fulham Broadway där vi hittade en pub som visade matchen. Kul att Peter Risberg, medlem i Stokepanelen, dök upp där för en liten träff. Peter hade denna gång inte med sig sina vanliga resekompisar utan hade själv tagit sig över till London. Vi kollade in matchen och det var ju ett intressant resultat. Jag konstaterade efter matchens slut att det var ett tecken att Manchester City vann. Det är just det laget vi ska möta i PL den dagen det är FA-cup final…
Efter matchen tog vi en liten runda runt Stamford Bridge som låg alldeles precis i närheten. Hungern började nu göra sig påmind och vi hittade en bra kinesrestaurant nästan precis vid tunnelbanestationen. Det blev ingen lång kväll detta för imorgon väntar viktigare uppgifter. Peter tog sig hem till sitt ställe och vi avslutade kvällen med Match of the Day på tv innan vi knoppade in.
Söndagen den 17 april
Dagen med stort D är här. Stoke City och Bolton ska göra upp om en finalplats och platsen där det ska göras upp är Wembley. En del tycker att det kanske bara är finalen som ska spelas här men tiderna förändras och nya Wembley måste väl utnyttjas och inbringa pengar. Semifinaler brukar spelas på neutral plan och varför skulle detta inte vara Wembley?
Den tidigare anspänningen och nervositeten var som bortblåst när jag vaknade. Jag var helt lugn och det var bara med glädje jag såg fram mot att få se mina favoriter eventuellt skriva historia. Jag tror många Stokefans kände så, det här handlade inte om otroligt viktiga poäng i Premier League. Det här var bonus, fest, en otrolig upplevelse och som sagt en otroligt bra chans att skriva ny historia för Stoke City. Och man skulle uppleva det på plats.
Vi hade ingen ro att tillbringa någon längre tid på morgonen i vårt lilla rum. Efter en dusch och omklädning till matchtröja var det dags att ge sig av. Vi tog tunnelbanan ut mot Wembley Park och efter en liten diskussion med en äldre gentleman föll vårt val på Harrow on the Hill som uppladdningsplats. Stället var uppdelat på Bolton- och Stokepubar. Vi startade med en full english breakfast på ett litet café. Det är precis så man ska börja en dag ihop med Stoke. Efter den välbehövliga maten tog vi en Guinness på ett ställe som hette Yates. Tyvärr kunde man inte hålla till utomhus vid denna pub så vi tog oss vidare.
Vi hittade en annan pub lite närmare tunnelbanestationen och så småningom dök Dave & Co upp tillsammans med Peter Risberg. Det blev så klart mycket Stokesnack, några härliga pints och en hel del fotografering. När klockan var 14:30 bestämde vi oss för att åka mot Wembley och uppleva stämningen runt där. Vid tunnelbanestationen träffade vi Stefan Thorén & Co som satt utanför McDonalds. Det blev några minuters snack ihop med dem, trevligt att träffas för första gången.
Vandringen upp mot Wembley var annars mäktig, vilken härlig syn med alla supportrar (både Stoke och Bolton) som förväntansfulla tog sig upp mot arenan. Vi fick gå runt hela arenan då vi skulle gå in på A-sektionen. Framme vid biljettluckan upptäckte jag att min streckkod saknades på biljetten. Lite stressad blev jag men som tur var hittade Nick den i kuvertet vi fått av Dave så det löste sig. Rulltrapporna upp mot läktaren slutade precis fungera när vi kom in så det blev en jobbig vandring upp i trapporna. Lagom svettig och andfådd nådde vi vår sektion och det obligatoriska besöket på toa klarades av snabbt. Våra platser var rätt högt belägna och ganska nära mitten men det var helt ok. Spelarna var inne och värmde när vi kom in, efter en snabb blick konstaterades att Pulis valt samma startelva som mot Tottenham. Det konstaterades också att Begovic inte fick plats i truppen så Carlo Nash var reservmålvakt även denna match i FA-cupen.
Det här ska inte bli någon matchrapport för det har redaktionskollega Perlinger klarat av så bra redan. Men vilken känsla det var när Etherington fick skottläge och det bara någon sekund senare rasslade till i nätet. Reaktionen från Stokefansen på läktaren var enorm, vilken kanonstart vi fick på matchen. Resten av matchen har ni koll på och jag tror att ni som var hemma var lika chockade som vi som var på plats. Huth ”smalbenade” in tvåan och sedan var det dags för Pennant att briljera då han frispelade Jones. 3-0 till Stoke efter halvtimman. Vi trodde inte att detta var sant.
Jag fick under matchen givetvis höra ett antal gånger av Nick att vi tappat ledningar i FA-cupen tidigare, Arsenal på 70-talet. Men det är så härligt att höra honom köra det snacket för då vet jag att det går vägen. Skämt åsido, det kändes inte alls säkert trots den ledningen och att vi spelade bra. Jag vet inte vad det är men så är det som Stokesupporter. När Walters helt underbara show avslutades med 4-0 så kände jag att det var klart. Samme man fastställde sedan slutresultatet men tänk så nära det var att Wilko äntligen fick göra mål där. Det hade varit ett bra läge för Wilko att göra sitt första mål i Stoketröjan men han sparar kanske det till finalen? En helgjuten insats från våra favoriter och jag ger alla i laget ett bra betyg. Det går inte att framhäva någon speciell i en sådan här laginsats.
Det här är en stor framgång för Stoke och jag vill säga ETT STORT GRATTIS till Stoke och Tony Pulis som nu sett till att vi nått en final i FA-cupen. Tony Pulis blev alltså mannen som gör det ingen annan manager gjort i Stoke. Han för Stoke till en final i FA-cupen och den här framgången unnar jag honom verkligen efter flera års fina insatser för klubben. Det var underbart att se laget under Pulis ledning uppträda så lugnt och fint. Och det var också skoj att se laget under Pulis ledning spela så bra fotboll. Vi visade att Stoke inte bara består av ”långa bollar på Jones”, Delaps inkast eller andra fasta situationer. Matchen som följdes av många tittare runt om i världen bör ha gett Stoke City välbehövlig publicitet och det kanske ”föddes” en och annan ny Stokesupporter. Låt oss hoppas det. Finalplatsen känns i alla fall som en mycket stor seger, det är Stoke City och dess fans verkligen värda.
Apropå fansen så var de grymma denna söndag på Wembley. Vilken härlig upplevelse för alla Stokefans som följt och stöttat sina favoriter i så många år. Det fanns en hel del i åldern som ”berättade” att de säkert varit med om de sura förlusterna på 70-talet mot Arsenal. Man såg på dem hur lyckliga de var, det var röda ögon på många av dem. När fansen tillsammans med musiken efter matchen stämmer in i ”We’ll be with you” och Delilah så kan det inte bli mycket bättre. Det var många lyckliga fans som nu tog sig ut från arenan och det kändes som om vi alla var en enda stor familj. Det kramades och klappades om bland fansen, det var en härlig syn. Det var en match, en dag, en Stokeupplevelse att minnas. Kommer det någonsin att bli bättre ihop med Stoke? Det blir i alla fall svårslaget…
Vi mötte upp Risberg utanför arenan. På vägen ut stötte vi sedan ihop med Gerry Francis med familj. Det blev givetvis lite snack med honom och fotografering innan vi drog vidare. Kvällen avslutades med en bit mat och några pints innan vi drog mot vårt B&B. Något större firande blev det aldrig då väckarklockan var satt på 04:25. I stället var det med nöjda miner två Stokies delade dubbelsängen för sista natten, den här gången…
Måndagen den 18 april
De nöjda minerna satt kvar även om klockan bara var 04:25 då man väcktes av mobiltelefonen. Vi gjorde oss i ordning och därefter bar det iväg mot Gatwick med tunnelbana och tåg. Det blev Norwegian Air hem och efter en 1 ½ timmas flygning landade vi lugnt och säkert på Kastrup i Köpenhamn. Tåget tog oss sedan hem till Halmstad.
Den här resan avslutades på absoluta bäst. Hur då? Jag satte nyckeln i låset hemma kl 15:29 och när tv:n sattes på direkt så börjar reprissändningen från Bolton-Stoke. Jag hade koll på att så var fallet så det var ingen tillfällighet. Men kan en resa med Stoke sluta på ett bättre sätt? Jag tror inte det…
BE LOYAL BE PROUD BE STOKE
/Håkan