Predrag Djordjevic - En exceptionell framgångssaga
Legendaren Predrag Djordjevic avslutade år 2009 en 14-årig lång sejour i Olympiakos. Han är en av dem riktigt stora spelarna som den grekiska ligan har skådat på alla sätt och vis. Den eleganta vänstermittfältaren har i en stor intervju med en grekisk tv-kanal talat ut om allt rörande sin fullmatade karriär.
Predrag Djordjevic, en av de bästa spelarna som någonsin spelat i den grekiska ligan. "Djole" som är ett av hans smeknamn föddes år 1972 och inledde fotbollskarriären under sin ungdom hemma i Serbien och närmare bestämt i klubben Radnicki Kragujevac. Han blev där upptäckt av scouter till dåvarande regerande europacupmästarna Röda Stjärnan och flytten till Belgrad blev av år 1991.
Efter en utlåning till Spartak Subotica och väl tillbaka i Röda Stjärnan där han skulle försöka etablera sig på allvar tvingades han år 1993 i samband med att kriget i Jugoslavien bröt ut att fly och flyttlasset skulle gå en bit söderut, närmare bestämt till Grekland och Paniliakos på Peloponnesos. Det blev en nystart på alla sätt och vis för Djordjevic. Rent fotbollsmässigt trodde han själv att han kommit till en toppklubb i Beta Ethniki för det var den informationen "Djole" hade fått av sina agenter men i själva verket hade han anslutit till en toppklubb i Gamma Ethniki. Djordjevic stod ut från dag ett i Paniliakos och efter framgång på framgång med klubben kom flytten som skulle förändra hans karriär för gott. Det var övergången Djordjevic kom att göra tillsammans med klubbkamrat Stelios Giannakopoulos till Olympiakos under ledning av legendaren Dusan Bajevic år 1996.
Väl i Piraeus växte en levande legend fram som kom att bli klubben trogen ända fram till år 2009, då han hängde upp sina skor på hyllan. Den lojale serben har även med åren blivit mer och mer grekisk av sig, då han är gift med en grekinna och nu arbetar inom Olympiakos organisation. Den offensive vänsteryttern sitter inne på en mäktig meritlista och har en evig plats i Olympiakos och grekisk fotbollshistoria. Djordjevic producerade mål och assist samt var en otroligt elegant spelare full av klass, kondition, ledaregenskaper, sagolik vänsterfot och mycket därtill.
Djordjevic vann 12 stycken grekiska ligatitlar, 5 stycken grekiska cuptitlar samt en grekisk supercuptitel under sin tid i storklubben från Piraeus. Den allra största framgången han fick vara med om i europacupspel kom under säsongen 1998-99 när tränare Bajevic ledde ett lag bestående av en fin grekisk stomme i form av bland andra Karataidis, Anatolakis, Georgatos, G.Amanatidis, Poursanidis, Giannakopoulos, Alexandris o.s.v. som kombinerades med exempelvis den skicklige anfallsveteranen Sinisa Gogic, [Länk]. Denna väldigt fina Olympiakos-upplaga åkte ut i kvartsfinalspelet av Champions League med minsta möjliga marginal mot Juventus vilket ni kommer kunna läsa mer om nedan.
Namn: Predrag Djordjevic
Född: 4 Augusti 1972
Position: Offensiv Mittfältare / Vänsteryttermittfälttare
Klubbar: Radnicki Kragujevac (1990-1991), Crvena Zvezda/Röda Stjärnan (1991–1993), Spartak Subotica Lån (1992-93), Paniliakos (1993-96) och Olympiakos (1996-2009).
Landskamper: 37 för Serbien mellan 1998-2006.
Meriter: 12 ligatitlar och 5 cuptitlar, 1 supercup med Olympiakos.
Videolänkar: Djordjevic samtliga fullträffar i Olympiakos [Länk].
För ett par veckor sedan genomförde tv-kanalen NovaSports en lång, fullmatad intervju med den rödvita ikonen Djole och nedan kommer ett utdrag av intervjun:
Angående hur han kom överens om en flytt till Paniliakos: - De som upptäckte mig var Angelos Travlos och Kostas Strantzalis som i sin tur var rådgivare till dåvarande ordföranden i Paniliakos, herr Stavropoulos. Dem visste om att jag ville flytta från Röda Stjärnan. Problemen var välkända, landet var i en mycket svår situation, kriget startade och på så vis var jag inte speciellt tillfreds i Röda Stjärnan. Jag fick inte heller tillräckligt med chanser som jag borde fått och då kom jag överens med Paniliakos och en ny sida kunde öppnas i och med flytten till Grekland.
Om kriget i sitt hemland och inledningen i Grekland: - Vi förlorade som tur är ingen, men vi hade ett par bekanta och vänner som miste livet i kriget. Där som mitt hem var, undvek vi den stora faran men det fanns mycket problem, du hade ingen aning om vad morgondagen kunde komma med, generellt sett var det helt enkelt en mycket svår situation. I december 1992 startade en ny karriär för min del, jag lade det förflutna bakom mig och startade om på noll. Jag kommer till Paniliakos och hela min karriär i Grekland startade. Det första halvåret missade vi uppflyttning p.g.a. en match. De var ett par omgångar innan slutet på säsongen och vi spelade med Kalamata som tog hem avancemanget till Beta Ethniki. De besegrade oss i matchen och gick därmed upp. Vi gick upp säsongen därpå med 10-15 poängs skillnad ner till tvåan och sedan avancerade vi med ungefär samma differens till Alpha Ethniki (Super League).
Beträffande faktumet att han enbart burit rödvita tröjor i sin karriär: - Om vi bortser från året när jag var utlånad från Röda Stjärnan till Spartak Subotica har jag alltid bärt rödvitt. Det laget hade blåvita färger men även då kände jag mig inte som deras spelare till fullo eftersom jag var i klubben på lån. Därför har jag i stort sett under hela min karriär bärt de rödvita färgerna. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men jag är väldigt tacksam till dessa färgerna (skratt).
Om de bästa stunderna i Olympiakos-tröjan: - Det bästa minnet är från det första året och vinsten av ligan. De andra mycket minnesvärda ögonblicket är när vi vann vår sjunde raka ligatitel. De som även sticker ut lite extra är återkomsten till Karaiskakis med arenans nya form efter renoveringen. Det finns mycket som hänt under de 13 åren och jag kan känna mig lyckligt lottad som fick uppleva betydligt fler minnesvärda ögonblick än icke minnesvärda.
Rörande uttåget i Champions Leagues kvartsfinal 1998-1999 mot Juventus (2-1 till Juve i första mötet och 1-1 i Athen): - Jag kan än idag inte komma över det, allvarligt talat. Det har lämnat en enorm bitterhet då alla vi som var i laget på den tiden ansåg att vi förtjänade avancemanget. Vi ledde med 1-0 och om Georgios Amanatidis nick hade gått in hade vi låst in avancemanget eftersom det endast hade varit 10-15 minuter till matchens slut. Hur många gånger jag än ser på den situationen (Juventus kvittering) kan jag inte förklara och förstå hur det hände och vad som hände. Därför att bollen är i själva verket på väg mot den bortre stolpen och helt plötsligt stannar den och dyker som en sten, med resultat att de blir ett jag kan inte säga fel men en förvirring i defensiven och vi släpper in målet och avancemanget försvinner ifrån våra händer. [Video]
Om ankomsten av Giovanni och Zahovic till laget: - Det anslöt två riktigt bra fotbollsspelare. Okej Giovanni kom från Barcelona och vi visste alla vem han var och det var en ära att ha en sådan medspelare, och Zahovic i sin tur hade haft ett par riktigt bra år med fantastiska prestationer ute i europacupspelet med Porto. Kanske att vi försökte ändra spelstil lite den säsongen i och med ankomsten av dessa två spelare gentemot föregående säsonger. I början var det möjligtvis lite problem med att lära känna dem och få in de i laget. Det var en del förändringar och så även ett problem för mig i och med att de var två spelare som kunde spela på min position. Dem var stora namn och det medför som ni vet vissa små problem. Det kom vi över och den säsongen (1999-2000) vann vi lyckligtvis ligan.
Hans bästa match i karriären: - Det är många matcher att välja ibland. Det är mycket svårt att nämna just en. Men en fullmatad, komplett match i och med målen och min insats över hela match var ganska nyligen: Det var i Madrid mot Real och vi förlorade med 4-2 och mot Juventus på Palermo gjorde jag en stark match. I vissa derbyn mot AEK, Panathinaikos men även PAOK. Det är verkligen svårt att välja.
Angående rekordet på sju raka ligatitlar år 2003: - Efter många år slog vi ett rekord som var satt av vår egna klubb, som då hade tagit sex ligatitlar på raken. Det var ett mycket viktigt år då om vi ser på det idag är det verkligen inte enkelt att vinna så många ligatitlar i följd. Vi ville väldigt gärna ta över rekordet, vi hade satt det som mål.
Gällande hattricket som han gjorde mot Bayer Leverkusen i Champions League 2002-2003: - Det var en utmärkt start på den säsongen. Kanske ännu bättre än vad vi hade väntat oss då vi spelade mot ett lag som bara månader tidigare hade spelat i finalen av turneringen. Det var ytterligare ett skäl till att se upp för motståndet. Det var ett mycket betydande lag och i starten av matchen gick det inte speciellt bra, men vi vända matchen och vann med 6-2. De var absolut en av våra bättre matcher och dessutom matchen med flest mål i under turneringens gång. [Video]
Om vem som är den bästa motspelaren: - Den bästa motspelaren på min sida av planen är en spelare jag hade svårigheter för, Giourkas Seitaridis. Ung kille, stark och talangfull. Det kändes att möta honom när vi spelade mot varann.
Angående allt intresse från andra europeiska klubbar och om varför en flytt aldrig verkställdes: - Visst, i detta fall även om min karriär numera är slut ångrar jag inte för en sekund mina beslut som jag tog. Olympiakos är en klubb som fyllde mig och gav mig allt. Målen vara alltid höga, europeiska matcher, folket fanns alltid där och stöttade. Jag såg helt enkelt inte att någon annan klubb i Europa kunde erbjuda mig något annorlunda. De fanns även stor vilja från styrelsen att ha mig kvar i laget, de hade ingen lust att tala om dem erbjudanden som fanns och jag gillade klubben överlag.
Om vem som är den bästa medspelaren han haft i Olympiakos: - Dem är många. Men jag kan bara säga att spelaren som jag personligen gillade att jobba med var Giovanni.
Om nya Karaiskakis Stadion och återkomsten till titlarna samma år (2004-05): - Vi vann ligan inne på Karaiskakis och en ny vinstföljd inleddes, med ny arena och annat psykologiskt tillstånd. Det var något speciellt. Efter slutet på 2003-04 säsongen när det fanns svårigheter avgjorde styrelsen att den bästa lösningen vore en återkomst av Dusan Bajevic på tränarposten. Vi vann mycket på hans återkomst, precis som första gången jag kom till Olympiakos vann vi titeln. Nu lyckades vi med detta på den nyrenoverade arenan som vi länge hade väntat på att få entra.
Om uttåget mot Liverpool i den sista gruppspelsmatchen av Champions League 2004-2005: - Jag har väldigt svårt att prata om den andra halvleken mot Liverpool. Jag försöker att förtränga den (skratt). Om vi börjar med den första halvleken. De var en väldigt bra första del av matchen från vår sida, även vid förlust 2-1 hade vi avancerat men som sagt vi började bra och tog ledningen via Rivaldo. I den andra halvleken fick vi en kvittering emot oss väldigt tidigt. De var nog till och med direkt efter avsparken till den andra halvleken och en förvirring uppstod i laget med utfall att vi inte kunde hålla ställningen i matchen till vår fördel. Jag kan inte heller förneka att Liverpool gjorde en grym insats i den andra halvleken. De pressade oss mycket och vi kunde inte stå emot och förlorade avancemanget som vi hade i våra händer. I den gruppen var Liverpool det mest instabila laget och om något lag inte skulle gå vidare från gruppen var det just dem. Sånt ingår dock i fotbollen och vi såg att Liverpool tog sig till final mot Milan och dessutom vann titeln genom att vända ett 3-0 underläge. Tyvärr eller lyckligen, troligen lyckligen är de det som är det fina med fotbollen, att det kan hända oväntade saker. Vi hade dock ett fint lag. Rivaldo hade anslutit som verkligen gav laget en skjuts och vi hade ett lag redo för stora saker.
Angående lagen ifrån övriga Europa som verkligen hade visat seriöst intresee i att köpa loss honom: - Från tre, fyra lag fanns det stort intresse. Lazio och Juventus visade konstant intresse för mig, även PSG under en period och Newcastle samt Tottenham. Även Manchester United visade intresse under en tid i och med en allvarlig skada på Ryan Giggs. Stort intresse visade dessutom Valenica men okej när du inte har i åtanke att flytta kan du relativt enkelt bortse från detta intresse. Det enda jag kan säga är att det som jag kanske saknade från andra europeiska ligor är de fina arenorna och organisationen ligamässigt sett. Kanske detta men vi gjorde många fina matcher, så det spelar ingen roll om jag saknade något från övriga europa.
Om pokalarna han har fått höja: - Det är sånt som varje fotbollspelare drömmer om. Vid tillfället när jag höjde min första pokal, 1997 på gamla Karaiskakis var jag inte lagkapten. Det var Karataidis men efter några år var det jag som fick äran att vara han som lyfte den första pokalen i vårt nya hem. De är ögonblick som för evigt är fastklistrade i minnet.
Gällande den sensationella cupfinalen mot AEK då även hans spelarkarriär avslutades: - Det var verkligen en helt oförglömlig match och jag är lycklig över att gud sparade den överraskningen och att jag fick uppleva en sådan känsla i min sista match. En annan sak jag var lycklig över i den cupfinalen var som ni vet att de senaste åren bara finns ena klubbens supporter på plats, så fanns det vi detta tillfället i min sista match supportrar från bägge klubbar. De var något som jag hade saknat och som hjälpte till att göra finalen ännu mer oförglömlig. [Video]
Om hans förhållande till nummer 11 som han bar på sin tröja: - Det är mitt favoritnummer. Jag började som en liten grabb på vänsterytterposition, sedan högerytter och när jag starade min karriär fick vi nummer utifrån vilken position vi spelade på i matchen. Men nummer 11 är mitt favoritnummer sedan barnsben och jag gillade den siffran väldigt mycket.
För er som vill läsa hela intervjun med Djordjevic finns den här. (OBS! Länk på grekiska)
Källa: Novasports.gr
