Leos Les Gones: Att presentera sig
Välkommen till Lyon-bloggen på SvenskaFans! Här delger Leonard Jägerskiöld Nilsson sina tankar och åsikter om Olympique Lyonnais och Ligue1.
16:15 - 24 januari - Att presentera sig själv
Ännu en dråplig motgång i det inhemska cupspelet. Bortamatchen mot hemma- liksom bortasvaga Nice gick inte som planerat. Mållöst, 0-0 och övertid följde. På bara en ensam minut förbyttes Les Gones tråkiga men ack så stabila 0-0-läge till 0-1, en man mindre och panisk frustration.
Hemmalagets högerryttare François Clerc gjorde svunna tider påminda när han stötte in 1-0 efter en hörna signerad Anthony Mounier. Båda Olympique Lyonnais-produkter. Att på ett sådant sätt presentera sig för sin forna klubb kallas ödets ironi. En spark säger mer än tusen ord. Tack för förtroendet och bristen på detsamma. ”Vi saknar er inte” var budskapet. Lyon har fostrat sina talanger alltför väl.
I samma minut (den numera förhatliga 98:e) drog Lovren på sig sitt andra gula för kvällen. Sagan var all. Andra cupen för säsongen som lämnades i nederlag. För tidigt dessutom.
Vissa tröstar sig med att Lyon nu får färre matcher att fokusera på inför vårens slutspurt. Minns då att det inte var längesedan som Lyon gav allt i varje match för varenda poäng och alla avancemang. Tiderna förändras.
Att presentera sig var det ja. Inte lika sent som Clercs avgörande nådastöt. Men ändå. Leonard Jägerskiöld Nilsson heter jag och som du har märkt bloggar jag numera för laget i mitt hjärta. Lyon. Faktum är att jag startade Lyon-sidan här på svenskafans för snart sju år sedan. Mellan 2004 och 2007 rapporterade jag troget om mina franska superhjältar. Under en sommar skrev jag även för det holländska landslaget. Under en säsong för Empoli. I Serie A.
Sedan jag lämnade svenskafans 2007 har livet tagit mig överallt och uppenbarligen ingenstans. Jag skriver återigen på svenskafans men jobbar också som redaktör på Viasat Fotboll. Något som innebär Premier League, Champions League och Ligue 1 givetvis. I varje nummer av fotbollsmagasinet GOAL skriver jag även ett par artiklar.
Det var kortfattat allt om mig kära läsare. Denna till synes forcerade presentation. Två stycken text för att presentera sig själv duger sällan. Om någonsin. Jag skulle nog ha gjort en François Clerc istället. Då blir man ihågkommen.
17:23 - 21 januari - Ett transferfönster på två olika sätt
Trots att alla supportrar, fans och franska fotbollsentusiaster går i väntans tider händer så gott som ingenting. Något spännande nyförvärv, ett intressant namn eller en gnutta av hopp skulle man väl kunna få? Det unnar jag vilken supporter som helst. Ändå lyser de häftiga övergångarna med sin frånvaro. Inte för att Claude Puel har letat med ljus och lykta efter ett nytt ansikte. Inte för att han behöver det heller.
Som jag nämnde häromdagen ser det bra ut. Bryske ungtuppen Maxime Gonalons ser alltmer stabil ut, vår kära landsman Kim gör aldrig bort sig och med en mer inspelad Pjanic lovar det centrala mittfältet både guld och gröna skogar. Lägg därtill att jag inte ens har nämnt den skadeskjutna Yoann Gourcuff. Vem kommer att sakna den till England flyktade Jean II Makoun?
I ligans övriga transfersurr återkommer jag till Arles-Avignon. Nykomlingen som sedan länge är fast förankrad i det bottenlösa hål vi kallar nedflyttningsstrecket. Inte ens med näbbar och klor försöker Faruk Hadzibegic och hans manskap längre. Med blott åtta inspelade poäng och elva upp till nästjumbon Lens ligger laget hopplöst sist. De har insett faktum och gett upp. Därför var det hopplöst rätt att göra sig av med den högavlönade grekiska duon Angelos Basinas och hans namne Charisteas. En silly season kan vara löjlig på olika sätt. Perspektiv.
En annan nedflyttningskandidat har varit aktiv. Monaco har värvat honduranen med det sköna namnet Georgie Welcome. Bienvenue säger vi: http://www.youtube.com/watch?v=EwjdaE-gS-A
Att Marseille mosade Auxerre i cupen i onsdags var inte bra. De ligger två poäng bakom Les Gones i serien. Illavarslande. Den regerande ligamästaren med sina horder av fans hittade verkligen rätt. De åt upp Auxerre. Flera gånger om. Mathieu Valbuena hade lekstuga samtidigt som André-Pierre Gignac spelade sin bästa fotboll sedan flytten till sydkusten i somras. Tur att det är cuphelg. Tur att vi möter Nice och inte grannen Marseille. Den matchen hade suttit fint. Bara inte nu.
23:20 - 17 januari - Lyonbloggen är igång!
När Bordeaux jagar en sånär som duglig anfallare, när Marseille gör sig av med den forne Lyon-adepten Hatem Ben Arfa (Newcastle) för gott och när hopplösa Arles-Avignon vänder sig till orörliga stenklossen Dianbobo Baldé för att stärka försvaret vet man att Silly Season är sval i Frankrike. Sval i Ligue 1. När dessutom den alltid stort spenderande Claude Puel säljer Jean II Makoun till Aston Villa tror man att det inte står rätt till hemma på Avenue Jean Jaurès. Hemma på Stade Gerland.
Men faktum är Claude Puel för en gångs skull har koll på det som händer i ligaspelet. Han har fått ordning på sitt manskap och ser onekligen ut att vara på rätt väg. Värvningar behövs inte. I alla fall inte någon stor.
13 raka matcher utan förlust i Ligue 1 talar sitt tydliga språk. Lyon är igång. Ändå ligger laget endast på fjärde plats. En evighetslång sträcka signerad 1 poäng skiljer Lyon från Puels forna arbetsgivare Lille. De målglada hundarna håller inte hela vägen. Det gör dock inte heller ständigt överarbetande Bafetimbi Gomis. Hans åtta baljor, strutar, mål (kalla det vad ni vill) är en positiv överraskning såhär långt. Men Eric Cantona-kopian Lisandro López behöver en lekkamrat av högre rang för att drömmarna om ett nytt guld ska besannas. Annars kan Puel gå.
Bloggen är igång.
Allez Les Gones
