Lyon, selon Westman: Lyon Noire - Part Deux
Tja, var börjar man?
Lyon har precis kryssat hemma mot Ajax och är nu rysligt nära att få stifta bekantskap med Champions Leagues fula lillebror, Europa League, för första gången. Åtta år i rad har Les Gones kvalificerat sig för åttondelsfinal, en svit som nu ser ut att gå i graven.
Matematiskt finns det förvisso ännu en chans, men att genuint tro på avancemang är mer eller mindre stollaktigt. I den avslutande omgången möter Ajax Real hemma och Lyon gästar Dinamo. Lyon måste vinna och Ajax måste förlora, samtidigt måste resultaten vara tillräckligt stora för att Lyon hämtar igen de sju mål upp som holländarna har. Frankly, I don’t see that happening.
Hoppet är väl det sista som överger en, så vi får väl hoppas att Benzema, för att rädda sin moderklubb, stänker in fyra-fem kassar på Amsterdam Arena och Lyon fixar resten i Zagreb.
Vad har vi mer noterat efter kvällens match?
Först och främst att det inte räcker att spela anfallsfotboll de avslutande tio minuterna. Även om Lacazette, Gourcuff och Bastos kom nära i slutskedet så måste man vara bättre över 90 minuter för att ens förtjäna avancemanget.
Det är på det stora hela ingen bra insats från hemmalaget. Lyon är nervöst inledningsvis, spelar upp sig något sista kvarten av första. Presspelet är bättre i andra, Lyon får längre anfall och Ajax tillbakatryckta på hälarna. Men tyvärr saknas spets och någon form av killer-instinct. Holländarna är farliga genom hela matchen när man sticker fram med kvicka spelvändningar och sett över matchen som sådan är oavgjort ett fullt rättvist resultat.
Borde Ederson haft straff där på slutet? Ja, jag tycker det. Ajax-mittfältaren springer in i Ederson ben och ”hakar” upp det i skottögonblicket, men samtidigt har jag viss förståelse för domaren (Jonas Eriksson) i den situationen. Det ska ofta till något solklarare för att blåsa straff i 90:e. Men vafan, vi tar chansen vi får och skyller på domaren. Brukar vara skönast det.
Och vad har hänt med Gomis? Anfallaren var ju så pass bra tidigare under hösten att han blev uppkallad till Les Bleus, men efter det har det hänt nada och ingenting. Han kommer aldrig bli de stora matchernas man, det har han inte kvalitéerna för i mina ögon och det är något som har blivit väldigt uppenbart under hösten.
När vi ändå är inne på bedrövelser: Aly Cissokho. Vad mig beträffar så kan vi sätta vänsterbacken på första bästa fisketrål över engelska kanalen efter nyår. Får vi så bara ett dragspel, en korg nystan eller motsvarande så är då jag nöjd med dealen. Varningsklockarna tjöt högljutt redan under sensommaren när Bernard Lacombe, president Aulas rådgivare, berättade för media att 24-åringen bad om att transferlistas varje morgon. Han har helt slutat att utvecklas, åtminstone positivt, och är nuförtiden endast en osäkerhet för det egna laget.
Lite cred får vi ändå ge Ajax som imponerat på mig. Vet att man idag kom till spel med offensiva skadeproblem och en reserv mellan stolparna (Vermeer, som förutom med fossingarna var strålande ikväll), men man gör det bra. Det finns gott om kreativitet och spelskicklighet i spelare som Christian Eriksen (bara en sån sak som att han är född 92 är värt att notera),Theo Jansen och Sulejmani. Bjuds man på lite ytor offensivt så blir det ofta farligt. Ikväll saknade man ofta precisionen i de avgörande lägena, speciellt passningarna, men man kommer definitivt kunna störa även i en åttondelsfinal.
Noterbart från årets Champions League är att Lyon gått mållösa i fyra av fem matcher. Då ska man inte heller gå vidare.
***
Deppigt inlägg, oui. Men att vara mer nyanserad än så här i förlustens (ja, så ser jag på saken) stund är kanske inte mitt forte. Men för att avsluta med en mer positiv ton:
Jag vill rikta ett stort grattis till redaktionens Christian Andersson Knutsson med sambo som blivit föräldrar för andra gången alldeles nyligt.
Återigen, ett stort grattis, även om du inte ville gå med på mina namnförslag (vad är det för fel på Jean-Michel egentligen?)
