Tankar innan Norcia - Del 2
Vi jobbar oss högre upp på fotbollsplan, till mittfältet och anfallet.
Vid avstängningar, formsvackor och skador på Östlund blir Sulan förtahandsvalet på högerkanten. Max går in i banan om Johan eller Stark inte kommer att kunna ställa upp. Hella är givetvis alternativet till Max på vänsterkanten. Micke Hellström som i inledningen av denna säsong ofta går på avslut, som aldrig tidigare i sin fotbollskarriär.
Slutsats: Årets försvarslinje slår förra årets med hästlängder, trots att det bara tillkommit en ny spelare, Alexander Östlund, som redan tagit supportrarna med storm. Och med en revanschs lysten Johan Andersson och en Max von Schlebrügge i fortsatt utveckling på rätt plats i laget. Jonas Stark är numera obestridlig försvarsklippa. Samtidigt känner dessa fyra flåset från Hella och Sulan. Sulan som dessutom kan vicka som mittback om det kniper. Det här ser mer än lovligt bra ut.
MITTFÄLTET
Jensen och Fjørtoft överglänser kombinationen Micke Andersson/Mikkel Jensen på innermittfältet och i tidigare matcher har även den kombinationen varit ett bättre alternativ än Fjörtoft/Micke Andersson. Kennedy är lika gjuten på högerkanten som Ante är i målet. Trots att det inte såg speciellt bra ut i andra halvlek mot Forward. Då sökte Kennedy sig hela tiden in i banan. I och med det saknades det mottagare till Jensens crossbollar på högerkanten. Salle Östlund lämnades alldeles för ensam i den matchen.
I ett skede av matchen visade Jensen väldigt tydligt att han ville ha Kennedy längre ut på högerkanten, efter den demonstrationen vände han spelet ut mot vänsterkanten och där fanns Fursth som villig mottagare.
Högerkanten fungerade bättre i första halvlek då Kennedy, Pablo och Sulan sågade sig igenom gång på gång. Det negativa i den matchen var Sulans dåliga inlägg.
På vänsterkanten var, som sagt, Max väldigt bra. Däremot gjorde Elvis en plattmatch. Det var nog min största besvikelse efter denna fajt. Elvis som gått från klarhet till klarhet denna försäsong var verkligen inte bra under denna halvlek.
Förklaringen fick jag i fredags. Tydligen har han lyft fel på något styrketräningspass några dagar före Forwardsmatchen. Därför kunde han inte göra sig själv rättvisa.
Trots Max insats och på grund av Elvis insats så förlorade den vänsterkantskombinationen över konstellation Hella/Fursth. De kom in i andra halvlek och då kom de giftigaste uppspelen, under andra halvlek, ifrån den kanten. Till skillnad från i första halvlek då allt kretsade kring högerflajern.
Som jag ser det är tre fjärdedelar av premiärlagets mittfältare så gott som klara. Det är (från höger) Kennedy – Jensen – Fjörtoft.
Vem som tar vänsterplatsen är inte jag man att avgöra.
- Elvis eller Fursth?
Min förhoppning om att få se Max och Hella kampera ihop på vänsterkanten under någon av försäsongsmatcherna, verkar endast bli en vacker dröm.
Alternativet på innermittfältet är givetvis Micke Andersson. Mannen som folk alltid räknar bort innan serien startar, men som ändå alltid får sin givna plats i Hammarbys lag. Det skulle inte förvåna mig ett dyft om det blir så i år också.
På vänsterkanten har vi så det räcker och blir över. På högerkanten finns Peter Holm och i viss mån även Christer Fursth, som jag tycket gjorde en klart godkänd insats, på den positionen, mot Norrköping.
Slutsats: Vi förlorade Winsnes på innermittfältet, men har fått Mikkel Jensen och Fjörtoft. Hittills har det enbart sett bättre ut. Fjörtoft är ingen landslagsman som Fredrik Winsnes var, men han har uträttat bra mycket mera framåt än vad doktorn gjort under samma period förra året. Och lägger vi även Jensen i vågskålen så är det inget snack om saken. Micke Andersson kommer att få jobba hårt för att ta en plats. Men alla vet att Micke redan är en hårt arbetande fotbollsspelare. Vi får se hur långt det räcker. Kennedy är obestridlig på högerkanten och kommer inte bli sämre i år. Fursth har fått hård konkurrens ifrån Elvis och det märks att han lyft sig på grund av det. Håller bara ryggen så kommer vi få se en nytänd Christer Fursth. Fast det kanske inte räcker om Elvis fortsätter att utvecklas i samma rasande takt som under denna försäsong. Även på mitten ser det bättre ut än förra året.
ANFALLET
Där verkar det solklart att Markstedt är förstahandsvalet och att det blir Pablo eller Pohja bredvid honom. Jag har hela tiden sett Pohja som förstahandsvalet, men Pablo har överraskat mig på ett imponerande sätt. Fortfarande bränner Pablo mer än vad Pohja gör och Pablo är en lite mer självisk spelare än vad Antti Pohja är. Jag passar här. Här avgör dagsformen.
- Hur man nu kan se vem som har bäst dagsform?
Självklart måste jag lämna in en liten brasklapp här också. Det saknas en anfallspelare i truppen och jag tror fortfarande att vi kommer att ha en fjärde anfallare när allsvenskan startar. Då kan mina funderingar över vilka som kommer stångas längst fram kunna vara helt omkullkastade.
Slutsats: Både Pablo och Pohja har utvecklats i rätt riktning sedan förra året. Trots det är Markstedt obestridlig kung där framme. Men vi saknar en anfallsspelare sedan Andreas Hermansson lämnade oss. Det gör att jag, än så länge, anser att denna lagdel är lite sämre än förra året. Men jag gråter inga krokodiltårar om jag blir motbevisad.
Gud hör bön, för samtidigt som jag sitter och finslipar på denna krönika, på lördagseftermiddagen, berättar Hammarbys officiella hemsida följande nyhet:
En brasiliansk fotbollsspelare vid namn Gil kommer att testas nere i Norcia. Möjligtvis kommer ytterliggaren en spelare att testas därnere. Givetvis är det anfallsspelare vi talar om.
De som står längst ifrån en plats i startelvan är Patrik Gerrbrand (utan t), Fredrik Stoor och Erik Pilfalk. Men vem vet deras tid kanske kommer fortare än man anar det? För går Hammarby bra under våren, då kanske någon i laget lämnar klubben till höstsäsongen.
– Ja, jag skulle inte bli förvånad om Kennedy fick en proffschans tillslut. Att Kennedy vill det själv är ingen hemlighet. Han har ju talat sig varm för det under mycket lång tid.
Dessutom kan vi inte räkna med att vara lika förskonade från skador, som hittills under säsongen. Peppar, peppar…
Men som sagt det ser oförskämt bra ut innan träningslägret i Norcia kör igång. Om det kommer se lika bra ut efteråt låter jag vara osagt. Och vem vet, jag kanske får äta upp mina optimistiska utfästelser när vi ska sammanfatta den allsvenska säsongen senare i höst.
Men det viktigaste är att alla i laget vet, att vid den allsvenska premiären mot Elfsborg, då finns vi där igen, på Söderstadion, med full stöttning för den startelva som Anders Linderoth, Thom Åhlund och Lasse Eriksson valt att ställa upp med.
Jag vill bara avsluta med att än en gång tipsa alla om Robbans och min 50 i topplista. Vi har nu hunnit fram till plats 23. Ni hittar listan här.
Vi syns i Bajenvimlet!
