Skånsk bitterhet
Malmö matchen fortsätter locka fram känslor. Här kommer en gästkrönika i ämnet skriven av Anders Thunders.
Efter att ha tagit del av ytterliggare ett koncentrat av skånsk bitterhet – denna gång från en person som inte ens såg matchen i måndags – som åter tänjer gränserna för patetikens topografi känner jag mig manad till replik. Att jämföra en div. 2-domare med en tolvårig målvakt må fungera i komiskt syfte, men vi vill väl alla att Svenska Fans ska vara en arena för seriös debatt. När denna präglas av ”det får inte hända igen”-plattityder som vore det Förintelsen som diskuterades finner jag en mening i att söka entlediga Mikael Nyström från sin position i den otrevliga skottgluggen. Mitt mål med detta är alltså inte att till varje pris hålla denna, något barnsliga debatt vid liv utan att presentera ett något nyktrare omdöme om måndagens domare.
Det mest beklämmande – inte främst av Malmösupportrar som agerat i affekt, utan av neutrala, professionella fotbollsskribenter märk väl – är att domarens faktiska orutin använts som retoriskt alibi i bedömningen av hans insats: ”Domaren var dålig därför att han är en div. 2-domare”. Av de konkreta situationer som lyfts fram som bevis för Nyströms bottenlösa uselhet kan ingen sägas vara direkt vederhäftig, än mindre håller de för att döma ut hans kvaliteter som domare. Snarare framstår de som småaktigt ältande av situationer som står att finna i alla fotbollsmatcher.
• Straffarnas felaktighet.
Efter Jonas Erikssons givmildhet i straffområdet i Skånederbyt kan det måhända ses som poetisk rättvisa att detta drabbar Malmö FF, men det är av ringa vikt eftersom båda straffarna på Söderstadion föregås av regelöverträdelser och därmed kan anses korrekta. Den första är dessutom solklar. Det kontroversiella ligger helt i att de är onödiga och resultatet av osedvanligt klumpigt försvarsarbete, men det är naturligtvis herrar Majstorovics och Johanssons fel och inte domarens.
• Fjörtofts filmning.
En mycket märklig diskussion. Fjörtoft blir bentacklad och tappar balansen, inte mer med det. Frispark. Som jag minns det blev dessutom Elanga varnad, vilket väckte stort missnöje i Malmölägret, för att ha slängt iväg bollen och inte för tacklingen.
• Det slumpmässiga utdelandet av gula kort. Man kan givetvis ha synpunkter på detta, men det var inte värre än i matchen Örebro - Hammarby, dömd av vår internationelle toppdomare Anders Frisk. Eller den uppenbara snedfördelningen av dessa i Stockholmsderbyt. (Jag kan ju bara bedöma matcher jag sett, vilka de flesta är matcher med Hammarby.)
• ”Han tappade helt matchen”.
En käck floskel att kasta in när man vill illustrera hur dålig domaren varit. Som betyder allt och samtidigt inget. Var går gränsen, vilka är kriterierna? Jag kan lika gärna lyfta fram ett knippe andra matcher där jag anser att domaren i högre grad ”tappat matchen”, och anser dessutom att jag har täckning för det.
Faktum är att det inte var mycket till match att tappa eftersom Malmös spelare verkade ha gett upp denna efter att ha hamnat i underläge. Frågan, den hypotetiska, är då om domarinsatsen skulle vara ännu sämre om Nyström skulle ha blåst straff, och till och med visat ut viktige kuggen Majstorovic, när Kennedy fälldes tidigt i matchen. Om ett målmässigt underläge i det skedet också skulle provocera en liknande, förlorarens respons av Malmös lag – och matchen skulle vara tappad redan i början av första halvlek
