Råsundaspöket finns inte längre
Vilket inte är så konstigt med tanke på att det knappast fanns innan heller.
Om man upprepar en lögn tillräckligt ofta blir det till sist en sanning. Av den enkla anledningen hade bilden av "Råsundaspöket" etsat sig fast på många grönvita näthinnor. Alla gyllene möjligheter att ta död på myten hade misslyckats. Fram till i måndags det vill säga.
Hur man än vände och vred på det så fanns det bara ett sätt att döda myten och det var genom att slå AIK. Hade det varit Djurgården som besegrats hade inte effekten blivit den samma. Mot AIK hade vi inte vunnit sedan 1998, trots minst två försök varje år. Sådant tar på psyket och därför var segern så otroligt skön. Extra skönt dessutom med tanke på att "mini spöket" Alm fanns med på planen, åtminstone rent fysiskt. Nu hoppas i alla fall jag att han slutar efter den här säsongen.
Med Djurgården är det en annan femma. DIF hade på sitt mycket karakteristiska sätt helt enkelt snott "Råsundaspöket" från gnagarna och gjort det till sitt eget. Men DIF var trots allt i det här samanhanget en parantes snarare än en illasinnad demon. Vi slog Djurgården 1999 när de packade sina väskor och flyttade till Superettan. Vilket i sin tur ledde till att vi inte ens fick möjligheten att vinna mot dem året efter.
Sen de kom tillbaka har vi visserligen inte vunnit, bortsett från i handboll, men det är å andra sidan knappast värre än att aldrig ha slagit BK Häcken.
Anders Linderoth har ända sedan han kom till klubben förnekat förekomsten av något "spöke". Trots det tog det inte många minuter efter slutsignalen innan han glatt konstaterade att det var skönt att vara av med det. Det är väl det som är ett av kännetecknen för ett spöke, även om man inte ser det så kan man känna dess närvaro.
Jag hoppas verkligen inte DN Sporten och resterande journalister lägger ner allt snack om det övernaturliga nu. AIK har trots allt inte vunnit mot oss på en hel säsong och förlorade dessutom i Nackas Minne. Början på en ny svit måne?
Det tar emot att skriva så mycket om konkurrenter men jag tycker att svensk media är så enkelspårig att jag inte kan låta bli. Matchens största jubel från "Norra Stå" kom när nyförvärvet från PAO presenterades, Derek Boateng. Derek, den nye "frälsaren" som hyllats ordentligt i media de senaste dagarna.
Jag vill dock, utan att försöka såga spelaren i fråga, påpeka följande: Få juniorvärldsmästare har misslyckats så kapitalt att förvalta sin framgång som just Ghana. Ghana tog högst oväntat hem junior VM både 1991 och 1995. En av stjärnorna då var just Derek Boateng.
I Ghanas JVM-lag fanns spelare som Daniel Addo, Abu Iddrisu och Nii Lamptey. Namn som de flesta idag inte har en aning om vilka de är, men som då hyllades som de kommande världsstjärnorna inom den internationella fotbollen. Boateng blev hyllad av Maradona efter sina matcher i mästerskapen har man kunnat läsa i media. Men Nii Lamptey blev kallad Pelés efterträdare av Pelé själv. Vad smäller högst? Eller kanske framförallt: Vad är det värt idag?
En av få Ghananer som var med då och som verkligen klarade av att slå sig fram är Michael Essien. En spelare som sedan 1999 tillhört franska Basita och som nu efter ett par fina säsonger blivit värvad till storklubben PSG. Vem av Essien och Boateng som utvecklats mest sen de där framgångsrika juniormästerskapen får ni gissa själva. Men det känns åtminstone för min del som om en av dem har tagit ett steg framåt.
AIK får förövrigt hoppas att de andra spelarna i truppen inte ilsknar till över att de tvingats sänka sina löner för att klubben ska kunna värva in en ny kille och ge honom allsvenskans högsta lön...
Utländska spelare har det inte alltid så lätt att anpassa sig till Sverige. Vissa klarar inte ens av en svensk försäsong. Med det i åtanke får man trots allt se värvningen av Boateng som en rejäl chansning från gnagets sida. Det kan lika väl bli spiken i kistan som det kan bli början på någonting nytt.
Förresten påminner inte den nye solnakillens meritförteckning lite om den som Samuel Gbenga Okunowo hade med sig till Skytteholm i våras? Undra vilken klubb han hamnade i.
En sak blir dock obekvämt tydlig när man läser om AIK:s värvning och det är det faktum att Henrik Appelqvists ord om att det inte "går" att skapa ett riskkapitalbolag med dagens konjunktur inte håller. Kan AIK så kan vi. Ska man hårddra det hela lite så hade vi för tre - fyra år sedan faktiskt redan något som kan liknas med ett riskkapitalbolag, han hette Göran och honom gav vi sparken.
