Runström: -Hammarbys publik är unik
Björn Runström om livet som fotbollsproffs i England, Montella och saknaden av Hammarbys supportrar.
Beskriv en vanlig dag i ditt liv. Hur spenderar du dina glamourösa proffsdagar?
- Det är verkligen inte mycket till glamour här kan jag lova. Det är mest träna, äta och sova det hela handlar om. Gårdagen kan väl få exemplifiera en vanlig dag. Jag vaknade upp på hotellet i Luton och hämtades så småningom upp för dagens träningspass. Eftersom en ledig dag väntade tog jag mig tillbaka till London efter träningen. Jag delar just nu min tid mellan hotellet i Luton och lägenheten i Chelsea beroende på hur veckoschemat ser ut. Då Salle samma dag lirade reservlagslagsmatch i London mot Millwall passade vi på att träffas på stan. Vi käkade en bit tillsammans och snackade ett tag innan han åkte hem till Southampton medan jag drog mig hemåt. Idag var jag ledig men stack ner till Fulhams träningsanläggning och körde ett pass med dem. Ikväll ska Montella och jag ut en liten sväng på stan och leta upp en bra italiensk restaurang. Tidigt imorgon bär det iväg upp till Luton igen.
Vilken är de stora skillnaderna mellan Fulham och Hammarby?
- Pengarna, organisationen och fansen skulle jag säga. Vi har väl runt 70 millar i omsättning i Hammarby om jag minns rätt. Den summan täcker väl kostnaderna för kanske halva Fulhams startelva skulle jag tro och då har du runt 20 lirare till som ska avlönas plus ett reservlag. Organisationen kring laget är också större och proffsigare. Men supporten från läktarna är inte riktigt i nivå med omsättningen. För det mesta har man runt tjugotusen åskådare under matcherna på Craven Cottage men man kommer inte i närheten av den stämning vi har på Söderstadion. Hammarbys publik är där helt unik i mina ögon.
Hur skiljer sig träningsupplägget från Hammarbys träningar?
- Under säsongen är det faktisk ingen större skillnad. Den stora skillnaden är väl upplägget av försäsongen. Här var försäsongen 6 veckor istället för tre månader och fylld av träningsmatcher mot bra motstånd som Real Madrid, Borussia Mönchengladbach, Boavista. m fl. Man spelar sig i form mer än springer sig i form jämfört med hemma. Jag är glad att slippa vår långa svenska försäsong. Den sliter för hårt på spelarna som jag ser det. Som bajenspelare har man ändå haft det bra mycket bättre förspänt än alla andra med tanke på våra läger i Los Angeles som var rena drömmen. Det gjorde resten av försäsongen uthärdlig. Jag har faktiskt en viss liten förståelse för att ”svenska brassar” tycks drabbas av både det ena och andra då de är på semester och har lite svårt att komma i tid till försäsongsträningen.
Om du jämför Coleman och Linderoth, är det som natt och dag?
- Det kan jag inte påstå. Det är mer spelarmaterialet de har att jobba med som är natt och dag i såna fall. Som tränare är de rätt lika i sättet att tänka fotboll. Jag gillade Anders fotbollsfilosofi skarpt och han var i mina ögon sjukt modig som släppte fram alla oss unga spelare till säsongen 2004. Synd att laget spelade så ojämnt under mina säsonger hemma. Anders hade varit värd att få ta hem ett SM-guld med oss. Hade vi spelat höst-vår 2005/2006 hade det blivit så. Som personer är de bägge tränarna däremot väldigt olika. Coleman är en cool kille som är svår att läsa av. Anders är en känslomänniska med allt vad det innebär och öppen som en bok. Jag gillar dem båda måste jag säga.
Hur funkar det i England. Är managern med på varje träning eller är det hans assistenter som sköter den dagliga verksamheten?
- Managern i England är både sportchef och tränare så han saknas på träningarna emellanåt av naturliga skäl. Assistenterna har alltså ett större ansvar och får hålla i taktpinnen oftare vid träningen jämfört med hur det är hemma.
Finns det någonting du saknar med Stockholm?
- Det är så mycket jag saknar. Familjen, vännerna, gamla lagkompisar, Södermalm med Nytorget och mitt vattenhål Mellis som tydligen bytt namn nu och inte minst att få springa ut på Söderstadions matta en vacker sommarkväll och mötas av sjungande och välfyllda läktare. Jag ryser lite bara jag tänker på det. Slår det mesta faktiskt.
Vilka umgås du mest med i laget?
- Tyvärr umgås spelarna ute i de stora ligorna inte alls på det sättet vi gjorde i Hammarby där vi nästan var som en stor familj. Jag hade kul med många av kompisarna även vid sidan av planen. Här är det inte så utan det är total koncentration på själva fotbollen. Anfallskollegan Collins John och jag har ändå funnit varandra och tillbringar en hel del fritid tillsammans. Men vi är väl också de enda som inte har familj tror jag. Vi bor dessutom i samma hus. Han är holländare och kom till Fulham från Enschede och Twente för ett antal år sedan så Kennedy Bakirciuglu är inte ett okänt namn för honom. Efter succén förra säsongen har Collins haft det tuffare i år och var på väg bort under transferfönstret men blir nu kvar till sommaren i alla fall. Sen Montella kom till London har det blivit att vi två umgåtts en del också.
Jag antar att du, trots att ni konkurrerar om samma platser, inte var helt missnöjd med när Montella anslöt. Kan han någon engelska, eller är det du som får agera språkrör?
- Det är alltid kul och inspirerande att ha klasslirare omkring sig att fightas och mäta sig mot på träningarna. Men det känns knappast som en tillgång att komma från allsvenskan och heta Runström då de tar fram den där måttstocken kan jag tycka ibland. Montella är en jäkla trevlig och lättsam person som de flesta italienare. Han kunde inte ett ord engelska då han kom och kan inte många nu heller. Då ingen i Fulham talar italienska fick jag till uppgift att ta hand om honom. Roma är mitt italienska favoritlag så det gjorde jag förstås mer än gärna. Montella har ambitionen att lära sig språket innan han åker hem till sommaren och går på språkkurs några gånger i veckan. Min utlåning till Luton underlättar väl för honom att faktiskt också komma in i språket. Han är ju tvungen att hanka sig fram själv på träningarna och på stan i alla fall den här månaden. Men det är säkert inget problem för honom. Montella är napolitanare. De klarar att göra sig förstådda med tecken- och kroppsspråk om de så skulle sättas ner i en liten by i yttre Mongoliet. Fotbollsmässigt har det gått riktigt bra för honom den här första tiden och som romanista gläds jag med honom.
Hur är ditt skadeläge just nu?
- Jag har haft turen att inte dra på mig några skador tidigare men just den här säsongen har det blivit en hel del irriterande småskador. Knäna har småkrånglat lite av och till i olika omgångar. Jag har haft problem med en ljumske länge och drogs med en krånglande vad en tid i höstas. Just nu är det hyfsat även om ett knä och ljumsken småkrånglar. Jag har svårt att ta i för fullt i löpningarna och det är frustrerande. Får kompensera det genom att försöka vara lite furbo i positionsspelet.
Har du utvecklats som spelare sedan du kom till London trots lågt matchande? Vilka områden handlar det i så fall om?
- Jag tror att jag utvecklats som spelare trots att det bara blivit ett inhopp i PL och några enstaka reservlagsmatcher. Det ger ändå en hel del att träna med de här killarna vecka in och vecka ut. Då man lirar tvåmål här går det undan och man står på som om det gällde ligapoäng. Tempot är uppskruvat och på en helt annan nivå än hemma. Jag har nog blivit snabbare och jag duttar inte med bollen som jag kunde kosta på mig att göra hemma ibland då man hade mer tid på sig. Här gäller det att hålla farten uppe, spela på ett tillslag och ta ny position direkt. Försöker du behandla bollen utan ha ordentlig fart kan jag lova att det smäller direkt även på träning.
Vilken av Fulhams spelare har imponerat mest på dig?
- Utan tvekan Brian McBride. Han är en av de smartaste anfallare jag varit ute på en fotbollsplan med. Då jämför jag ändå med såna som Beppe Signori, Del Piero, Oliver Bierhoff och en del andra tunga namn jag stött på. McBride lirade i alla USA:s matcher i senaste VM och det förstår jag. Det är lätt att spela ihop med honom.
Avslutningsvis vill jag bara säga att du är enormt saknad i Bajenland. Vi hoppas självfallet att du kommer tillbaka och frälser oss vad tiden lider. Innan den dagen kommer håller vi självfallet tummarna för dig i Premier League! Lycka till Björn!
- Tack så mycket, det värmer att man inte redan är bortglömd bland er där hemma. Jag ser fram mot att få springa in på Söderstadion igen för den dagen kommer så småningom hoppas jag. Jag vill jag gärna passa på att också önska hela vår spelartrupp och alla er andra bajare en riktigt bra säsong och förhoppningsvis ett SM-guld 2007.
