- -
Traditionens makt är stor - men vi har ju Petter
Man hade ju onekligen sina funderingar innan söndagens match mot Örebro på Söderstadion. Hammarby, med en väldigt bra form för tillfället och tunga bortavinster dubbelt upp mot Malmö i bagaget, mot ett lag från de nedre regionerna i tabellen.
”Lätt vinst med flera måls marginal”, säger medgångssupportern som började hålla på Bajen för 6 matcher sen. Eller ”tillknäppt med tillfälligheter som avgör”, säger veteranen som kan sin historia och minns de tråkiga matcherna mot närkingarna de senaste åren. Vem skulle få visa sig ha rätt? På pappret ska ju Bajen vinna enkelt, sett till spelarmaterialet och tabelläget, trots att ÖSK spelat till sig två vinster på de tre senaste försöken. Men det är ju inte alltid så lätt, det här med fotboll.
Åter tillbaka i klacken på Norra, för min del, och det var mycket efterlängtat. Jag rös av välbehag när ”Just Idag” drog igång före avspark. En sådan underbar tradition det har blivit! Det är så fantastisk skönt att stå där, bland söderbröder, med halsduken i vädret och sjunga. Jag antar att djurgårdarna är lika glada när det spelas ”Vilken Smurfig Sommar”, från Smurfhits volym 1, före avspark på Stadion, vilket jag nästan är helt övertygad om att det görs. Det är riktigt bra drag på Söderstadions läktare och när Örebros lag ropas upp i högtalaren hör jag inte ett dugg. Vilket kvittar, men jag gissar på att alla deras spelare låter jävligt gnälliga när de snackar.
Två förändringar i laget sen senast mot Malmö. Petter Andersson är tillbaka i sin offensiva mittfältsroll samt Erkan och hans frisyr tar plats på höger i mittfältet igen efter avstängning respektive sjukdom. Annars är det som vanligt David, kapten Mikkel, Traoré och Sosseh som utgör backlinjen framför den helt rödklädde ”Poppen”. Jag försökte dra igång ramsan ”Bajens målvakt ser ut som en tomat” men det var exakt noll och ingen som tyckte att det var kul. Ibland blir det så fel.
Mittfältet formerades genom nämnde Erkan till höger, ”Lollo” i defensiv roll på mitten och Petter i offensiv dito samt Haris till höger. Längst fram – radarparet Paulinho och, för OS-spel, flyktande Charlie Davies.
Ett mycket bra lag ställde alltså upp i solen på Söderstadion och dessutom fanns det mer kvalité på bänken, främst då i succémannen från Malmö – Carlos Gaete – och ikonen Suleyman "Sulan" Sleyman. Jag svalde tungt och började drömma om en ”lätt vinst med flera måls marginal”.
Matchen startar verkligen på rätt sätt! Och då menar jag inte Poppens räddning på Örebros anfall redan efter ett par minuter utan när en viss Petter ”Snart-i-en-proffsklubb-nära-dig” Andersson helt omarkerad nickar in 1-0 på hörna från Lollo i matchminut 6. Förspelet till hörnan stod Erkan för när han snurrade upp sin bevakare – vilket var extra skönt då Örebros nr 20, Wowoah, tidigare har spelat för en mindre klubb vid namn Djurgården – och slog ett inlägg längst backen som rensades till hörna. Örebros spelare måste ha trott att Petter fortfarande var avstängd då ingen brydde sig om att markera honom och han enkelt kunde nicka in sitt femte mål för säsongen. Jag hann tänka snabbt att min dröm kanske skulle besannas.
Men så kul skulle jag inte få ha det. Efter målet så uteblir den förväntade målkavalkaden från Bajens sida. Trots att söderbröderna dominerar spelet och har ett grymt övertag så släpper Örebro inte till. Så där riktigt farligt blev det tyvärr aldrig. Sosseh får ett gult kort tidigt när han efter en Bajen-hörna river ner och hindrar Örebros Bassombeng från att försöka sig på en solokontring. Smått onödigt, kan det diskuteras, då Mikkel stod bakom honom, redo att sätta p för den blonderade anfallarens anstormning. Men jag gillar Sosseh och tycker det är riktigt bra att han får känna på allsvenskt tempo, även om han gör det som vänsterback. Hans löpningar längst sin kant är guld värda. Om något år eller två kommer han att göra stordåd som den anfallare han egentligen är. Med hans assist till Charlies 1-0 mål i måndags visade han ju dessutom prov på extremt fin känsla i fossingarna. Jag övervägde för en sekund att slita fram druvan, bland allt folk på krogen i Årsta, och masturbera till reprisen av målet när jag såg det. Så snyggt tyckte jag att det var. En man för framtiden är han absolut.
Men hans defensiva kvalitéer kan finslipas, som sagt. Tyvärr måste jag erkänna att ÖSK-s nr 15, Bassombeng, vann helt klart på knockout i deras duell då han enkelt rundade Sosseh med en lätt petning vid ett flertal tillfällen. Lyckligtvis ledde det aldrig till något farligt.
Halvleken fortlöper och kontrolleras av Hammarby med ett överlägset bollinnehav. Det blir en varsin nickchans för först Paulinho, på känsligt inlägg från Erkan som var mycket pigg i inledningen av matchen, och senare Traoré efter en frispark av Lollo. Men målen och Chanserna med stort C lyser med sin frånvaro. Bajen koncentrerar sig på att komma runt på kanterna och det går vägen så långt som till inläggen, där tyvärr ÖSK-målvakten Alvbåge hela tiden läser spelet rätt. Paulinho placerar åter igen sig själv i mål, som i matchen mot Peking, efter ett inlägg som bryts av Alvbåge. Man kanske borde förklara för brassen att det faktiskt är bollen och inte han själv som ska in i mål?
Skämt åsido, matchens första 45 minuter är inte jättespännande direkt och formstarke Charlie Davies får tyvärr inte samma utdelning som mot Malmö. Efter en halvtimmes spel, på pass från Erkan, viker han fint in i straffområdet och testar med vänstern men Alvbåge i mål räddar utan större ansträngning. Minuterna efter nickskarvar amerikanen, väldigt snyggt, fram till Paulinho som oturligt blir avblåst för en ytterst tveksam offside. Men annars så syns han inte så mycket som senast, den gode Charlie. Örebro tar över och tillåts att spela runt oroväckande mycket på Bajens planhalva. När domaren blåser för halvtid är det med en lättnadens suck.
Andra halvlek börjar i moll då Petter Andersson byts ut, för vad jag senare får reda på är skada. I skrivande stund vet jag dock inte hur pass allvarligt det är. Den inbytte spelaren blir Carlos Gaete och det är verkligen inte fy skam. Visar han upp hälften av det han gjorde i Malmö så vinner Bajen utan problem. Snyggare debut i A-lags sammanhang på senare år är det nog bara Alexander Östlund som gjort, när han i Nackas Minne -03 bokstavligen skickade upp AIK-s Krister Nordin på läktaren. Såvitt jag har hört blev Nordin invalidiserad för resten av livet när Östlund gav igen för gammalt groll. Som det heter – man får aldrig en andra chans att göra ett första bra intryck.
20-årige Gaete är verkligen på tårna när halvleken drar igång och visar sig ständigt vara spelbar. Han får en chans redan efter fem minuter när Lollo spelar in till honom i straffområdet men det leder dessvärre endast till hörna. Tyvärr försvinner han efter ett tag och axlar inte Petters roll som man hade hoppats på. Matchen fortsätter på samma sätt som första halvleken slutade, Bajen ger mer och mer över taktpinnen till ÖSK och de grönvitas offensiva intentioner börjar blekna. Mönstret känns onekligen igen. Äga boll och dominera i första halvlek, falla tillbaka och tappa initiativet i andra. Tony Tiger måste jobba på att få Bajen till att styra hela matchens 90 minuter.
I minut 58 börjar tyvärr också hönsgården i försvaret visa sin fula sida, när det tidigare i matchen har sett relativt bra ut med stabilt spel från bl a Poppen. David blir först bortgjord på sin kant men räddaren i nöden, som så många gånger förr, blir Lollo som bryter till hörna. Smärre kalabalik utbryter när den slås i boxen och studsar lite hur som helst mellan spelare. Poppen är stillastående och obeslutsam men lyckas ändå med en hand boxa bort bollen, som tyvärr hamnar i Örebros ägo igen. Efter ytterligare några sekunder av förvirring lyckas Gaete rensa bort fanskapet till boll. Liknande situationer uppstår medan matchens fortskrider och Bajen har helt tappat sitt spel.
Publiken är ju alltid bäst vetande och ser självklart lösningen på problemet innan Tony gör det. Så när klacken skanderar ”Upp med Sulan på topp”, höjs stämningen ett par snäpp. Mannen i fråga gör sig redo för byte och stort jubel utbryter när Suleyman Sleyman gör comeback på planen. Hans första ingripande leder tyvärr till hörna, men jag vet att Sulan har någon genialisk baktanke med det, som ingen annan förstår, kunglig som han är. Riktigt kul med alla skor och tillhörande sulor i vädret från klacken när sången om Sulan går.
För trots att spelet inte får en att dra på smilbanden så gör ändå publiken det med den goda stämningen. Min flickvän var med på matchen och hon trivdes bra bland alla de sjungandes söderbröder. Vanligtvis så håller nämligen hon på ett annat Sthlms-lag, vilket jag inte vill nämna vid namn, men de spelar i svartgula tröjor, är sämst och deras juniorer brukar köra upp galgar i rektum på varandra för nöjes skull.
Med Sulan på plan blir det tyvärr inte så mycket skillnad i matchbild som man kunnat önska. ÖSK fortsätter att föra spelet och kryper närmare mål. Lollo är som vanligt fantastisk och är överallt och städar upp efter slarviga medspelare. Oerhört viktig spelare, den mannen. Han får en målchans i den 73:e matchminuten, när Erkan nickar ner Haris svepande cross, men tyvärr gör Lollo inte det Gaete gjorde i måndags, dvs skjuter på volley. Han tar ner bollen, spelar runt den och det leder sedermera till en resultatlös hörna. Våga skjut, Louay, du har ju visat med dina frisparkar att du har en bra bössa. Annars går det verkligen inte att klaga på mittfältaren som, sin vana trogen, gör en mycket bra match.
Örebros chanser blir tyvärr farligare och mer frekventa ju längre matchklockan tickar. Kort innan Paulse gör hemmadebut får Poppen reflexrädda en nick från nära håll, på ett precist inlägg mitt i mellan Mikkel och Traoré. Jag är osäker på om Poppen ens visste vad han gjorde där men det kvittar för mig så länge han fredar målet. En stund senare är det dags igen men han räddar även denna gång med en lätt touch för att styra bollen över ribban. Två minuter före full tid blir det åter igen smärre kalabalik när Poppen inte plockar upp bollen med händer, för rädsla att det var hemåtpass, utan väljer att skjuta bort den efter ett par meters ”dribbling”. Men någon Beckham är han inte, då bollen hamnar rätt hos en Örebroare som försöker spela fram till en ren medspelare men Gaete lyckas med nöd och näppe bryta passningen.
Det enda positiva som händer sista kvarten för Bajens del är när Erkan på egen hand springer slalom mitt i planen mellan de svartklädda motspelarna. Ett mål i det läget hade varit grymt förlösande men tyvärr hamnar han ur läge och kommer i dålig vinkel till mål. Det leder bara till en hörna som i sin tur leder till ingenting. När Alvbåge slår efterföljande inspark så får han, av den alltid så kärleksfulla Bajen-klacken, höra att han inte bara är en sopa utan också en idiot, en bonnjävel och slående lik Lee Baxter.
Kaoset är totalt när Örebro på övertid (!!) skjuter i stolpen efter ännu en gång obeslutsamt försvarsspel av Hammarby. Mina vänner fick hjälpa mig att trycka ner mitt hjärta från halsgropen efter den chansen och jag vädjar inombords till domaren att blåsa av. Charlie drar dessutom på sig ett gult kort när han skjuter bollen i mål efter att pipan blivit blåst för offside. Eftersom det var andra gången i halvleken han gjorde på så sätt, så kanske man kan förstå domarens beslut till viss del.
Trots misären i andra halvleken står sig resultatet och Petters mål visade sig vara viktigare än vad man först trodde. Matcherna mot ÖSK har ju de senaste åren inte varit några välspelade konststycken direkt och inte så heller i år. Traditionens makt är som sagt stor – men vi har en viss Petter Andersson som, så länge han blir kvar i Bajen, kan vara skillnad mellan guldår eller mellansäsong.
För min del var det underbart kul att vara tillbaka på Norra igen, bland brölande/skönsjungande Bajare. Det ska vara kul att gå på fotboll! Så därför var det så väldigt rätt av Sulan att önska ”Upp med Sulan på topp!” som sista sång av klacken. Stor humor, enligt mig. Att en tioårig grabb, på raden framför oss, upprepande gånger råkade daska till min polare Sluskis penis och tillhörande pung när han skulle vika ihop sin flagga - gjorde ju inte kvällen mindre rolig heller.
Ruggigt skönt med tre pinnar i en sådan här tillknäppt match. Försvaret, trots att det darrade kraftigt i slutet, fick hålla tätt och det glädjer en. Med det offensiva spelet som visat sig i tidigare två matcher i kombination med bra försvar så ser det lovande ut. Trots att Charlie försvinner för att leka fotboll i OS för en nation med hockeyspelare. Men misströsta inte, kära vänner - Petter är ju kvar.
Forza Bajen!
