- -
Bajen gjorde mål för Elfsborg
Hammarby, utan vinst på de senaste fem matcherna, reste ner till Borås för att försöka slå hål på Elfsborg som inte släppt in mål sen Dackefejden. Dessutom utan avstängde Lollo Chanko. Med dessa utomordentliga förutsättningar var det dags att kavla upp ärmarna, vässa armbågarna och för i h**vete kämpa till sig tre poäng. Med facit i hand gick det sådär.
Som hammarbyare är man ju väl införstådd med att till varje glädjeämne följer det typ femton bedrövelser, t ex att när lagets formtopp kulminerar så blir det oftast fritt fall nedåt efteråt. Så är tyvärr fallet anno 2008 och sedan vinsten i Sundsvall – som Bajen vann på det berömda kvinnliga könshåret – så har söderbröderna mäktat med ett (1) ynka poäng på 6 matcher. SM-guldet förlorades för länge sen men ett kliv ut i Europa har varit nära i och med åtminstone en fjärdeplats eller bättre. Även det verkar ju bli svårt nu och då har ändå Bajen haft ett väldans flyt med de övriga lagens resultat i många matcher. Det är nu 7 svåra år sedan vi skrattade och grät av glädje tillsammans på Medborgarplatsen och man undrar ju när det kan tänkas hända igen? Som det såg ut ikväll lär det dröja.
Tony formerade backlinjen på samma sätt som senast mot KFF men valde att satsa på Carlos Gaete och Mikkel Jensen på mitt-mittfältet, i Lollos frånvaro. Jag hoppades och bad och bönade och fantiserade om att Gaete skulle visa upp samma spel som han gjorde mot Malmö. Då hade vi vinsten som i en liten ask, tänkte jag. Söderström blev förpassad till vänsterkanten med Erkan Zengin på motsvarande sida. En smula förvånande fick Maic Sema chansen på topp bredvid The Almighty Charlie. Jag vet inte vad som hade hänt med Paulse och varför han inte spelade. Tony hade kanske tröttnat på att han ständigt missar mål? Sema hade åtminstone en avsevärt snyggare frisyr än senast och bara det var ju positivt.
Elfsborg ville visa Bajen att de kan göra mer än att bara sälja damunderkläder på postorder och satte stor press direkt vid avspark. James Keene kollade om Poppen var ordentligt uppvärmd med ett tungt skott som han räddade snyggt till hörna. Under de inledande minuterna lyckades Hammarby ändå rida ut anstormningen från Ellos…oj ursäkta jag menar ju givetvis Elfsborg, och fick lite kontroll över spelet, i alla fall defensivt. Framåt såg det lite bättre ut än de senaste matcherna och även om flera avslut var så ofarliga att de knappt skulle skrämma min 90-åriga farmor så var det ändå positivt att de kom. Man måste våga skjuta för det är ju fan tufft att göra mål. Sema testade hårdheten på en Elfsborgsspelares skinkor och den såg ut att vara bra då skottet täcktes föredömligt med dennes ändalykt. Söderström lossade även han från distans och det såg ett tag ut som att Bajen började få grepp om matchen. Att Anders Svensson utgick tidigt – kanske var det extrapris på tacos någonstans? – gjorde ju inte saken sämre.
Efter en halvtimmes spel föll initiativet över till Elfsborgs fördel och deras chanser började bli allt mer farliga. På en hörna nickade Sema undan bollen på mållinjen – vilken jävla tur att han hade slopat frisyren från senast – och Poppen fick göra en svettig räddning när Lasse Nilsson drog till på volley i bra läge sekunden efter. Några minuter senare var det José som räddade dagen med ett skyddande ben på skott från nämnde Nilsson. Denne pinnsmale, pannbandsprydde, skäggväxtbefriade Elfsborgsspelare var riktigt företagsam och låg bakom väldigt mycket av de gulsvartas offensiv, som bland annat i den 39:e minuten då han smekte bollen över Bajens backlinje till Denni Avdic som på ngt sätt (lyckligtvis) nickade över. Hammarby fick under all Elfsborgs press ett gyllene läge som borde ha resulterat i ett ledningsmål, om Gud hade varit bajare. Nu finns det ingen Gud så när Erkan i princip fick öppet mål, efter en briljant maskerad pass från Emil som såg ut som ett skitdåligt högerskott – så sköt han utanför. Det är lätt att sitta på sin finniga, degiga röv när man kollar matchen och klaga på att ”det ska fan vara mål där” men det kände jag mig berättigad till. Det SKA vara mål där. En sådan bra chans borta mot ett sådant lag som Elfsborg får inte sumpas. Tyvärr så skulle det hända igen innan kvällen var över och då tio resor värre. Söderström drog på ett tungt skott utanför straffområdet och Lasse Nilsson försökte utan framgång filma till sig en straff innan domaren satte punkt för halvleken.
Ingen spelare i Bajen utmärkte sig särskilt mycket de första 45 minuterna utom möjligen Poppen som var stabil och visade mer pondus än tidigare. Charlie slet och jobbade hårt men det var påtaglig hur dåligt samspelta han och Maic Sema var. De hamnade för långt ifrån varandra och när den ena mötte boll blev den andre stillastående och avvaktandes.
Andra halvlek började lika bra som Olga sjöng ”The Power Of Love” på Idol förra veckan – alltså helt vedervärdigt och fruktansvärt hemskt. På ett till synes ofarligt Elfsborgsinlägg lyckades Traoré, oturligt men också rätt klantigt, skarva bollen förbi Poppen och in i eget mål. Blott fem minuter in i halvleken hände alltså det som absolut inte fick hända. Väldigt dålig kommunikation mellan främst Traoré och Poppen då den förstnämnde borde definitivt ha släppt bollen till målvakten som rusade ut. Poppen gjorde helt rätt som stormade ut och kunde inte på något sätt klandras för målet, förutom möjligtvis ännu grövre basröst så att Traoré lyssnar på honom i fortsättningen. Med den tråkiga starten infann sig det fega och osäkra spelet för Hammarby igen. Det blev väldigt dålig rörlighet i laget och spelare med boll fick ofta vända hem och slå en alibipassning i sidled eller bakåt då det inte fanns passningsalternativ. Elfsborg hade en väldigt hög press över hela planen vilket självklart bidrog till detta men det kändes som att ingen grönvit ville ta tag i spelet. Erkan var väldigt delaktig i mycket men han hade det svårt att skapa något på egen hand. Det mesta ledde enbart till halvchanser eller att Bajen tappade boll på offensiv planhalva. Det var först med kvarten kvar som Hammarby närmade sig något som kunde liknas vid en målchans.
Söderström skickade in ett inlägg från högern som Teddy Lugic – mannen med klubbkänsla, som har spelat i tre av de fyra största klubbarna i Göteborg – sånär tråcklade in i eget mål innan målvakt Wiland fick kontroll på bollen. Ett självmål för Elfsborg hade knappast varit fel och Traoré kunde kanske ha fått lite upprättelse. Minuten efter detta lade Erkan en bra passning till Emil som gjorde en grymt bra djupledslöpning in i straffområdet. Bollen hamnade lite för långt ifrån honom tyvärr och Wiland slängde sig framför fötterna på den anstormande Hammarbyaren. Emil hade lätt kunnat slänga sig och filma i detta läge då Wiland faktiskt var på honom rätt hårt men han valde att stå upp vilket jag tycker är helt rätt. Bajen fuskar inte till sig fördelar, eller hur Runström? Stackars Björn fick inte ett domslut med sig på typ tre år efter filmningen mot Landskrona, som han på klassisk Runström-manér beskrev som ”en karatespark i ryggen”.
När matchklockan närmade sig åttio minuter spelade så kom då chansen jag lär drömma mardrömmar om i natt, trots att den inleddes med ren och skär fotbollspornografi. Charlie Davies fick bollen felvänd mot mål i straffområdet men vände på en femöring och i samma rörelse sade ”see ya” till de två täckande motståndarna som han passerade i mellan. Nästa back förnedrade han genom att göra en grymt snygg snurrfint förbi och sen var den motståndaren gråtfärdig också. Eftersom Charlie sysselsatte alla i Elfsborgs förvar med denna manöver så blev Gaete – för att tala klarspråk – helt jävla sopren framför öppet mål när bollen damp ner hos honom. Men tyvärr…tyvärr, tyvärr så halkade han till med stödjebenet när han sköt och skottet blev modell bajskaka och gick utanför stolpen från cirka 1,5 meter. Om jag drömmer mardrömmar om Gaetes miss så lär Elfsborgs backlinje drömma liknande om Charlies uppvisning. Jag vill vara en smula partisk och säga att det var som att han urinerade dem med ett leende i ansiktet – ungefär så skändade och förnedrade blev de av den unge amerikanen.
Efter Charlies show verkade hela Bajen tända till och satte en enorm press på Elfsborg. Söderberg och Guterstam byttes in, vilket var bra eftersom framförallt Olof är nyttig i sådana här situationer då han är grym på att nickskarva vidare långbollar i djupet. Han höll på att bli matchhjälte i 92:a minuten då han nickade Söderströms frispark hårt mot krysset men Wiland visade varför Elfsborg endast släppt in 7 mål 23 matcher i år och gjorde en kalasräddning.
Det snöpliga resultatet stod sig hela matchen ut men Hammarby ska ändå ha en eloge, tycker jag. Som jag skrev, förutsättningarna kunde ha varit bättre men vi torskade ändå ”bara” med ett uddamål som dessutom var ett självmål mot de potentiella ligavinnarna. Trots en period i andra halvlek så var det inte (fullt) lika tafatt som tidigare och flera spelare vågade gå på avslut, även om de inte alltid höll så hög klass. De två extremt bra chanserna som Bajen hade ska minst ett, helst två, vara mål. Maic Sema och Carlos Gaete känns ännu lite för späda för allsvenskt spel och att de saknar rutin och erfarenhet syns tydligt i vissa lägen då en del konstiga beslut tas. Men man kan ju inte få rutin på annat sätt än att spela så det är rätt av Tony att matcha in dem tidigt. Om jag fick välja så ska det dock helst inte vara matcher av denna kaliber, utan kanske mot lättare motstånd, men nu är läget som det är.
I nästa match på lördag väntar Trelleborg, som jag i mitt huvud alltid ser som ett bottenlag men som till min stora förvåning smugit sig upp till en sjundeplats, endast 4 poäng bakom Hammarby. En vinst mot dem och lite självsäkerhet och trygghet kan förhoppningsvis sprida sig i laget. Upp med Sulan på topp, bredvid glödhete Charlie, kanske kan vara segerreceptet?
För övrigt spelar två andra Stockholmslag derby imorgon. Det är som att välja mellan pest eller kolera när det gäller vem man vill se vinna det. Att se Djurgården, vid en eventuell förlust, sjunka till nedflyttningsregionen kan ju få en att masturbera för mindre men å andra sidan vill jag verkligen inte ha ett svettigt AIK på samma poäng som Bajen. Kan de inte båda, på något sätt, spela så dåligt så att de bägge blir degraderade till Korpen? Det skulle ju i alla vara något att glädjas åt i denna mörka, hemska Hammarby-tid.