Var det årets mål vi såg?

Att få lämna Råsunda med en sen kvittering och hård bajenpress kändes bra. Med maxflyt kunde vi vunnit, med otur hade DIF gjort fler mål i första. Summa summarum, kryss var nog rättvist.

Ingen Mikkel Jensen i truppen. Samma lag som vann i måndags mot Halmstad BK. Hammarby på uppåtgående, Djurgården med två raka förluster bakom sig. Var det månne dags för en repris från matchen i våras hemma på Söderstadion?

Det var en rätt konstig torsdag. Jag varvade toknervositet med ångesttankar. Därefter kom segervissa känslor svallande. Väl inne på Råsunda kände jag ingenting alls. Varken nervositet eller segervisshet. Förrän 10 minuter innan matchstart. Då kom ångesten. Det var faktiskt så att jag välkomnade den för precis så ska det kännas i magen när det är dags för derby.

Hammarby spelade bra inledningsvis efter det att Max von Schlebrügge fått avvärja en djurgårdsmöjlighet redan efter 2 minuter. Grönvitt hade några halvheta chanser men vi fick vänta till den 16:e minuten innan Micke Andersson slog till direkt på volley. Och SOM han slog till! Bollen går i en perfekt båge över Tourray och smiter in i bortre krysset. Var det månne årets mål vi fick se på Råsunda? Det tog någon halvsekund innan jag riktigt fattade att det var mål. Då kom tårarna! Jag unnar verkligen Micke Andersson det där målet och det var så oerhört vackert.

Björn Runström får sedan ett jätteläge efter en hörna men halkar och chansen går honom förbi. Å andra sidan, Björn Runström får ju göra sitt mål senare.

Här någonstans faller Hammarbys spel ihop. Djurgården tar över mittfältet och Arneng och Barsom får dominera stort. Hammarbyspelarna får mest springa och jaga boll. Barsom löper med boll tvärs över plan, smeker iväg en fin passning till Jonsson. Han tar sig enkelt förbi David Johansson och slår därefter ett perfekt inlägg längs backen. Där dyker, förstås, Jones Kusi-Asare upp och kvitterar.

Djurgården fortsätter att mata framåt. Det hinner bara gå ett par minuter när Fredrik Stoor slår bollen till hörna. På hörnan är Runström olycklig och skarvar bollen snyggt vidare till Stenman. Fredrik Stenman ger Djurgården ledningen med 2-1. Möjligt att Suleman Sleyman väljer lite fel försvarposition och tillåter Stenman att för enkelt kliva fram och göra mål.

Ante Covic räddar oss dock från fler baklängesmål innan pausen. Först ett friläge på Hysén och kanske framförallt då han lyckas rädda Arnengs skott, som helt ändrar riktning på Micke Andersson. Den räddningen höll sannerligen hög klass!

Djurgården spelar äckligt bra fram till paus. Hammarbyspelarna ser trötta och vilsna ut. Kändes lite onödigt att vi tappade spelet så mot slutet, vi hade ju trots allt kontroll inledningsvis. Micke Andersson och Fischbein gör ett bra jobb som bollrensare, men vi ska anfalla mer på kanterna. Så fort vi tar upp bollkampen på mittfältet förlorade vi den då DIF var bättre.

Skulle grabbarna repa mod i pausen?

Max von Schlebrügge är ytterst nära att få en touch på bollen på en hörna i inledningen av andra. Hade han fått träff där hade kvitteringen varit ett faktum. Så vart nu icke fallet. Istället får vi jaga och kämpa, vilket vi gör bra! Kanske lite väl tufft ibland då vi nog ska vara glada att inte Fröjdfelt plockar upp ett andra gula kort på Fischbeins tackling. Erik Fischbein förtjänar dock otroligt mycket beröm. Som han kämpade idag och moståndarna måste hata att möta honom, han är ju som en terrier. Jag tycker att Frödefelt är precis den matchledare som jag saknade i matchen mot HBK, men de assisterande domarna tar återigen flertalet felbeslut. Det var inkast åt fel håll flera gånger, är det så svårt att se?

I den 60:e minuten är David Johansson otroligt nära att göra självmål. Hans rensning går dock, tack och lov, till hörna. Petter Andersson går ner på mittfältet och Micke Andersson går upp på topp. Erkan Zengin kliver in istället för Jeffrey Aubynn, som återigen gör en helt okej inledning men tappar otroligt mycket i andra halvlek. Erkan, som kanske borde fått komma in tidigare, är sedan den som skickar in ett perfekt inlägg till Björn Runström i den 73:e minuten. Björn sätter dit kvitteringen och det känns bara så skönt! Sättet han gör det på är ju en smula turligt då han med egen axel får upp bollen i krysset.

Jag hade där börjat misströsta rejält och trodde nog inte att Mickes fantastiska mål skulle resultera i någon poäng. Men, jag misstog mig tack och lov. Hammarbyspelarna kämpade och slet hela matchen. Mot slutet matar vi på rätt rejält och med en stor dos flax hade kanske Erkan Zengins skott kunnat gå in. Eller varför inte Erik Johanssons smekning strax utanför stolpen. Om sanningen ska fram har jag inga anteckningar från efter den 73:e minuten. Där slog nervositeten till igen och jag förmådde inte få ner ett enda litet tecken till i mitt anteckningsblock.

Jag är nöjd med att killarna kom igen. Jag är nöjd med den inställning och den vilja de visar. Max är återigen fenomenal. Suleman Sleyman är även han stabil och säker som mittback. David Johansson får det tufft stundtals men vi ska vara medvetna om att han sällan får den hjälp i försvarsspelet av Jeffrey som han borde få. Björn Runström forsatte sin fina insats mot HBK med en bra arbetsinsats även idag. Även Erik Johanssons inhopp var kul att se!
Ingen hammarbyare underpresterade idag. Inte heller nr 12. Jag tyckte att klacken skötte sig riktigt bra idag, det kan ibland vara vidrigt att stå på Norra, men idag sjöng vi matchen igenom.

Det var en riktigt bra och underhållande allsvensk match med chanser åt båda håll. Den första halvleken höll visserligen högre kvalité än den andra, men hela matchen får absolut med beröm godkänt. Det känns som ett derbytrendbrott för oss att det är vi som öser på efter 2-2. Det är inte oss det knyter sig för utan vi fortsätter att skapa tryck och chanser.

Och avslutningsvis, Djurgården har inte vunnit mot oss i år. Det känns förbannat skönt att skriva.

0 kommentarer