Vi är med i leken igen!
Det var en sanslöst rolig kväll det här. En bra match rakt igenom, där Blåvitt visade Hammarby att serieledning är något man inte kan ta för givet.
Jag sitter och nyper mig själv i armen. Adrenalinnivån i kroppen är fortfarande orimligt hög. Den här känslan jag har nu vill jag ha kvar länge. Jag vet inte hur ofta man påpekar det. Hur fort det kan svänga i fotbollen menar jag. Efter 0-3 mot Häcken kändes drömmen om ett guld som inget annat än just en dröm. Nu tror man på dem igen. Två raka vinster. 3-2 mot Trelleborg och 1-0 mot Hammarby.
Dagens seriefinal måste ha varit årets bästa match så här långt i Allsvenskan. Tempot var högt och felprocenten på passningarna förbluffande låg. Även om spelet i första halvlek var lite hafsigt och att bollen gärna var i luften i stället för längs med backen så var det välspelat. Båda lagens tränare var påtagligt nöjda efteråt, vilket måste anses vara ett tydligt tecken på att matchen var utöver det vanliga.
Chanserna och bollinnehavet efter de första 45 minuterna var relativt jämnt fördelat. Stämningen på läktaren var stundtals elektrisk. Likaså var himmelen, för ett stort åskoväder skyndade in mitt under pågående match och hagel varvades med regn. Märkligt nog ökade trycket hos de blåvita supportrarna då och dagens insats på läktaren ska man inte skämmas för. Bajens fans hörde jag inte så mycket av, trots att de var många till antalet. Kanske kopplade jag bara bort det och valde att lyssna och se det som kändes vettigt för dagen. En stor eloge vill jag ge till Hammarbys tillresta, de visade stor respekt då man höll en tyst minut för avlidne Anders Bernmar. Tack för det!
I halvlek nummer två ökade änglarna tempot. Det var frustrerande att på läktarplats se hur man försökte gång efter annan utan att det gav utdelning. Det är lätt att misströsta och slappna av i de lägena. Den här gången orkade man fortsätta utan att ge tröttheten en tanke. Det betalade sig. Jonas Lundén kunde avgöra matchen med en elegant lyftning över Lasse Eriksson. Andra matchen i rad den här dalmasen avgör nu!
Inställningen idag hos killarna var makalös. Precis som mot Trelleborg såg man direkt att man bara inte skulle acceptera en förlust. Håkan Mild var med från start, det betyder mer än man nog kan ana. Håkan tillför något som ingen egentligen kan sätta fingret på och förklara. Men så fort Håkan är på planen så presterar spelarna bättre. De tar ett större ansvar och inspireras av att spela med honom, det syns. Sebastian Johansson sa till Alltid Blåvitt efter matchen hur mycket enklare det blir när man spelar med Håkan. Håkan själv, ja han tar det med ro. Men leendet efter dagens mach gick inte att ta miste på. Han var nöjd och mer därtill. Han hade ännu en gång bevisat att han är ett fenomen!
Bengt Andersson är i det närmaste en ikon han också nu. Bengt, den attraktive, spelade upp stora delar av sitt register idag igen. Räddningen på slutet var av världsklass. Spelare och publik var lika övertygade idag som mot Norrköping att vår sista stund var kommen. Men så finns det ju en man vid namn Bengt... Hans kollega i buren mittemot var rejält sysselsatt. Lasse, som han heter, agerade lugnt och säkert. Bengan och Lasse är Allsvenskans bästa målvakter. Tätt följd av Andreas Isaksson, som än så länge saknar rutin som är så avgörande.
Vore det inte för att Lasse Eriksson spelat så bra hade man nog sluppit det nervösa slutet. I över en halvtimme av andra halvleken pressade Blåvitt Bajen hela vägen ner till eget straffområde. Stundtals var de för dagen gulsvarta utspelade. Man fick bara sporadiskt låna bollen och kunde då sällan, om ens någonsin, göra något vettigt av den. Fredrik Risp och Magnus Erlingmark var så tätt inpå sina motståndare de bara kan och ska vara. De gav dem inte en centimeter. Försvaret i helhet agerade stabilt och förtroendeingivande måste jag erkänna. Pontus Kåmark är nära landslagsformen. Han har tagit ett större ansvar nu och går mer och mer på offensiva utflykter sen Lars-Tommy gjorde honom blågul.
Tomas Rosenkvist och Mikael Sandklef var kantspelarna för dagen. Båda spelade bra och förtjänar en guldstjärna i Stefan Lundins anteckningsbok. Tomas Rosenkvist var den av de två forna Frölunda-lirarna som såg piggast ut för dagen. Han vågade hålla bollen, var rörlig och visade framför allt en otroligt bra inställning. Tomas sa efter matchen hur han känner att formen kommer allt mer. Det syns att det är många blåvita som njuter av hur laget spelade idag.
Trots att segern var rättvis, så fanns där mycket nerv. Lite väl mycket var det många på läktaren som ansåg. Så gick snacket även på bänken. Reservmålvakten Rickard Claesson klagade på magsår efter de sista minuterna. Själv kontrade jag med problem med hjärtat. Ett gott skratt skiljde oss åt den här gången också.
Dagen är till enda och man kan konstatera följande:
* Blåvitt är på allvar med i kampen om SM-guld.
* AIK är det inte.
* Hammarby vill inte överraska fullt ut i år heller. Traditioner är till för att följas; Bajen kan inte vinna guldet.
* Helsingborg verkar få poäng från alla håll just nu. De vet hur man vinner serien.
* Öis är inget annat än ett mittenlag, i år heller.
* Håkan Mild är ett fenomen!
