Roger Gustafsson om läget i föreningen, del 2
Läs fortsättningen av intervjun med Roger Gustafsson.
Alltid Blåvitt intervjuar IFK Göteborgs tränare Roger Gustafsson. Detta är del 2 av 2. Läs del 1 här.
Du sa på presskonferensen efter matchen mot Helsingborg att ni har just problem med den sista tredjedelen – avsluten. Det är ju inget nytt problem, det pratade vi ju om redan på försäsongen. Varför lyckas vi inte prestera bättre?
- Ja, tidigare tränare har ju arbetat stenhårt med just anfallsspelet. Tidigare under säsongen så har man försökt hitta ett anfallspar som gör mål och skapar målchanser. Sen under säsongen så har våra anfallare tappat i självförtroende. Därför har vi flyttat upp spelare, Robert Karlsson, och värvat två spelare (Patric Andersson och Marino Rahmberg). Förutom att träna anfallsspel så har det prövats väldigt många olika sätt att öva anfallsspel, hur vi ska ta oss fram och avslut. Hur vi än försökt så har vi misslyckats. Alla lag kommer i perioder då de har måltorka.
Hur kommer vi ur vår?
- Ja, det är en bra fråga. Nu har vi testat att spela lite annorlunda igen med Rosenkvist lite bakom den andra anfallaren. Det funkade hyfsat tycker jag, vi gjorde mål lite mer stabilt. Ett mål mot Norrköping, två mot Malmö och två mot ÖIS - släppte mycket där, men gjorde mål ändå. Vi var lite stabilare plötsligt, skapade lite mer. Sen kom nollan nu igen mot Helsingborg.
Sen måste man ju se till när vi skapar chanserna och när vi gör målen. Vi gör två mål mot ÖIS men släpper in fem. Vi gör mål på övertid mot Halmstad och mot AIK, då vi enligt statistiken skapar lika många målchanser, så gör vi det de sista tjugo minuterna när vi ligger under med 3-0 och matchen redan är avgjord. Det måste ni ju också väga in?
- Ja, men skapar chanser gör vi nog hela tiden. Mot Malmö gjorde vi mål i början och i mitten av andra halvlek. Även om man gör mål i slutet av matchen, så gör man mål. Det är magiskt att göra mål. Det är viktigt för självförtroende att göra mål oavsett i vilket skede av matchen. Därför gör vi nog några ändringar igen till nästa match. Vi ska hitta ett nytt sätt att göra mål, hur det ska gå till kan jag ju inte avslöja nu, säger Roger och ler.
Nyförvärven på anfallssidan, Marino Rahmberg och Patric ”Långås” Andersson. Hur ser ni på dom?
Roger tar ett djupt andetag innan han svarar: Ja, jag får väl ungefär tjugo frågor om dagen vad gäller det. Jag har ju standardsvar på det. Men om jag ska försöka förklara det lite bättre. Vi säger så här; vi har förlorat två forwards. Det är det ena. Det var någonting som vi visste förmodligen skulle ske. Gustaf har ju varit på gång att gå under en lång tid. Westlin också om han inte fick spela. Vi ville ha forwards till truppen men visste att vi inte hade pengar till att gå ut och handla. Till slut hamnade vi i sämre och sämre läge men till slut säger styrelsen "okej, med stor risk för det kapitalet vi har, att ni får en summa pengar att hitta anfallare". Då hade vi den här summan att hitta spelare innan tidsfristen för övergångar gick ut. Sen kan man alltid fråga säg varför just de här två. Vi trodde inte att vi skulle hitta en stjärna för de pengarna vi hade tilldelats, det räckte inte. Men vi ville inte heller gå in på en lösning att hyra in en spelare. Vi har valt att tro på de spelare vi har och dom vi värvat har vi värvat på längre kontrakt, två tre år.
- Det är ju så att för att spela en viss typ av anfallsspel så måste du hota motståndaren i djupled, det gjorde inte vi i somras. Vi kom inte bakom motståndaren backlinje, motståndaren kände sig väldigt trygga. Dom kunde, ganska tufft, flytta fram. De kunde packa sin lagdelar väldigt hårt och det gjorde att vårt spel blev väldigt dåligt. Vi kunde inte komma bakom, för vi hade inga djupledslöpningar och vi komma in med spel framför deras backlinje – så trångt var det. Det blev pannkaka av vårat spel. Då sa vi; har vi dom pengarna nu så får vi hitta forwards som springer på djupet och som kan hota framför mål, så man kan hota deras backlinje. Då hamnar motståndarna i en sån situation att de måste välja om de ska backa med, då öppnar sig mittfältet och du kan spela ett bättre spel där och du får målchanser genom det. Eller så håller de upp och chanser och då kan du skapa målchanser där genom att löpa in bakom deras backlinje.
- Sen att dom inte har spelat beror på andra omständigheter. Vi har ändrat vårt spel eftersom vi inte gjort mål. Långås har varit skadad. Kabba Samura har haft en bättre dagsform och vi har då valt Kabba.
Har ni inte funderat på att sätta upp Jonas Henriksson i anfallet?
- Jo, det har varit nära att vi har testat honom, men sen kom Kabba i form och då blev det inte så. Grundanledningen är att han varit väldigt lyckad i sin position på högerkanten och totalt sett varit en av de genomgående bästa spelaren vi haft. Då har vi haft ett lyckat kantspel på den sidan. Han gör en oerhörd nytta där. Vi tror i och för sig att han kan göra lika många mål från den positionen som om han spelade anfallare. Nu har det av olika anledningar inte blivit så. Det är svårt för våra anfallare att göra mål när vi spelar som vi gör och inte lyckas skapa tillräckligt mycket tryck mot motståndarna.
Stefan Lundin sa då han avgick att han ”hade kört fast”. Hur tar ni er ur det här?
- Han var ju i en situation där han jobbat med väldigt små medel och har inte kunnat göra sådana värvningar som vi skulle behöva egentligen. Han jobbar med detta så länge det bara går och kommer in i en ond cirkel där han känner att han inte kan lösa det här längre – han kanske skulle ha behövt vissa spelare. Han har kämpat och spelarna har kämpat, att han har gjort allt han kan göra. Att han för lagets bästa vill avgå så någon kan komma med något nytt. Ändå ville spelarna och vi ha honom kvar. Vi har gjort en hel del ändringar, som har synts eller kanske inte synts. Det är så mycket så jag ska nog inte gå in på det – för det är mycket. För mycket kanske nästan...
